söndag 28 september 2014

Kulturskillnad på förförisk bild och runda ord

En kvinna på omslaget som tittar mot läsaren.
I tidnings-
hyllorna finns hur många som helst.
Eller en leende kvinna i ett fönster. Inte heller ovanligt.
Men när fönstret är en tidning från ett bildnings-

förbund och kvinnan ser förförisk ut och dinglar med benen med högklackade skor på fötterna - då är det farligt.
 
fönstret är ABF:s reportage- och kulturtidning.
Kvinnan på omslaget är Katrine Kielos -”sossarnas skarpaste skribent” - som hon presenteras på insidorna.
Kulturchefen på Expressen, Karin Olsson, (bilden) gick i taket när hon fick se tidningen.

”En sexistisk skitblaska som jag vill slänga i pappersåtervinningen”, skrev Olsson.
”Är det här den nya arbetarrörelsen?” hade Olsson som rubrik i sitt inlägg.
Enligt Olsson är det ”brudbildernas brudbild, en kliché och den klassiska förförarpositionen som andas Marilyn Monroe”.

Äppelskörd - matuppslag i Fönstret
En hård reaktion.
Samma vecka hade Expressen en rubrik på kultursidorna:
”Med fittan i fokus”.
Det var en recension av en ny bok. Bokens författare och recensenten var båda kvinnor.
Jag har kontaktat Karin Olsson och frågat hur hon motiverar ordvalet i rubriken, men har inte fått något svar.

Kulturen gör tydligen skillnad på ord och bild.

Fönstret har jag skrivit om förut. Det är en snygg tidning. Klass i papper, text, bilder och form.
100 sidor ren inspiration, kallar ABF detta nummer.
Om nu Kielos inspirerar eller inte, så finns mer på insidorna.


Personalen på Migrationsverket berättar hur det går till att avgöra vem som får stanna, ett stor bildreportage visar hur järnridån mot öst revs, tips ges om det bästa böckerna om livet bakom järnridån, den svenska grundlagen skildras i bilder. (Förre statsministern Ingvar Carlsson i förkläde serverar två kvinnor kaffe). Ledarskapet lärs ut i en artikel om retorik. Ett reportage skildrar hur det går till att ta körkort på arabiska.

Katrine Kielos, som är så förförisk på omslaget, berättar om sitt liv  i London där hon ska gifta sig och får gå en kurs om den katolska läran med en sexkurs hos påven.
Både skribenten och fotografen är kvinnor.
Mat och resor finns förstås med. Maten har äppelskördren som  tema och resan går till Hongkong.


I början och slutet av tidningen finns många korta artiklar, mycket med betoning på böcker. Inspirerande i läsning, bilder och layout.
Bilden av Kielos i senaste numrets skyltfönster drar inte ner det betyget. Fönstret är en tidning med klass.

Kommande:
Piggt och lättsamt från Ica.

måndag 22 september 2014

Smått i texten men starkt i ung ton

Unga läser inte papperstidningar, sägs det.
Metro Student är ett specialmagasin till studenter.
Så läsintresset måste finnas.


Tjockt och glassigt - 106 sidor som bara handlar om olika unga, framgångsrika personer, deras liv och framtid.
Formen är inte särskilt avbrytande eller nyskapande jämfört med andra magasin.
Signalerna i layouten känns igen, även om jag inte kan pricka in någon direkt förebild.


Den unga tonen går direkt mot läsaren, främst i bilderna. Målmedvetna ansikten, blicken riktad mot kameran. De vet vad de vill och ser en positiv framtid. Alla har de studenten bakom sig och har hittat framgångsrika jobb. Morötter för de som pluggar.
Signalen är dubbel i rubriken på framsidan - bloggerskan Angela Blick har Blick för business. Framgångsrik med sin egen blogg ser hon nya vägar att gå vidare.
Samma ton går igen i de andra artiklarna.


Rektorn för Chalmers avslöjar studietekniken som hjälpte henne när hon pluggade.
Psykologen tipsar om hur man slutar skjuta upp allting och tar tag i studierna.
Civilingenjören berättar om hur hon lyckas med en dubbelkarriär - att också vara stå-upp-komiker.
Gunhild Stordalen, gift med hotellkungen Petter, engagerar sig starkt i klimatkampen.

Lite förvånande är det att ”flåbusen” The Mauler - Alexander Gustafsson - och dyker upp. Han är en bit från studenterna. Som MMA-fighter är han helt ensam när han slåss i buren.
Kontrasten till allt är tjejen som gick in i väggen i karriärkampen och kom ut med boken Meningen med hela skiten.


