100 år med Koloniträdgården håller ännu

Det våras i kolonin, lite sent i år. Men både jorden och stugan väntar.
Kolonisterna har alltid väntat på våren. En egen tidning har de också.
Helt logiskt heter den Koloni-
trädgården.
1 april i år fyllde den 100 år.


Mycket har hänt på 100 år, både i kolonin och i tidningsvärlden. Nr 1 2018 är en snygg tidning. Färgstark, limmad rygg, många bilder och teckningar, 52 sidor med mycket läsning.
Nr 1 april 1918 hade inte riktigt samma glans. Åtta sidor i format A4 häftade i mittvecket. Bara text, inga illustrationer (t h). Denna enkla tidning finns med som bilaga i senaste numret.

Kolonilotten i verkligheten ska förstås vara mycket grön och med färgstarka blommor.
Omslaget i senaste numret har också en bild med krispiga gröna blad, skördade redan i februari.
Tonen i bilden går igen i alla tidigare omslag. Något som skördats visas. Själva stugan finns inte med, trots att användandet har ändras mycket. Kolonistugan är ofta en sommarstuga och oas under fem månader. Blommor dominerar och nyttiga grönsaker som odlas är mindre.
Lite av det syns i ett besök tidningen gjort på Älvtomta koloni i Örebro (ovan och t h).
- Jag ville ha en sommarstuga, säger en av ägarna. Så fort man kommer hit pustar man ut, det är bara att njuta.


Här odlas det förstås också, med ekologiskt jord som föreningen tar hem och kolonisterna får köpa. Miljötänket är stort och området har diplomerats i bronsnivå. En gemensam arbetsdag ordnas varje år. Två gånger om året visas området upp för allmänheten.
Ett litet museum har byggts upp. Här samlas olika enkla redskap från förr som används vid odlingen.
Gemenskapen är stor, dansbanekvällar och kräftskivor, precis som förr. Området har, liksom som industristaden Örebro, förändrats mycket.

Annars håller Koloniträdgården hårt på det huvudsakliga och historiska – odlandet. Inget slappt sommarstugeliv här. Tips ges: Knepet att få vackra perenner. Från skörd av tomater till soppa eller mat som kolonister åt 1918. Att vara rädd vattnet och inte slösa för mycket är viktigt. Regnvatten och gråvatten är två källor att ta hand om.
Goda råd ges om skydd av växterna innan skadan skett.
Den japanska rörelsen shinrin-yoku växer (ovan). Den enda i Sverige som är diplomerad i området är Petra Ellora Cau Wetterholm. I hennes egen koloni öppnas alla sinnen; ta in allt, slappna av, att rena kroppen med vad naturen ger – en liknelse med meditation och yoga. En rak motsats till kolonins praktiska arbete med handkraft.

Mien Ruys är en i Europa känd trädgårdsdesigner som skapat mycket. Ett större reportage är om hennes liv och verksamt och tips från trädgården utanför Amsterdam.
John Taylor är känd från tv och programmet Trädgårdstider. John och hans sambo Torun Jorde har en egen liten koloni i Malmö. Här jobbar de mycket med odlingen, men nya tider anas. Stugan på 15 kvm ska bli dubbelt så stor med bland annat en veranda med vin- och klätterväxter. (ovan)
En koloni fäster sig ägaren vid och blir inte helt lätt att lämna. En kvinna skriver om vemodet vid avskedet. En annan skriver i ”Brevet från kolonin” en lättsam variant av Cornelis Vreeswijks klassiska låt.
Sammantaget mycket intressant för kolonisterna som vill hålla sin lott levande.

Grafiskt följer tidningen stilen att nästan alla rubriker läggs in i bilder. Fullt läsbart men viss mindre text kan försvinna för en del läsare. Bilder läggs ofta samman och placeras i sidornas över- eller nederkant. En hel del text blir då i stora block och kan uppfattas som tung. Lite annorlunda bildplacering hade gjort det lättare.
Brödtexten är helt ok och läsbar, men jag skulle önska en grad större. Liten textgrad uppfattas ofta som tung och många läsare är också äldre.

