För stramt och blekt i tuff konkurrens

I vårsolen skruvar hälso- och friskvårdstidningarna upp tempot.
I tidningshyllan slår det rakt mot ögonen - leende kvinnor, hurtfriska rubriker.
levaPS är en som håller en lite lågmäld profil.

Jag bläddrar i tidningen, men grips inte. Ingenting får mig att rycka till, ingen rubrik eller bild som omedelbart ger mig ett sug att läsa.
Ändå finns här flera intressanta artiklar:

Arga snickaren från tv visar sig bra på att rädda relationer, en kvinnlig författare upptäcker ett friare sexliv på en ö i söderhavet, en kommunikations-
konsult berättar om hur hon upptäckte giraffspråket för att fånga in människor eller en motparter, en terapeut berättar om sin metod för att få kvinnor att komma ur missbruk.

Intressanta ämnen, men jag bläddrar lätt förbi.
Det är något i rubriker, bilder och layout som inte har själva kraften.
Lite blekt och tamt.
Jag känner igen lite från syskontidningen Hälsa som också mött tuffare läge.
Konkurrerande tidningar har dykt upp med ett rappare tilltal.
levaPS! är en sammanslagning av två tidningar som hade lite svårt att hävda sig.

Två olika typsnitt används i rubrikerna - en mager versal och en kursiv. Blandningen känns inte särskilt bra. Ett och samma typsnitt och rappare poänger hade lockat läsarna bättre.
Psykologi och olika ämnen kan vara svårt att illustrera. Bilderna blir då generella och hämtade från bildbyråer. Kvinnor hoppar eller sträcker på armar och ben, sportiga och glada. Men det ger ett opersonligt intryck.

levaPS! är inte den tidning som direkt fångar spontanköparen.
Efter en genomgång tror jag inte heller läsaren kommer tillbaka.
Aktuell läsarundersökning pekar också på att tidningen tappat på marknaden.

En vinnare i kvällspressens babyhysteri

Lycka! Glädje! Fantastiskt! Drama!
Kvällstidningarna frossar i prinsesshysterin.
Aftonbladet gjorde i dag en extra tidning på 24 sidor om födseln.
Expressen svarade med 20 sidor i huvudtidningen.
Likvärdiga texter. Inga egna, exklusiva bilder.
Jag ser dock en klar vinnare i själva presentation - Expressen:
Rappare, kraftfulla uppslag och grafik och kvickare rubriker.
Konsekvent uppbyggda sidor, speciell rubrikstil som var ljusare och kändes mera rätt en sån här dag.
Men Aftonbladet hade bästa förstasidan.
Aftonbladet som nyligen stramat till sin layout, hade förstås kraft i flera uppslag, men missade med några.
Ovan syns Kvällspostens förstasida, men insidorna är samma som i Expressen. Ingen av dem hade lyckade förstasidor.
Jag jämförde hur likvärdiga uppslag presenterades - lite titta och jämföra:
Expressens öppningsuppslag gav tonen direkt. Båda hade samma bild när kungaparet kom körande - men Expressen kopplade rubrik till bilden och hade dessutom fått fram ”Mormors lycko-sms”. Det var på arton ord. (Ovan).
Expressen knep också uppslaget med Daniels tal med bild, måttband och rubrik som fullträff: Daniel håller i kungalängden. (Ovan).Fler barn föddes samma dag och här lyckades Aftonbladet bäst. Större bilder på barnen och kortare texter. Expressens jättekarta dominerade lite för mycket och bilderna blev små. Men de hade mer text i intervjuer med föräldrarna. (Ovan).
I grafiken satsade Expressen stort på ”dramatiken” vid Karolinska. Lite överdrivet kanske, men mycket detaljer med bilder och pilar att följa.
Aftonbladets svar med att lyfta på taket till Haga slott kändes inte lika aktuellt. (Ovan).

Båda kvällstidningarna försökte också glänsa själva i hyllningarna.
Vid slottet, i Ockelbo och på andra platser dök de upp.
Löpsedlar, prinsesstårtor, t-shirts, sparkdräkter, stora bussar…
Värst var Expressens hovpoet Johan T - ”Jag vet” - och sagoberättare.
D agen före väntade han på Karolinska sjukhuset.
Insmord med hela burken isterflott och med ett leende intränat framför spegel tog han ett helt uppslag (bilden). Rubriken blev träffande. Det är nog historiskt att en medarbetare gjort sig själv till huvudperson.
Dessutom delade han ut en sparkdräkter till föräldrarna Victoria och Daniel och alla andra barn som föddes samma dag.

Sålde då kvällstidningarna något på prinsessfödseln?
Troligen inte mer än att den dagliga minskningen bromsades upp lite.
Det är långt ifrån samma tryck som bröllopet.