Rapp ton, korta artiklar och starka bilder av unga personer.
Det är signalerna för att nå läsarna.
Layouten är uttrycksfull, men jag ser ändå inget nyskapande.
Texten är i minsta laget, som den ofta är när det vänder sig till yngre läsare. Har de verkligen starkare ögon? Få tidningar har så svagt typsnitt. 
Ok att läsa, åtminstone i dagsljus. Men texterna här hade mått bra av att gå upp någon grad i storlek.

måndag 15 september 2014

För den nya unga chefen utan slips

Chefen undgår ingen i jobbet. Klart att chefen också ska ha sin egen tidning.
Akademiker-

förbundet chefstidning heter just Chefstidningen.
Här är chef ett starkt ord. I nästan varenda rubrik finns ordet och i ingresserna upprepas det.

Läsarens ego stärks.


Chefstidningen är en av nominerade som har chansen att vinna Publishingpriset i kategorin ”Medlemstidningar Yrke och bransch”.
Visst kan den vara en stark vinnarkandidat.

Pappret - det matta och lite tjockare - brukar jag gilla när en tidning vill ha lite egen profil. De börjar bli flera nu som använder samma grepp.
sin egen tidning.



Det här är inte männens och kostym- och slipsnissarnas tidning. Slipsen har många slängt nu, men så långt att de kan identifiera sig med Chefstidningen har nog inte många kommit.
Här är tonen klart kvinnlig och klädseln är vardagsledig. Enkel, lätt tröja är klädkoden.
Bara fem män finns på bild, mest i porträtt, alla utan slips.


Alice Bah Kuhnke, tidigt känd från tv, nu generaldirektör i Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, lyfts fram som exempel på de nya cheferna i en av de få personartiklarna. Alice tror att unga i dag vill bli chefer, men att de ser andra värderingar än bara jobb.
Lyssna mer, prata mindre och ta emot kritik, är Alice råd.


Klädstilen kan bero på att temat i detta nummer är ungt ledarskap.
90 000 nya chefer kommer att behövas de närmaste tio åren. Många kommer att hämtas från generation Y - 80- och 90-talisterna. En grupp som har andra krav på arbetslivet och absolut inte kommer att ställa upp på de villkor föräldrarna jobbat under, skriver chefredaktören Eva Brandsma.


Tidningen ger tonen för att nå fram till de nya chefsjobben: sova sig kreativ, nyttan med att ha ett nätverk, skaffa en mentor. Och förstås: stort ego, som den här generationen är känd för.
Hon - han ibland också - ska vara mer lyhörd, stå stadigt på jorden, lyssna på medarbetarna, ge beröm och uppmuntran.


Inte heller blundar redaktionen för de senaste årens dynamit: bonusar! De nya cheferna kommer nog inte att ta bort den moroten. Eller ska vi säga körsbäret och grädden på moset? Så illustrerar tidningen den artikeln. Lite fyndigt!

Chefstidningen är en bra bit från Veckans affärer eller andra affärsmagasin.
Bilder på personer saknas ofta, i stället är det teckningar och grafik, en djärv och fyndig blandning, men kanske inte alltid läslockande.
Texterna är korta, alla håller sig inom två sidor. Det mesta är lätt att ta till sig.



Vinner då Chefstidningen ett Publishingpris? Jag ska titta på några andra kandidater också. Tävlingen avgörs i november.

måndag 8 september 2014

STARK - med träning några nivåer högre

Träning bör göra människan stark.
"Träning och hälsa. På riktigt."
Vad är det?
STARK heter tidningen för dem som vill följa träning och hälsa på riktigt.
Här räcker det inte med en halvmara, Tjejmilen något kort cykellopp.

STARK har jag gått igenom förut.
Jag var lite skeptisk mot textens typsnitt som jag tyckte var för blek. Den har inte blivit starkare.
I denna genomgång är läget samma. En tidning ska förstås vara konsekvent i sin stil.
Texten går att läsa, men graden kunde varit lite större. Och framför allt: halvfeta ingångsord eller mellanrubriker hade lättat upp och gett lite pauser i läsningen. Nu är alla texter ljusa och griper inte riktigt ögonen.

Blek kan nog läsaren bli som vill träna ”på riktigt”.
Satsa på militär femkamp, toppa formen för att ställa upp i MMA (”slagsmål i en nätbur"), häng med på en crossfit-tour, ställ upp i ett tufft mountainbike eller genomför en Svensk klassiker.
Inget av det är något för en vanlig motionär.
Det är väl därför tidningen heter STARK.

Sommarträning ute.
Vältränade killar med muskler - utan att vara bodybuilders - kepsen bak och fram, bestämd blick, armarna i kors, svett och stön, tajta träningskläder. Det är bilden STARK förmedlar. Några tjejer skymtar också. Några direkt träningsprogram visas inte mer än sommarträning med olika redskap som bulgarisk brottarsäck, rep och stora däck.

I artiklarna lyfts personer fram som genomfört något. De berättar om sin träning som ska inspirera läsarna. Och det är tufft, mycket tufft, långt mer än ”vanlig träning”.
slutet kommer några recept på mat som är bra för den som tränar ”på riktigt”. En kul vinkel är hur svår maten är att laga jämförs med någon form av tävling. Att laga till bakat grisrevben med fänkål, blomkål och parmesankräm är som att springa en halvmara.