Här krävs nya ord i rubrikerna

Fjorton år tog det innan ett svenskt lag kom in Champions League.
Glädjefnatt i Fotbollssverige - och i kvällstidningarna.
En match där jag kan se en segrare:
Expressen vann över Aftonbladet.
Bättre bilder, grafik och rakare stuk.

Expressens öppning över fram och baksidan (ovan) gav en stark start. Greppet har förstås använts förut.
(Expressen här är den sydsvenska editionen som kallas Kvällsposten med bas i Malmö. På hemmaplan bör de förstås vara starkare - men editionen redigeras och styrs från Stockholm.)

Temat var samma: målen, hjältarna, festen.
Båda blev förlorare när det gäller rubriker - eller saknaden av dem. Enskilda slagord är inga rubriker.
Här klarar inte svenska tidningar vad de engelska, tyska, danska och norska fixar.

Svenska språket räcker inte till. Kreativitet och fantasi saknas. Dagens

redigerare är mera tekniker och grafiker. Det ser vi främst i Expressens redigering. Layouten är starkt styrd, planerad och mallad.

Alla ovan är Expressen/KvP

Rubrikorden är uttjatade: ÄNTLIGEN, MAGISKT, MÄKTIGT, MÄSTARE, HJÄLTARNA, BRAGDEN, DRÖMMEN, MILJONER…
Infällda getingar och plustecken fanns förstås.
Expressen plockade också fram digitalklockan för att visa vid vilken tid något hände.
Vi har sett det ”100 gånger förut”.

En miss gjorde AB på Magnus Erikssons mål (ovan). Bilden borde gått att dras upp och täcka hela övre halvan av uppslaget. En mindre rubrik, ut med gruppbilden och Hareide och dra större på den jublande spelaren. Det hade suttit bättre.
Grafiken var bra och förtydligade.
 

Alla ovan är Aftonbladet.

Aftonbladet var lite bättre i rubrikvalet - men de slog ihjäl uppslagen med för stora rubriker på bekostnad av bilderna. Om rubriker dragits ner hade det sett bättre ut.
AB drog på den enskilde spelaren som gjorde målet eller när spelarna kramade om varandra. Inga direkt bra bilder. Detta gav förstås en skillnad mot Expressen som hade översiktsbilderna.

Papperstidningarna har det tufft mot nätet och tv.
KvP/Expressens reportrar var i farten i webb-tv och i podden. TV 6 visade matchen. ”Alla” intresserade visste allt. Vad vill då läsaren hitta i tidningen? I kvällspressen är det äldre läsare som inte är så mycket på nätet. De fick det traditionella - i ett fall med bra bilder till.
Sämst lyckades här Metro. Titta på rubriken: som en morgontidning på 60-talet innan tv slagit igenom.

Miljötidning direkt till makulaturen

Vem vågar starta en ny papperstidning i dag?
Mod och skicklighet kan krävas.
En grupp miljövänner har modet.
Men de spricker på skickligheten.
Var-Dags Miljö heter deras nya tidning.
Den är inte bra.

Redan omslaget skvallrar om att det är glad amatörism.
Inte blir det bättre på insidorna.
Syftet är inte fel. Vardagens miljöfrågor kan behöva belysas. Några tar de fram: gör din egen grillolja, loppisfynd av en gardinkappa kan bli en kjol, filippinska kvinnor skapar väskor skapas genom återvinning av juiceförpackningar och rissäckar, rensa ut farliga plastburkar i hushållet.
Tidningspapprets väg till återvinningen presenteras. Med försöket att göra en egen tidning visas något som ska gå direkt den vägen.
Fyra sidor är recept på billig, god mat när pengarna är slut efter semestern.
Det är vardagstipsen.

På åtta sidor ställs frågor till politiker vad de vill göra för miljön. Tråkigt presenterat, tråkiga standardsvar. Färgerna på sidorna är ett försök att anpassa till partiernas färger. Vackra uppslag blev det inte.

Layouten - om det går att tala om någon - är inget att visa upp i skyltfönstret. Typ klipp och klister.
Bilderna ger inte heller något lyft. Även maträtterna kunde presenterats snyggare.
Texterna är korta, men saknar spänst och rapphet. Flera håller inte klassen, även om ämnet är angeläget.
Chefredaktören skriver en del om sina personliga upplevelser på tryckeriet, att hon varit i Almedalen och träffat intressanta personer och så ett tack till vandrarhemmet där hon bodde.
Insändarsidan ser lustig ut och på slutet kommer ett försök till en barnsida.

