Hipp, hipp - Hippson för hästtjejer

Hippt för tjejer om hästar. Hippson är magasinet som fångar allt.
En liten pigg boktidning. Behändig i formatet. Snygg i formen.
Både läsning och som guide sex gånger om året.

Men det är grabbarna som inleder de 100 sidorna.
Landslagsryttaren Niklas Lindbäck förklarar hur han konditionstränar sina hästar.
Kampsportaren och ryttaren Musse Hasselvall berättar om sina upplevelser på hästryggen.
Båda får varsin sida.
Och Peder Fredricsson är fångad i bilden och ögonblicket när han stretchar efter en tävling i världscupen i London (ovan).
Fystränaren Jesper Sjökvist får också en sidan längre fram och talar om hur han håller Peder i fysisk form.
Sen tar tjejer och hästar över.

Lisen Bratt Fredricsson – Peders fru - breder ut sig mest och får hon 11 sidor om sitt liv på Grevlundagården på Österlen i Skåne (ovan).
Precis som många andra fångades hon av hästar när hon var en sexårig tjej. Sen rullade det på med tävlingsframgångar. Efter OS i Sydney säljer hon sin häst Casanova för ett tvåsiffrigt miljonbelopp. Det blev grunden till drömmen om gården Grevlunda. Nu, med 13 anställda, är Peders tävlande en del och den andra är uppfödning och försäljning av hästar på toppnivå.
Fyra sidor till handlar om gården. Fystränaren – se tidigare – och stallchefen reder ut de noggranna rutinerna.
Där tar reportagen slut.

Nu är det här ett specialnummer på temat Toppa 2018.
Resten av magasinet har temat Guiden och är indelat under olika rubriker. Träning med dressyr, hoppning, fysik (ovan), utrustning, i stallet och hästars hälsa.
Hela magasinet är snyggt förpackat, pedagogiskt, korta texter på varje sida, flera bilder i mindre storlekar.
Det är mycket i spelet mellan människa och häst för att det ska fungera perfekt.
Rörelserna måste vara rätt för att signalerna ska gå fram. Godis är inte inte alltid bästa sätt att belöna hästen när den gjort rätt. Vid svårare övningar är det bra att ha fickorna fyllda.

Hela guiden är i typsnittet seriffer, som jag ofta ogillar för att den kan vara svårläst. Men här fungerar den bra. Fullt godkänd storlek och luft mellan raderna. Med smalare spalter och ojämn utgång blir det lättläst. Vissa kortare avsnitt har av någon anledning fått bokstäver i mindre storlek och dessutom lagt på svag bakgrund i färg.
Guiden är faktiskt lättare att läsa än reportagen i början. Där är det vanlig brödtext och storleken bör gå upp en grad.

I en tidning som handlar om hästar och med hästar i bild – hur undviks det då att inte skriva häst rubrikerna? Hippson lyckas bra. I bara sex rubriker hittar jag häst, de flesta i avdelningen Guiden.
Några grafiska signaler känns igen från andra magasin: de stora siffrorna, linjer dragna för hand och med pilar, runda färgplattor, andra färgplattor i svag ton med tjockare linje över och under.
Trender som alltid smittar av sig.
Men Hippson har ändå en egen profil. Ett litet fint magasin som sparas och plockas fram lite då och då.