Forskare gör det tungt, tungt för socionomer

Snyggt och klass i förpackningen, men tungt i innehållet.
Att läsa Socionomen, ett organ inom Akademikerförbundet, är inte det lättaste. Socionomer har det ofta tungt i sina jobb med människor. När de vill läsa sitt fackorgan blir det inte lättare.
Just detta nummer ger inte rätta bilden av magasinet.

Det här numret, nr 1 2017, inleds med 52 sidor (!) forskarrapporter. Textspalter sida upp och ner, grått, kompakt och tungt skrivet. Forskare tar reda på olika förhållanden och bakgrunder. Men skribenter är de inte.
Detta blev en tråkig start i ett magasin och kan ge fel i min analys av Socionomen om jag inleder med det.
Reportagen som kommer på slutet, har en attraktiv presentation. Här kommer allt fram på rätt sätt: snygg layout och intressanta reportage.
Där syns att Socionomen var värdig en nominering till Tidskriftspriset 2016.

Pompe Hedengren har svarat för designen. Han har gjort flera andra uppdrag med framgång och lyckas också bra med Socionomen.
Öppningsuppslagen är kraftfulla. Den första artikeln handlar om en diskussion kring IS-återvändarna. Andra artikeln om tillgången på skolkuratorer och den tredje om Europas säkerhetsläge när Nato, USA och Ryssland börjar skruva upp läget.
Både i text och bilder var det sista bästa reportaget.
Bara tre reportage i ett magasin på 88 sidor är i magraste laget. Nu beror det på att detta var ett temanummer där forskarrapporter fick dominera.

I andra nummer lyfter Socionomen fram innehållet på rätt sätt med intressanta texter och bra bilder.
Omslagen har en konsekvent stil i svart och med bara en bild utan kraftiga rubriker. I topp ligger fyra små puffar för innehållet.
Ofta starka artiklar: en man återvände till Kurdistan efter 10 år i Sverige, men vill nu tillbaka igen.
En kvinna flydde från familjen i Somalia för att undgå könsstympning, en mamma berättar om hur det känns att vara hemlös med tre barn. Andra artiklar är om svårigheten att lämna gängkriminalitet, barnpsykoterapi, stängda gränser i Europa för flyktingar, alkohol och beroendevård, flyktingarnas trauman...
Alla artiklar är inte skrivna av journalister, men kommer ändå fram på ett lättläst sett.

Även ”kändisvinkeln” plockas fram i artiklar: Rikard Wolff berättar om hur han som barn genomgick psykoterapi. Suzanne Osten berättar om sin film och hur det var att växa upp med en mamma som är psykiskt sjuk.

Sett på detta blev därför starten i nr 1/2017 totalt fel.
Efter 51 sidor kommer Socionomens anvisningar i olika punkter för hur de ska skriva: Abstrackt, Introduktion, Metod och Material, Resultat, Diskussion/slutsatser, Referenser…
Allt ska rymmas inom max 5 000 ord eller 35 000 tecken inklusive blankslag eller 15 sidor med dubbelt radavstånd.

Resultatet blev som jag redan sagt: tungt.
Jag tycker nog att forskningsrapporterna i Socionomen skulle fått en journalistisk bearbetning, framför allt när det ska

Skrivanvisningar för forskare

läsas av ”vanliga” läsare. För även socionomer reagerar som ”vanliga” läsare, även om det är fackmaterial inom deras yrkesområden.
Journalistik innebär att bearbeta materialet, inte bara stampa in allt rubb och stubb. Forskarnas ämnen var aktuella och intressanta: Varför stannar socialsekreterarna inom barnavården kvar längre än tre år i jobbet? Den andra om hur olika enheter inom socialtjänsten kan samverka.

Grafisk sett kunde materialet delats in i olika block som fått egna rubriker och även fått små illustrationer infällda i blocken. Det hade lyft läsbarheten mycket. Nu var allt bara grå textrader avbrutet av några illustrationer på helsidor.
I kanter låg presentationer av forskarna med bild och text i blått. Även det kan vara svårläst för många. Texter gör sig ofta bäst i svart.
Allt blev en tung start och helt fel i dispositionen. Detta kunde lagts i slutet av tidningen – eller ännu bättre: bifogas som separat lösblad. Det var fel att slösa dyrt magasinpapper på det.

Bland satsningar Socionomen gör är att dela ut   10 000 kronor till den som skriver årets bästa artikel från fältet.
Jag kan med en gång säga, att några forskare inte får några pengar.