”Vi har lärt oss mycket under resan” skriver redaktören om arbetet med tidningen.
De borde lärt sig mera innan de började. Om de tagit hjälp av skickliga tidningsmakare kunde det blivit mycket bättre - eller troligen hade de blivit avrådda.
Entusiaster som vill göra tidning behöver allt stöd. Här har de inte fått det. Då är det är svårt att undvika kritik. Det är länge sen jag var så hård.
Man brukar få vad man betalar för. 30 kronor är inte mycket för en tidning. Här är det inte värt det priset.

Efter 25 år på Expressen: Jag skulle gärna göra samma resa igen

Per-Anders Broberg lämnar snart Expressen efter 25 år för något nytt uppdrag. Kanske i medievärlden igen. En bransch och ett jobb han kan och gärna skulle göra samma resa igen - om han var 20 år.

Har det varit en vånda att bestämma att sluta - eller känns det mer som en befrielse?

– Ingen vånda alls faktiskt. Jag har processat det ett tag. Jag har fyllt 50 och varit över 25 år på tidningen. Tanken på att göra något annat i yrkeslivet började växa fram så smått. Men när tanken klarnade var beslutet inte så svårt.

Vad var det som fick in dig i journalistiken?

– Sportintresset, utan tvekan. Jag var enormt sportintresserad som barn, såg allt på tv (det var ju i och för sig inte så mycket på den tiden), sprang på biblioteket och läste tidningar, köpte Expressen för veckopengen. När jag var 13-14 år gick jag upp på lokaltidningen hemma i Lidköping och undrade om det fanns något jobb för mig. De frågade hur gammal jag var. "14", svarade jag. Då bad de mig komma tillbaka om några år. Så då gjorde jag det. Fick ringa efter resultat, räkna serietabeller för hand, svara i telefon och så småningom börja skriva matchreferat. Sen satt man där kväll efter kväll och kastade sig över de uppgifter som dök upp. Rörigt, roligt och spännande – och samtidigt enormt lärorikt. Det var otroligt vilket förtroende man fick. Jag hade hamnat i paradiset, kändes det som, och när alla kompisarna i skolan grubblade över vad de skulle välja för yrke eller vilken utbildning de skulle söka till efter gymnasiet, visste jag: Journalist!

Hur ser din mediekarriär ut? Vad har du haft för jobb utanför branschen?

– Jag har ju alltid jobbat med media! Jobbade extra på Nya Lidköpings-Tidningen, NLT, redan under gymnasiet och fick fast jobb på Falköpings Tidning och sedan på NLT redan innan jag gjorde lumpen. Och lumpen gjorde jag förstås som värnpliktig journalist på Värnplikts-Nytt. Jag lämnade NLT för Expressen 1988. Började som redigerare, blev sen nattchef på sportredaktionen, jobbade ett år som biträdande nattchef  på nyhetsredaktionen, sportchef 1993-98, redaktionschef på Kvällsposten 1999-2000, sen tillbaka till Expressen som administrativ redaktör, sedan administrativ redaktionschef och sedan 2009 biträdande chefedaktör. Har varit stf ansvarig utgivare på Expressen sedan 2000. Andra jobb? Ett par somrar på brädgård…

Vad lockade dig till Expressen?

– Då, i mitten av 80-talet, var ju Expressen Sveriges största och bästa tidning och sporten I Expressen var överlägsen allt annat. Dit ville jag!

Vad har du upplevt som mest turbulent under din Expressentid?

– Den frågan är nästan omöjlig att svara på. Är det spelskandalen? Kör ut dom-löpet? Chefredaktörsturbulensen på 90-talet? Det stora åtgärdspaketet 2001? 

Och vad är du mest nöjd med att ha utfört?

– Samma sak där. Men mest missnöjd är jag nog över att jag som sportchef på 90-talet inte fångade upp och drev frågan om en daglig sportbilaga. Visst. Det kanske var för tidigt, och vi provade lite andra produkter istället, och det kanske inte hade funkat ändå, men i alla fall.