Lyxigt och billigt gör det tufft för biltidningar

Bilar, kurviga vägar och getingar.
Glassigt, lyxigt och blänkande.
110 sidor med limmad rygg känns den tung i handen och mättande för ögonen.
Biltidningar har det tufft och här kommer en konkurrent.

Allt om Bilar är bara en av Expressens nya tidningar som kommer under året. De flesta går in där det redan finns etablerade månadsmagasin, många kan ses som kopior.
Och mycket riktigt: Allt om bilar är en oblyg kopia av Teknikens värld.

Layouten, bilderna och pappret känns igen.
Visst är det tjusigt, men inga folkbilar direkt.
Mest är det sportigare märken, dyrare, för lust och drömmar. Röda, orange, blå susar de fram på vägarna.Bildjournalistiken blir lätt lite ensidig. Fotograferna älskar att fånga bilen när den kommer på en kurvig väg och göra omgivningen suddig för att ge fartigt intryck. Tjusigt, men kan också bli lite för mycket.

Duellen mellan bilar finns förstås med. Det är standard i en motortidning.
Här är det tre Volvo som duellerar och getingarna svärmar över bilarna. Ingenting är dåligt i den svenskaste av alla bilar.

Testerna är många, betygen kommer fram i olika punkter i lättlästa tabeller. Däremot känns själva typsnittet i brödtexten lite svår för ögat, liten grad och blekt.
Körglädje finns alltid med som standardpunkt, men så mycket kritiskt finns inte.
Den här motorjournalistiken går mycket hand i hand med annonsörerna och att biljournalisterna älskar att få resa runt i olika länder och köra nya tjusiga bilar.

Riktigt avväpnande och härligt känns det därför när de plockar fram en gammal klassiker - Volkswagens bubbla. En både charmig och opraktiskt bil. När jag läser det känns det tomt att inte den egna gamla ljusblå bubblan längre finns kvar.

Även Aftonbladet kommer med en motortidning (bild nedan). Lite tajtare i formen, inte så mycket dragarbilder av bilar som susar fram på vägar med suddig bakgrund.
Tonen är folkligare även om de frestar med Porsche på omslaget.
Här granskar de Bilprovningens tester, kör elbilar, hittar en gammal Citroen-padda som taxi, tester flera vanliga bilar och hittar den charmiga tyska glasbubblan Messerschmitt.

För 29 kronor är det billiga och snygga tidningar, en stunds underhållning.
De säljs i fyra dagar, upplagorna är gissningsvis kring 20 000 ex.
Ett 30-tal sidor är annonser. Aftonbladet hade bara sex annonssidor.
Så visst kan det här vara lönsamt för kvällspressen som tappar mycket på den vanliga papperstidningen.

Söndagskrönika: Ranelid ingen topp på hemmaplan

Rrrrrranelid!
Skåningen, ordens mästare, de rullande r:en.
Dagens snackis, säljare och givna kvällstidningsämne.
Men inte på förstasidorna på hemmaplan i Skåne.
Sydsvenskan hade ingenting alls.
Kvällsposten valde bort honom som topp.
Stockholmstidningarna körde däremot hårt.Jag har fått en hel del undringar kring förstasidorna (bild ovan).
Alla verkar förutsatt att det skulle bli Björn Ranelid till max.
Melodifestivalen var vad folk följde på lördagen och som är den givna uppföljningen på söndagen.
Underhållning, musik och artisteri kan diskuteras, men det spektakulära och kvällstidningsmässiga finns där.

Kvällsposten valde att toppa med en ny bok om ”gryningspyromanen” (bild).
När han härjade som värst var han en följetong och säljare.
Den här söndagen i konkurrens med Ranelid borde han inte varit den mest intressanta läsningen.
Reportaget på fyra sidor kunde stått till måndagen eller annan dag i veckan.

Kvällsposten är den före detta lokala sydsvenska kvällstidningen som gjordes i Malmö.
Numera är det Expressens sydliga edition och den görs i Stockholm.
Det gör att värderingar blir helt olika.
Dels ur Stockholms- och riksperspektiv, dels för att tidningarna inte ska ha samma sak på löp- och förstasidor.








Situation blir att båda kan förlora läsare.
I Skåne vill läsarna bara ha Kvällsposten.
I det läget smög en vinnare fram i dag:
Bäst i Skåne lyckades Aftonbladet!
Hela löpsedeln, ettan och två raka uppslag (bilderna) med slagkraftiga rubriker och bilder med Ranelid.

Inte heller kvp.se på nätet hängde med på söndagen. Lördagens sida låg kvar ända fram till 17-tiden. Då lyckades de få in ”gryningspyromanen” i topp och bild av sidan ett - men resten var lördagens. Ingenting om Ranelid.