Störst utrymme får reportaget om ofredsåret 1918 när tidningens första nummer kom ut (ovan och t h). Krig, sjukdomar och nästan 40 000 människor dör. I det läget växte kolonirörelsen fram, en väg att ge tungt arbe-
tande 
männi-
skor och mindre be-
med-
lade en liten trädgårdslott för odling och avkoppling.
Första numret 1918 har i grunden samma innehåll som det senaste, men språk och ord är lite annorlunda. Fem rubriker sammanfattar allt: Koloniträdgårdarnas betydelse, Något om potatisodling, Konsten att gräva, Köksväxtlandets indelning och Minneslista för april (nedan).
Flera spalter är rapporter från koloniföreningarnas årsmöten och sammanträden.

Redaktören hette Bengt Eriksson och han skrev allt själv under hela namnet, ibland med signaturen B. E-n.
Tidningens målsättning anger han så här:
”Vår strävan skall städse vara att från sakkunnigaste håll erhålla bidrag till belysande av de frågor, som speciellt röra den mindre trädgården och koloniträdgården.”
Vidare: ”...kunna fylla brist på för koloniträdgårdarna lämpade anvisningar… nyutkommen trädgårdslitteratur recenseras… kolonisterna kunna debattera brännande spörsmål… Kort sagt, vi skola göra vårt bästa för att skapa ett verkligt organ för koloniträdgårdsverksamheten.”

Tidningen skulle komma ut en gång i månaden och prenumerationspriset var 1 kr till årets slut.

Hundra år senare håller redaktionen samma målsättning, men med flera bilder och mycket snyggare utformning. Fyra nummer per utkommer och ingår i medlemsavgiften. Lösnummer kostar 59 kr.
Så visst har Koloniträdgården utvecklats.

KOlossalt mycket kring ett husdjur

Husdjur håller sig många med.
Hund, katt, kanin eller fågel. Tidningar finns för dem.
Men kor är inte lika vanligt.
Husdjur är en specialtidning för de som har kor.
Undertiteln förtydligar: ”Tidningen för mjölkföretagare”.

Den lilla underraden för är viktig för att skilja från med. Här handlar det om kor, odling och produktionen. Företagaren och människan kommer fram i mindre del.
På omslaget lyser dock en, Ola Danielsson i Nykil utanför Linköping, och han finns med i det inledande reportaget (ovan). Årets tredje skörd väntade han till sent på hösten med att packa in.
Danielsson ingår i temat i detta nummer - foderodling - på 26 sidor.
En till lyfts fram i avdelningen Avel: Christer Samuelsson i Askeby utanför Linköping. Han kräver långsiktighet och bra kor för att lyckas. Med 35 år i branschen vet han.
Andra mjölkföretagare finns på olika platser i tidningen i mindre porträtt och roll i texterna.

Mjölk är gott och nyttigt. Men få vuxna har väl inte druckit ett glas vit mjölk sedan de var barn.
Antalet kor i Sverige minskar oroande mycket. I fjor fanns 323 440 kor. Det är kring 102 000 färre än år 2000.
Ändå dricker vi mer mjölk och nyttjar andra mejerivaror. Varje kossa levererar också lite mer än förr, men det är importen som håller konsumtionen uppe.
En del i det kommer fram i reportaget Inspiration från Holland (ovan). Här på en gård finns himmelriket för kor. Ljust och luftigt i stallet, gott om utrymme och ätplatser, bra liggbås och nyttigt foder att äta. Här gillar man inga robotar utan människans närvaro är viktig. På en bild sniffar odlaren själv på en ”lasagnelimpa” som kossorna sen ska få (ovan t h).
Trivseln i det här stallet gör det fullt möjligt för varje ko att leverera 12 000 kilo mjölk per år.

Tidningen Husdjur mår också bra.
- Tidningen har funnits i 70 år och firade förra året. Den får enastående resultat i läsvärdesundersökningar och är en av Sveriges mest uppskattade facktidningar enligt vår undersökning, säger Mette Rehnström som är marknads- och kommunikationschef i husdjursföreningen Växa som ger ut tidningen.
Nu är konkurrensen kanske inte så skarp. Bara mjölkproducenter är intresserade av ämnet.
Men annars skulle det gå att ”populärisera” flera artiklar med lite andra rubriker och bilder.
Försök görs med lättsamma rubriker: Äntligen - packat och klart (höstens skörd klar), Allt mer poppis böna (åkerbönan), Gör ett klipp! (ta prov på odlingen), Populära lusern (en trend i vallodlingen. Ovan.). Kor vi minns är också en lättsam sida.