När Expressen köpte Kvällsposten fick du uppdraget att “sy ihop tidningarna”. Hur upplevde du det uppdraget?
– Det var både roligt och svårt. Jag hade varit delaktig i arbetet när vi året innan gjort samma resa med GT i Göteborg. Då var jag sportchef på Expressen och pilotprojektet blev att samordna arbetet med OS i Nagano för Expressens och GT:s sportredaktioner och bland annat göra en gemensam daglig OS-bilaga. På Kvällsposten var oron inför det som väntade inte lika stor som den varit i Göteborg. På Kvällsposten kunde de ju snegla på GT och förstå att det var dit vi skulle, det var så vi skulle jobba och det var så många vi skulle bli. Jag blev väldigt väl mottagen på Kvällsposten när jag flyttade ner. Och trots att det var tufft emellanåt hade jag väldigt roligt på Kvällsposten. 

Expressen anses ha väldigt många chefer. Hur ser du på det?

– Nja, är det verkligen så? Många i förhållande till vad? Expressen har flera editioner och jobbar 24-7. Ska man då ha en närvarande arbetsledning blir det per automatik flera chefer. 

Expressen kommer snart med ett nytt stort sparpaket som du kan få jobba med. Är det en bidragande orsak till att du slutar nu?
– Nej. Jag har ju varit inblandad i alla organisationsförändringar på Expressen sen 90-talet så när jag än hade slutat under dessa år hade man kunna ställa samma fråga.

Berörs din tjänst på något sätt i den nya planen som kommer?

– Min tjänst försvann nog redan när jag sa upp mig. Och

Thomas Mattsson (bild t h) presenterade ju sin nya redaktionsledning före sommaren.

Säg att du är 20 år igen och dagens läge gäller. Vilken yrkesinriktning vill du satsa på då?

– Jag skulle gärna göra samma resa igen. Det är bara tekniken och miljön som ser annorlunda ut, men ta den nya generationen på Expressens sportredaktion som kommer in i dag och jobbar digitalt främst, gör tv och poddar. Jag tror flera av dem har haft samma brinnande intresse för sport som jag hade och tagit sig fram på liknande sätt.

Vad har du för råd att ge till alla unga som nu jagar jobb i medievärlden?

– Inställning slår utbildning. Jag har sett många duktiga journalister under åren och blivit förundrad över att de vill så lite. De får världens chans, ett jobb med oändliga möjligheter, och så investerar de så lite av sig själva i det. Ta chansen när du får den! Mitt bästa exempel är Lars Näslund, mångårig Expressenmedarbetare, i dag politisk redaktör på Borås Tidning. Han skulle köra filmrullar från Jönköping till Stockholm fredagen den 28 februari 1986. Han klev rakt in i Palmemordet. Jobbade dygnet runt i flera månader. Blev anställd, fick flytta till Stockholm. Han hade kunna lämna rullarna och åkt hem igen, men han såg chansen och tog den.

Kvällspress är slitsamt och du har fyllt 50. Hur många fler journalister är kvar som är 50+?

– Jag har inga siffror i huvudet men det är många 50-plussare kvar. Visst, några väljer att sluta i förtid om tillfälle ges men många väljer också att jobba kvar efter 65 numera.

Du är älskare av Ed McBains deckare. Hur många har du? Kan du alla titlar utantill?

– Hmmm... Jag har ju någon sorts samlarådra i mig, och jag vet att det här kanske gränsar till något osunt, men… OK. Jag har förstås alla böckerna. Jag kan titlarna utantill och jag läser om några av böckerna med jämna mellanrum. Jag älskar dialogen, humorn och handlingen. Bra miljöbeskrivningar. Rappt skrivna. Och även om merparten skrevs på 50-, 60- och 70-talet så är de förvånansvärt tidlösa. Ed McBain's böcker om det 87-e distriktet har ju bildat skola för dagens kriminallitteratur. Utan McBain, ingen Sjöwall-Wahlöö och utan Sjöwall Wahlöö inget svensk deckarunder.

Evan Hunter

Men jag är fascinerad av hela hans (Evan Hunters) produktion. 55 böcker om ett polisstation är en bedrift i sig och det är ju dessa som jag gillar framför allt, men allt därutöver. Totalt ca 120-130 böcker, ett ständigt flöde av noveller och "short stories" för magasin och antologier. Och, inte alltid, men ofta: Så bra!

Du hoppar väl inte av rakt ut i luften. Gissningsvis har du redan något på gång. Är det i medievärlden också?

