Lätt akademisk ton ska fånga Uppsalas själ

Journalistik och reklam – går det att hitta en själ i den mixen?

I Uppsala gör Uppsala Nya Tidning ett försök i ett nytt magasin: SOUL.

Stadens själ ska fångas i ett pappersmagasin, klippt lite på höjden och bredden och lite mindre än huvudtidningens format tabloid.

Om det också är klippt och skuret för framgång är väl en chansning.

Typen av magasin känns igen från 80- och 90-talen. Några har försvunnit, andra är kvar.

I studentstaden Uppsalas akademiska kretsar kan SOUL hitta sina läsare.

Långa personligt skrivna artiklar, stora bilder, många grafiska illustrationer, ofta på helsidor. En kontrast till de allt kortare artiklarna på nätet.

En akademisk touch ligger över både text och form.

Med mellan fem och tio helsidesannonser kan SOUL ge lite inkomster också.

Innehållet speglar en hel del av stadens sidor: parkerna, dofterna, scen- konst-och musiklivet har fått flera sidor. Utgångspunkten är Uppsala, men jämförelser görs med övriga världen – som i reportaget Doft på 12 sidor. Här kommer den tunga, akademiska tonen fram. Lång text, stora grafiska illustrationer på helsidor: en cigarett, en blomma, en burk med tandkräm och tandborstar. Även bilderna är speciella: en helsida med två arbetsledare vid stadens reningsverk som står vid en rötkammare och en närbild – över ett helt uppslag - från en bassäng med mekanisk, biologisk och kemisk rening (ovan t h).

Här doftar det – dock mest som vårdike, säger en av arbetsledarna.

Premiärnumret, som kom i mars, hade serier som huvudtema på tio sidor. Även här är Uppsala lite speciellt. Med så många akademiker och litteraturintresserade i stan lyckas specialaffären Seriezonen hitta sina kunder, något som inte går så bra i andra mellanstora städer.

Reportagen i SOUL är intressanta, men mixen reklam/journalistik gör utformningen speciell. Om det varit klassiska reportage med bilder och rappa rubriker, hade det lockat fler läsare.

Just mixen med att reklambyrån Södra tornet står för formgivningen, tycker projektledaren Jonas Kihlander är intressant. Byrån har fått uppmärksamhet för andra typer av design.

Formen är speciell. Ibland fyndigt, ibland konstigt. Bara vid ett fåtal artiklar kan jag se något som påminner om tidningsform.

Valet av typsnittet seriffer ser jag också som en utmaning. Oftast blir det blekt och svårläst. I SOUL är det väl ok, åtminstone i dagsljus. Men långläsning ser jag helst i vanlig brödtext. Bildtexterna måste dock bytas ut. Här är det gamla skrivmaskinsstilen typewriter - tunn, blek och nästa oläslig.

Varje nummer inleds med en helsida och kort personintervju under vinjetten ”Trippeln”med textblock inklippta i bilden (till höger). Fasta avdelningar i varje nummer är också ”Utvalt” om kommande i nöjesvärlden, ”Ät” med mat, ”Förresten” med korta, udda notiser och "Se”, ofta från konstvälden.

I ett nummer beskrev ”Se” konsten att visa upp ett hem inför försäljning. Skribenten våndas över allt som ska göras inför visningen på Hemnet. Annars ett reportage som är vanligt under rubriken ”Styla ditt hem och få mer betalt”.

En udda avdelning är ”Dekonstruerat” - lite annorlunda analyser av intressanta ämnen. Vi som ser fotboll kan undra över varför bollen ibland fladdrar lite okontrollerat. Här får vi veta hur bollen är uppbyggd och att ”Magnuseffekten” ger den en skruv.

De klassiska blåjeansen synas i alla delar och knepen att bygga upp en hitlåt betas av i korta punkter (ovan).
En gång i månaden kommer SOUL. Nu gäller det att se om Uppsalaborna fångas av tanken med magasinet: blir nyfikna, utmanade eller överraskade.

Fotnot: Artiklarna är ett urval från de tre första numren.