112 år av kärlek håller ännu i Lysekil

Armarna räcker knappt till.

Hela köksbordet tas upp.
Det är flera decenniers sedan jag höll i en sådan tidning.
Men nu har det hänt när jag fick LYSEKILSPOSTEN i mina händer.
Här håller de fast vid det gamla fullformatet 395x575 mm.
Charmigt, gammaldags och starkt lokalt har det hållit i 112 år.

Fyra dagar i veckan hamnar den 12-sidiga tidningen på köksbordet hos läsarna i Lysekil med omnejd. Upplagan är cirka 2 500 exemplar. En gång i månaden ökar de till en storupplaga på cirka 6 700 ex.

- Vi har ökat upplagan med 2.9 procent, är det första chefredaktören Ahlbin Gustafsson (t h) meddelar.
Ett samarbete med säljbolag och proffsigare försäljning är delvis en förklaring.
- Högre och jämnare kvalitet på tidningarna och en allt mer engagerad personal, ligger bakom den stora upplageökningen, säger Gustafsson. 
- Jag tror även att de som bor i Lysekil med omnejd har upptäckt att är det någon tidning som de verkligen behöver på köksbordet, så är det lokaltidningen.

Visst får läsarna det lokala när de breder ut tidningen på köksbordet och de känner alltid igen sin tidning. Första sidan har samma form alla dagar. Översta halvan är nyheter, nedre delen annonser. Till höger ligger den stora nyheten med bild och rubrik grå ton, till vänster en toppnyhet i svart rubrik och därunder två-tre puffar i mager stil.
Sidan 2 och större delen av sidan 3 fylls med annonser. Från uppslaget 4-5 och framåt tar det fart med en härlig blandning av allt: nyheter, insändare, sport, familj, kultur, skolmat, kyrkoherdens ”Goda nyheter” och historiska händelser.
Någon klar struktur finns inte. Några inrikes artiklar kläms in när det lokala inte fyller allt. Orterna lyfts ofta fram i rubriker, men bara Sotenäs/Munkedal får en egen märkt sida.

Det finns dock en värld bortom landskapsgränsen. Donald Trump svär presidenteden vilket även Lysekilsposten uppmärksammar (ovan). Notisen kläms in på en sida med den passande vinjetten ”Ett och annat”. Därunder ligger en notis om att popcornets dag firas. På den här sidan hamnar också korta bitar om personer i tv, blandat med spalten Det hände med äldre små notiser och en större kolumn om vad LP skrev om för 50 år sen.
Nostalgi verkar intressera läsarna. ”Gamla fotografier berättar” är återkommande inlägg.
Bohusläniana är en annan serie om gamla tider.
Sotenäs hembygdsförening får nästan en hel sida med att berätta om vad som hände för 100 år sen (ovan t h). Det är en hel serie. Första avsnittet var infört i april -16, andra i september -16 och tredje nu i januari. Artikeln slutar med ”Forts.” så det fjärde inlägget är väl att vänta framåt höstkanten.

Layouten är lika gammaldags som formatet. Artiklarna läggs in löpande i spalterna utan större struktur. Rubrikerna är inte alltid rappa, utan säger mest vad det handlar om.
Bilderna är klassiska kort – ett tryck på knappen ger ett porträtt som läggs in på 2- eller 3 spalter (nedan). Flera personer kan komma med på en gruppbild. Bohusläns fotbollförbund firade 100 och fick en kort spalt med text och fem bilder (ovan). Några var suddiga och med rörigt motiv. Bredvid låg en artikel om en ”högaktuell symfoni”.

Men allt är är rolig, charmig och härligt gammaldags läsning som har hållit i ”112 år av kärlek” (t h) som det heter i en annons.
En av den här bloggens läsare som har rötterna i trakten, förklarar tanken bakom det starka lokala:
- En lokal historia kan ha upp-

märksammats i DN eller Expressen, men har det inte stått i LP så är det ingen riktig grej.

Lite som Ölandsbladets gamla tänkande: ”Har det inte hänt på Öland så har det inte hänt”.
Ahlbin Gustavsson förklarar det så här:
- Den största konkurrenten är vi själva. Vi är aldrig bättre än vår senaste tidning. Sedan har vi konkurrens från Bohusläningen och Radio Väst när det gäller lokala nyheter, men vi försöker alltid vara "först på bollen". När det gäller lokala annonstidningar känner vi också en viss konkurrens givetvis. 
Det stärker också vad medieprofiler säger i dag om tidningars räddning: läsarna vill ha det som händer i deras närområde.

Annonserna är många, men luckor kan uppstå här och där. ”Ledig annonsplats” står det i en liten ruta och på sista sidan blev det också en lucka där de fick slänga in ”Ledig annonsplats – Ring Lena!”

Lokalt stöd finns, även om det minskar lite. Sparbanken Tanum söker folk med driv, Mannes motor älskar människor, hos Strandflickorna går det att boka ett badpaket, Bellas hörna startar stick- och handarbetscafé och en hel mässdag ordnas på temat ”Handla-hemma-dag”.
- Vi har gått igenom ett litet stålbad de senaste åren. Annonsmarknaden har försvagats relativt kraftigt de senaste åren och priset på annonserna har även fått sänkas. Men de som annonserar i Lysekilsposten är oftast väldigt nöjda med genomslagskraften, säger Gustafsson.

Lite nya tider kan dock vänta i Lysekil. Läsarna har tillfrågats om de vill ha tidningen i det mindre tabloid eller behålla fullformat.
- Läget är fifty-fifty, säger Ahlbin Gustafsson. Jag tror inte att vår upplaga ökar om vi går över till tabloid. Det skulle vi gjort för länge sedan i sådana fall. Risken är att vi blir vi en tidning som försvinner i mängden bland gratistidningar och direktreklam i brevlådan och att våra äldre läsare inte skulle känna igen sig. Det är även en ekonomisk fråga, då det är ett sätt för oss att spara kostnader.
- Om vi går över till tabloid kommer hela tidningen att få en ny layout. Vi ska ta fram en dummy på hur en sådan tidning kan komma att se ut och testar på en läsarpanel. 
- Men vi har inga planer i dagsläget på att trycka tidningen någon annanstans. Då skulle hela charmen med fullformat i svartvit offset-tryck, distribuerad av Lysekils skolungdomar, helt försvinna 


Lysekilsposten bör nog vara försiktiga. ”Nya Lysekilsposten” med en djärvare stil kan nog skrämma bort läsare. Den ”gamla” charmiga som hållit i 112 år hänger nog med några år till.

Lysekilsposten borde få något kulturpris i mediebranschen.