– Jag har ännu inte fattat något beslut om vad jag ska göra efter Expressen. Men jag är inte färdig med media. Samtidigt har jag erfarenheter från mina år på Expressen som jag tror jag kan använda även i andra verksamheter.

Nytt kommer kl. 14

Måndagens inlägg kommer vid 14-tiden.
Intervju med Per-Anders Broberg, avgående chef på Expressen.

För mycket likt många andra tidningar

Att ge ut tidningar är ofta psykologi för att fånga in läsarna.
Mycket handlar om magkänsla. Att ha rätt innehåll presenterat på rätt sätt vid rätt tillfälle. En bra titel är förstås viktig.
För en ny tidning kan det vara chansartat.
Psykologi heter en ny tidning i hyllorna. I liten stil står det över ALLT OM PERSONLIG UTVECKLING &

Titeln känns direkt lite missvisande.
Allt om personlig utveckling hade varit mer rätt - men det är ingen titel. Här handlar det om lättsamma artiklar för att må bättre.
Psykologi kan tolkas som något ”tungt och seriöst”. Däremot inte sagt att den här tidningen inte är det.

Vid genomgången tycker jag det är som att bläddra i Tara, Amelia, Må bra eller någon av kvällstidningarnas veckobilagor.
Ingenting upplevs som nytt. Rubrikerna känns igen i sin hurtfriska stil:
”Ta lyckan på allvar”, Så mår vi bra i det enkla, Gräla rätt för kärlekens skull, Så får du tid för sommarsex, Hon vann kampen mot suget, Lat mat på semester, En skål för hälsan, Jogga dig smart och lycklig”.
En rundgång i artikelurval från tidningar som vänder sig till kvinnor. För kvinnor är målgruppen. Bara på ett ställe finns en man med - och då handlar det om gräl i relationer.

I fyra personintervjuer berättar kända kvinnor om hur de hittade vägen till ett rikare och sundare liv. Redaktionens medarbetare berättar också om hur de hittar vägen till att må bra med enkla medel. Det är det enda igenkännande. Annars är det anonymt. Som ”Lotta” som berättar att hon fixar sexet i husvagnen eller med en snabbis i tvättstugan.
Tidningen Hälsa ger ut den. Det känns som om redaktionen haft en mängd överstående från den ordinarie tidningen. Materialet samlades ihop i en ”ny”, en avknoppning, så kallad one shot. Engångstidning. Etablerade tidningar brukar knoppa av sig i något specialämne. Specialtidning står det i redaktionsrutan.

Lättsamt, flyhänt - men igenkännande.
Artiklarna kan säkert ge en personlig utveckling, att må bättre, leva lite rikare. Bilderna är generella av byråtyp, glada leende kvinnor med bländvita tänder. De mår så bra och blir lyckliga av det de gör.
Ett uppslag kan vara hämtat ur en trädgårdstidning. Den gröna oasen är bra för själen. Lite längre fram kommer några sidor mat och drinkar, som hämtat ur en tidning om mat. Lättlagat och nyttigt. Drinkar som är rena hälsokuren.

Layouten är rak och enkel. Den har Hälsas profil med linjer mellan spalterna. Ofta ligger en separat smal spalt i sidornas ena kant. Ljust och lättläst. Bilder har lyster. Den hade fångat sina läsare om det varit något nytt.

Redaktören Maria Gerlofson skriver i sin kolumn att hon för tio år sen jobbade med en liknande tidning. Den finns inte längre.
Redaktören har nog gett ut en tidning till som inte finns mer än i det här numret.
Tidningen upplevs inte som ny, den saknar egen profil i form och innehåll. Och Psykologi är helt fel titel.

Sydsvenskan+HD "Lika utan att det syns utåt"

Foto: Albin Brönmark

Pia Rehnquist tillträder snart som ny chefredaktör på Sydsvenskan. Ett tufft uppdrag direkt blir att samordna Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad.
Första delen av intervjun publicerades i går.
                                                                 *  *  *
* Hur lika blir Sydsvenskan och HD? Blir det samma rubrikstilar, brödtext och layout på många sidor?
– Ett ärligt svar är att vi inte vet det än. Vi har väntat på Konkurrensverkets besked som ju kom i juli och nu ska folk komma tillbaka från semestern innan vi kan sätta igång på allvar. Men vi kommer ju att ha en gemensam redaktion och redan i dag publiceras många texter i bägge tidningarna, så innehållet kommer i ganska stor utsträckning att vara detsamma. 