Annars är det odlingar, maskiner med muskler – och kor. Liggande, stående eller med varma ögon riktade mot läsaren.
Längre bak under Föreningsnytt kommer tjurarna fram också. Ståtliga och vältrimmade visas de upp för bedömning.
VR Funk är en ny tjurfar från en gård i Habo som säkert har förväntningar på sig om att leverera perfekta avkommor. På bilderna syns att någon tar tag i tjurens nosring och lyfter upp huvudet för rätt ställning. Rak över ryggen, benen rätt, höger fram lite framför motstående och höger bak lite bakom motstående, om jag tyder det rätt. Det är nog inte helt lätt att vara tjur och posera perfekt och bli fotogenisk (ovan).

Tidningen söker nu en ny chefredaktör. Layoutmässigt kommer nye chefen till ett dukat bord. Formen görs av tidningskollektivet A4 och de är alltid skickliga. Vissa signaler känns igen från andra tidningar från dem, även i Husdjur.
Omslaget är snyggt. Vit bakgrund, logon Husdjur. med punkt efter. En klar och tydlig signal som når läsaren direkt. Runda plattor, en häcksax och en ko och ett streck med en pil är grafik som lättar upp.
På bild poserar en belåten företagare. Rubrikerna är inte några ”kioskvältare” och kunde gjorts med lite annat ordval.
Nu lyser och lockar förstås inte tidningen i något ställ med andra tidningar. Den når bara prenumeranter.

Bilderna är det inte helt lätt att göra något med. På två uppslag dras de över mittvecket: en traktor som samlar in höstens skörd och avelsbonden som står i ladugården (ovan).
I stället finns flera mindre bilder på varje uppslag och med texter i korta block känns det ända inte plottrigt.
Reportagetexterna är lätta i anslaget. I fackartiklarna är ordvalet lite tyngre, vilket kan speglas i den här rubriken: Högre smältbarhet i ensilaget ger bättre mjölk. Mjölkföretagaren är förstås insatt i orden.
Ett snyggt uppslag är guiden där vallmästare redogör för hur de jobbar (nedan).
Med limmad rygg och fint vitt papper syns att ambitionen är att göra en snygg tidning trots lite tunga förutsättningar.

Hipp, hipp - Hippson för hästtjejer

Hippt för tjejer om hästar. Hippson är magasinet som fångar allt.
En liten pigg boktidning. Behändig i formatet. Snygg i formen.
Både läsning och som guide sex gånger om året.

Men det är grabbarna som inleder de 100 sidorna.
Landslagsryttaren Niklas Lindbäck förklarar hur han konditionstränar sina hästar.
Kampsportaren och ryttaren Musse Hasselvall berättar om sina upplevelser på hästryggen.
Båda får varsin sida.
Och Peder Fredricsson är fångad i bilden och ögonblicket när han stretchar efter en tävling i världscupen i London (ovan).
Fystränaren Jesper Sjökvist får också en sidan längre fram och talar om hur han håller Peder i fysisk form.
Sen tar tjejer och hästar över.

Lisen Bratt Fredricsson – Peders fru - breder ut sig mest och får hon 11 sidor om sitt liv på Grevlundagården på Österlen i Skåne (ovan).
Precis som många andra fångades hon av hästar när hon var en sexårig tjej. Sen rullade det på med tävlingsframgångar. Efter OS i Sydney säljer hon sin häst Casanova för ett tvåsiffrigt miljonbelopp. Det blev grunden till drömmen om gården Grevlunda. Nu, med 13 anställda, är Peders tävlande en del och den andra är uppfödning och försäljning av hästar på toppnivå.
Fyra sidor till handlar om gården. Fystränaren – se tidigare – och stallchefen reder ut de noggranna rutinerna.
Där tar reportagen slut.

Nu är det här ett specialnummer på temat Toppa 2018.
Resten av magasinet har temat Guiden och är indelat under olika rubriker. Träning med dressyr, hoppning, fysik (ovan), utrustning, i stallet och hästars hälsa.
Hela magasinet är snyggt förpackat, pedagogiskt, korta texter på varje sida, flera bilder i mindre storlekar.
Det är mycket i spelet mellan människa och häst för att det ska fungera perfekt.
Rörelserna måste vara rätt för att signalerna ska gå fram. Godis är inte inte alltid bästa sätt att belöna hästen när den gjort rätt. Vid svårare övningar är det bra att ha fickorna fyllda.

