Snyggt från Värmland - rakare hos SvD

Papperstidningar hänger med – traditionellt och förnyade.

I förra veckan kom Nya Wermlandstidningen kom med ett klassiskt grepp och Svenska Dagbladet en förnyelse.

När Sven-Erik Magnusson gick bort fick hela Värmland sorg – och stora delar av Sverige.

Sven-Erik var älskad för långt fler än dansbandsälskare.

NWT gjorde en minnesbilaga – 48 sidor tjock, snyggt förpackad.

En uppvisning i att även en landsortstidning kan göra fina tidningar.

Egentligen är det ett nytryck av bilagan från februari i fjor om Sven-Ingvars 60-årsjubileum. Några nya artiklar tillkom - bara två sidor med minnesröster – men allt lästes nog en gång till, sida för sida.

Sven-Erik Magnusson får förstås själv största utrymmet med sex sidor, men Ingvar Karlsson får fem sidor.

Alla bandmedlemmar genom åren presenteras (t h), likaså personerna bakom låtarna. På det sista kan jag sakna helt kompletta texter från några låtar – men det behövs kanske inte. Allt sitter där i huvudet på alla lyssnare.

Det här är en snygg tidning, genomarbetad och genomtänkt. En lätt och konsekvent layout.

Två eller tre spalter på sidorna, bra luft mellan spalterna och ofta luft i utkanterna. I botten på flera sidor ligger små notiser med gul eller svart bakgrund.

Kortare texter i en bra mix med bilderna. En fin balas.

Vad jag kan kritisera är att öppningsuppslaget har en röd bakgrund med liten svart text inlagd (ovan). Onödigt svårläst.

Ett annat uppslag med nu-

varande med-

lemmar fick lite för mycket rött över sig.

Längre bak kommer en hel röd sida med vit text, inte heller helt lätt för ögat (ovan).

Sista sidan skulle nog ändats lite. ”...och vad händer nu?” med planer på nytt album och utsålda turnéer. En del gjordes i fjor – men mer blir det inte utan Sven-Erik.

Men minnestidningen kommer nog att sparas av NWT:s läsare.

*    *    *

Svenska Dagbladet förnyar sig lite i vårsolen.

Fler artiklar och faktarutor, raka nyheter där analyser som hör till skiljs åt tydligare. Mer personligt skrivna artiklar ska också markeras. Åsikter och kolumner ska minskas.

Allt förpackat på ett attraktivt och tillgängligt sätt, som det heter i programförklaringen.

Allt på enkelsidor - inget går över på nästa sida

Visst blir det en matig och innehållsrik tidning, men formen skiljer sig inte mycket åt från andra dagstidningar. Mycket är mallat i raka block, rubriker hålls nere i storlek. Inga artiklar är långa, på helsidor finns flera kortare notiser.

Alla artiklar läggs på enkelsidor. Bara två reportage går över på andra sidan – ett nyhetsuppslag i rosa delen och ett sportuppslag.

Text som fortsätter på nästa sida

Formen är också gjord för att anpassas så att tidningssidorna ska kunna läsas digitalt med samma utseende som pappret.

En rätt linje. När fler väljer att säga upp papperstidningen för att i stället läsa den digitalt - främst i iPad - kan det var viktigt att läsarna känner igen tidningen som de är vana vid.

Det här betyder också att det inte blir några stora bilder, dragna över mittvecket. Många andra tidningar väljer ännu den vägen med att ge tyngd åt vissa uppslag genom att dra upp bilden i storlek.

Nu brukar väl inte SvD briljera med bildjournalistik. De två och trespaltiga bilder som finns är personbilder, oftast män i kostym och slips. Kvinnor finns ibland, då i typisk affärsdress.

Inte heller med sporten brukar SvD briljera. Fyra sidor per dag med det största sporterna och viktigaste händelserna brukar räcka. Nu är sport inget SvD:s läsare prioriterar särskilt högt, enligt en undersökning tidningen gjort.

Annons över helt uppslag

Annonser verkar det vara hyfsat gott om i den torsdagstidning jag kollade – och då var det annat än vinannonser som kvällstidningar är nedlusade med.

Två annonser gick över helt uppslag.

En stram linje, fler nyheter på sidorna och en stil anpassad för dator gör kanske att SvD hänger med en tid till.

Börs och affärer - som vanligt på rosa papper