– Vi kommer att ha läsarnas bästa för ögonen och en hypotes är att tidningarnas struktur blir väldigt lika för oss som arbetar med dem men att det inte kommer att synas utåt. Det är ju 2014 och man kan göra mycket med hjälp av tekniken.

* Är det viktigt att en medarbetare/skribent är välkänd för läsarna - eller går det lika bra med en från annan tidning eller frilans?
– Både ja och nej. Det beror helt på vilken skribent det handlar om och vilken typ av journalistik han eller hon ägnar sig åt. Vissa profiler är otroligt viktiga (till exempel har jag svårt att tänka mig samma sportkrönikör i HD och Sydsvenskan) medan annat material (nyheter till exempel) är betydligt mindre känsligt.

* Vilket innehåll är i dag gemensamt med Dagens Nyheter - och vad kan det bli framöver?

– Vi samarbetar med Dagens Nyheter kring resematerial, mat och recept samt utlandsbevakningen. Det sistnämnda har varit en väldig tillgång den senaste tiden med all turbulens i världen,  våra läsare har verkligen fått högkvalitativ bevakning från exempelvis Gaza som vi sannolikt inte mäktat med på egen hand. Just nu ser jag inget skäl att vare sig utöka eller minska detta, men det är inte en fråga som jag ensam äger.

Vanligt uppslag i Sydsvenskan. Alla bilder på övre delen, all text under. Flera liknande uppslag följer.

* Sydsvenskan kan, främst fredag-söndag, upplevas som tung och kompakt i redigeringen med fasta block. Ser du några förändringar där?
– Jag håller nog inte med dig. Vi har en ovanligt luftig layout och gör flest redaktionella sidor i Sverige (vi har mätt). Men det mesta kommer ju att förändras nu och självklart ser vi över utseendet också.

* Var står Sydsvenskan om tre år - både papper och digitalt?
– Det är väl tiotusenkronorsfrågan för alla morgontidningar. Jag tror att dagens utveckling fortsätter, vilket i så fall innebär att vi är ännu starkare digitalt och har något färre prenumeranter av papperstidningen än idag. Den digitala utvecklingen gör att vi blir bättre på att analysera vilka som läser oss – faktiskt även i papper – och det tror jag kommer att påverka journalistiken en aning. Samtidigt är det mycket viktig att påpeka att Sydsvenskan är en seriös morgontidning som våra läsare ska kunna lita på och känna sig trygga med. Vi ska inte jaga "klick" eller sälja ut oss med till exempel ogenomtänkt textreklam på sajten – det vore väldigt kortsiktigt tänkt.

* Tror du det blir mer samarbete/samordning bland de skånska tidningarna?
– Det är verkligen inte uteslutet men jag ser inte att vi kommer att driva på i den riktningen just nu. Att slå ihop Sveriges fjärde och femte största morgontidning är en tillräckligt stor utmaning. Men jag delar absolut uppfattningen att mycket kommer att hända i branschen de närmsta åren, vi befinner oss i en revolution och ingen står väl oberörd.

* Kan det bli aktuellt att dra in egen distribution och istället låta posten dela ut tidningen?
– Inte som det ser ut idag. Malmö och Lund med omnejd är tätbefolkade områden och vi har inte samma problem som tidningarna längre upp i landet.

* Du har väl drömjobbet nu. Om du söker förnyelse i framtiden, vad kan du då se som spännande uppdrag?

– Det är en bra fråga. Men som jag redan varit inne på tänker jag inte så. Jag har ett extremt viktigt jobb nu och kommer att ge allt jag har som chefredaktör för Sydsvenskan. Den dagen jag inte gör det längre kan vad som helst hända.

Första kvinnliga chefredaktören: "Jättetufft med många modiga beslut"

Från gatukök till chefredaktör. Klivet har tagit några år.
Pia Rehnquist tillträder snart som chefredaktör på Sydsvenskan. En tuff start blir det direkt när Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad ska samarbeta där bland annat former ska samordnas samtidigt som vissa egna profiler ska behållas.

Foto: Albin Brönmark.

* Grattis till uppgiften som Sydsvenskans chefredaktör, tidningens första kvinnliga. Är det här en roll du mer målmedvetet siktat på eller kom bara tillfället?