Hela guiden är i typsnittet seriffer, som jag ofta ogillar för att den kan vara svårläst. Men här fungerar den bra. Fullt godkänd storlek och luft mellan raderna. Med smalare spalter och ojämn utgång blir det lättläst. Vissa kortare avsnitt har av någon anledning fått bokstäver i mindre storlek och dessutom lagt på svag bakgrund i färg.
Guiden är faktiskt lättare att läsa än reportagen i början. Där är det vanlig brödtext och storleken bör gå upp en grad.

I en tidning som handlar om hästar och med hästar i bild – hur undviks det då att inte skriva häst rubrikerna? Hippson lyckas bra. I bara sex rubriker hittar jag häst, de flesta i avdelningen Guiden.
Några grafiska signaler känns igen från andra magasin: de stora siffrorna, linjer dragna för hand och med pilar, runda färgplattor, andra färgplattor i svag ton med tjockare linje över och under.
Trender som alltid smittar av sig.
Men Hippson har ändå en egen profil. Ett litet fint magasin som sparas och plockas fram lite då och då.

Hästar och tjejer. Två förhållanden som ofta kopplas ihop.
Tjejer pysslar om sina hästar, rider och tävlar.
Med ordning och reda, organiserat i Ridsport-
förbundet.
Klart de då också har en egen medlemstidning: Häst & Ryttare.

En pigg, snygg och lättläst tidning.
Klippt tre och en halv centimeter i A4-format, blekt papper, ljus och luftig layout.
Jag tycker mig känna igen vissa drag från förbundets tidning Ridsport:
Runda bilder och plattor med text, stora färgsiffror vid korta notiser, ingresser i olika färger.
Texter i två bredare spalter på varje sida, notisspalt i kanten eller liten rubrik eller luft lagt mellan textspalterna.

Hästen är i centrum genom hela magasinet. Vårdad och ompysslad, ibland kanske lite för mycket.
I en artikel varnar en veterinär för att göra hästen till människa. En vildhäst i frihet rör på sig dygnet runt och ligger ner mindre än en timme om dygnet.
Hästen som människans hobby och fritid får inte lika mycket rörelse. Den står mest stilla. Jag kan själv tycka det när jag passerar en hage med hästar. Där står de bara, tittar rakt fram och verkar ha ett uttråkat liv.

En rymlig hage att röra sig i är viktigt. För mycket att äta vid foderstationerna är inte bra för matsmältningen. På olika sätta måste utfordringen begränsas och fördelas mera så hästen inte glufsar i sig allt med en gång.
Veterinären varnar också hästägarna för att falla för mycket åt det som säljs: täcken, kläder, foder, bett och benskydd. Ofta är det för mycket av vad hästen naturligt behöver.


Stallet blir en naturlig plats både för hästen och tjejerna som sköter om den. Rutiner och säkerhet blir då viktigt. Sollentuna Ridklubb blev årets ridskola för att de sköter allt föredömligt.
Många grundpunkter är viktiga, som att ta det lugnt, låta hästen gå bredvid – inte bakom, låta bli att pilla med mobilen, går före hästen in och ur boxen, använd hjälm med hakband knäppt vid ridning, alltid reflexer i mörker och skymning… På sju sidor blir det många goda råd.

För småtjejer som drömmer om ett vuxenliv som ryttare kan Therese Nilshagen vara en förebild (ovan). Hon har tagit sig hela vägen från ridskola är världseliten. Nu bor hon i Tyskland, anställd i ett ridhus med 50 hästar och med 15-20 arbetskamrater. Framgångarna har varit många och vid dressyr-EM i Göteborg tog svenska laget brons.
Therese har hittat sin plats och följer sitt motto: lev och njut av nuet.
Hästen kan bli både jobb och en hel livsstil. Från nyåret går det att få skattebefriat friskvårdsbidrag för de som rider.

När hästen blir döttrarnas intresse får morsor ställa upp och svara för marktjänsten. I Umeå tog en grupp mammor tag i saken och började själva rida. Gemenskapen blev större samtidigt som det blev egen motion. Gruppen växer, fler mammor vill vara med. Och i kulissen väntar någon pappa på att också få vara med.


Tjejer dominerar hela tidningen, men män finns också med. I Panelen utfrågas tre kända män från ridsporten. Årets ridlärare är en man och han leder också tidningens hoppskola.
På sista uppslaget kommer en krönika från en man som varnar ”gubbarna” för språket kring tjejerna i stallen. Höstens metoo och visparkarbakut, blev en liten varningsklocka.
En pigg, lättläst liten tidning som försöker hitta balansen i både kön och innehåll.