– Tack, jag är väldigt stolt. Men jag kan ärligt säga att jag inte siktat mot att bli chefredaktör. Överhuvudtaget har jag aldrig planerat eller drömt om nya tjänster utan jag tror att det är min nyfikenhet som gjort att jag fått chanserna. Sedan

januari 2013 är jag redaktionschef och med en publisher

Lars Dahmén

som vi haft på Sydsvenskan (Lars Dahmén) innebär det att jag redan tar ett stort operativt ansvar för tidningen. 

* Vad vill du som kvinna förändra/
utveckla i Sydsvenskan om du jämför med manligt tänkande?

– Jag tror inte riktigt att det fungerar så och jag tror inte heller att jag valts för att jag är kvinna. Som jag var inne på i svaret ovan har jag redan ett stort inflytande på hur tidningen ser ut och hur vi prioriterar. Det handlar om fokus på det lokala och det agendasättande – och självklart det digitala.

* Vad har du jobbat med förut innan journalistik?
– Jag blev journalist när jag var 28 år. Innan dess har jag

Tidigare jobb.

gjort massor av olika saker. Jag har jobbat på förskola, som au-pair, i olika typer av affärer, i gatukök, på ett LSS-boende och ett antal år med kommersiell tv när den var ny. Jag var med bakom kulisserna på produktioner som "Sikta mot stjärnorna" och "Småstjärnorna" och var ganska nära att bli kvar i den branschen men suget efter att bli journalist blev för stort och jag flyttade till Lund som 25-åring för att plugga statsvetenskap.

* Vad var det som lockade dig till journalistiken?
– Det är nästan svårt att svara på, eftersom det är en barndomsdröm. Men jag är väldigt nyfiken och samhällsintresserad och tror genuint på medias roll i en välfungerande demokrati. Som barn älskade jag att läsa och skriva men det tog inte lång tid som journalist för mig att förstå att skrivandet är en ganska liten del – i alla fall om man som jag höll på med nyheter.

* Vilka förebilder har du haft?
– Jag har inte förebilder på det sättet utan snappar upp

egenskaper och sätt lite här och var. Det finns ingen eller inget som är perfekt. När det gäller tidningar läser jag många olika och ser att vi kan inspireras både av de stora giganterna i världen och av små tidningar i Sverige. Sydsvenskan är speciell såtillvida att vi både är en väldigt lokal tidning – och en tidning där våra läsare förväntar sig utblickar och analyser av världsläget. Det ställer stora krav på oss.

– Här på Sydsvenskan omges jag av extremt begåvade och starka medarbetare som utmanar mig på ett positivt sätt. Jag gillar motstånd och tror att den bästa journalistiken görs av människor som vill åt samma håll men som har olika uppfattning om vägen dit.

Vanligt på fritiden.

* En chefredaktör kan ha jobb dygnet runt. Vad har du för fritid och hobby, helt utanför jobbet?
– Det är en ynnest att ha ett jobb som man älskar och jag ägnar väldigt mycket tid åt mitt arbete. Visst, jag skulle kunna jobba dygnet runt men är ganska duktig på att begränsa mig. Det är nog en förutsättning om man är chefredaktör i dag. Annat som tar upp min tid är min familj och träning, som jag behöver för att må bra. Min äldste son tävlar i simning så jag hänger många timmar i olika simhallar med honom. Det är roligt att få vara med sin tonåring så mycket.

* Du ska nu samordna en journalistisk satsning som ställs mot starka känslor bland medarbetare som drabbas. Hur balanserar den uppgiften?
– Det kommer att bli jättetufft. Jag har ju arbetat i många

år på Sydsvenskan och känner alla som jobbar här väl. Men jag försöker hela tiden att ha helheten för ögonen, om vi inte fattar modiga beslut nu kommer betydligt fler att drabbas framåt. Det låter kanske överdrivet vid det här laget, men jag tror verkligen på sammanslagningen med HD och känner mig nöjd med att vi rott den i land. Både vårt och deras läge hade varit betydligt mer bekymmersamt än om vi inte lyckats med det.

– Redan som redaktionschef arbetsleder jag de redaktionella avdelningscheferna och jag jobbar mycket ihop med dem. Så kommer vi självklart att fortsätta, det här förändringsarbetet är inget som två chefredaktörer klarar på egen hand.

I MORGON: Pia Rehnquist om hur Sydsvenskan och HD ska samarbeta.