PS: Martin Kroon, (bilden) t f chefredaktör på Kvällsposten kommenterar:
- Björn Ranelid var en av topparna i dagens tidning. Det var vår huvudgrej på löpet och den låg överst (i en ovanligt stor hylla) på ettan.
- Jag tycker inte att man kan säga att vi värderade ner Ranelid. Tvärtom var Ranelid, gissar jag utan att ha mätt, det ämne som fick mest utrymme på våra två säljytor sammanräknade.
- När det gäller förstasidan på kvp.se under söndagen, så låg det en gammal etta där lite längre än vad som är normalt, men den byttes under eftermiddagen.

PÅ TISDAG: En ny motortidning!

Ord och rubriker är viktigaste förnyelsen

Ljusare tider ute - i kvällspressen också!
Aftonbladet visar i dag upp sin nya ”framtidens kvällstidning”.
Bort med alla svarta plattor och versala rubriker i krigsstil. Ljusare sidor. Mindre rubrikstilar, mer kraft för att hitta ord och formuleringar som griper tag.
Det låter ambitiöst, ändå tycker jag Aftonbladet gör självmål.

Hela förstasidan vimlar av klyschor och utslitna ord:
”Så låg blir din…, så många tusen sparar du…, chockar…, sexlåt…, skräckinjagande…, fuskbråket…, revanschvrålet…”
Även på insidorna hittar jag en del välkända ord.
Annars är det sig mycket likt.
Någon revolution är det inte. Läsarna märker nog inte så mycket.

Kvällspressens stil har alltid varit överraskande layoutlösningar och kvicka rubriker, galet, snilleblixtar och infall.
De senaste åren har det gått över till fasta mallar och korta slagord i krigsstil.
Rubrikskrivandet har försvunnit, redigerarna har mest blivit grafiker.

Kvällspressen måste titta mera på orden.
Sätt upp upp fler absoluta stopplistan för att tvinga fram kreativiteten och förnyelsen.
Alla ”Super” och ”Succé” som det vimlar av.
Och allt som börjar med ”Så…” och ”Därför…”
Tala om rakt på vad det är, själva nyheten och poängen.
En liten kvick rubrik lyckades Aftonbladet fånga i sin ”nya” stil (bilden).
Fyndigt av redigeraren. Bilden var något så tråkigt som en omröstning i EU.

Sporten har förutbestämda ord och vinklingar: guld, miljoner, Europa, succé, super, stjärnan, revansch, storklubb…
På resesidor bör det förbjudas ”Upplev…” och ”Upptäck…”.
Självklart har skribenten upptäckt eller upplevt något. Säg det! Det positiva, men roliga, lockade att göra. Eller det raka negativa om det är så.

Det ”nya” räcker inte med mindre svart på sidorna. Det är viktigare med orden.
- Rubrikernas tid är tillbaka, säger chefredaktören Jan Helin.
Visa det - och den bästa förnyelsen är gjord!

Ny form och nytt papper har gett ett lyft

Auris låter som en japansk bilmodell.
Men som tidning är det Hörselfrämjandets tidskrift.
Nu har den fått ett välbehövligt lyft.

Direkt när jag såg omslaget blev min tanke: en ny Oktavilla-tidning.
Signalerna satt där: logon, rubriken överst, bilden med rubrikplaceringar, typsnitten och den lilla gula färgklicken nere i hörnet.
Och mycket riktigt är det så.
Oktavilla är ett produktionsbolag som hjälper olika tidningar med omgörning.

Jag har precis gått igenom Hälsa och även tittat i Vi i Villa, Lärarnas tidning och några till. Likheter känns igen. Främst spaltlinjerna mellan textblocken, men även annat.
Läsarna är olika och de gör kanske inte sådana igen-
kännanden.
Auris har dock fått en egen liten profil och ett klart lyft.

Auris gamla form var lite svårläst. Ett blekt typsnitt på texten och blankt papper gjorde det inte lätt för ögat. Inget direkt bra när läsekretsen också är äldre.
Nya formen har ett vitt, mattare papper, ett klart tydligt typsnitt på texten och lite annorlunda skärning av pappret.

Auris problem förut har varit bilder och illustrationer när inga direkt bilder funnits.
En förbättring syns i nya formen. Främst genom att papper och tryck ger bilder en bättre lyskraft. Men visst kan porträtten och poseringsbilderna behöva lite variationer.

Mixen är bra, många sidor med notiser och kortare artiklar utan att det blir plottrigt.
Auris överraskar ofta med artiklar. Lyckas man i samma nummer få med Lasse Åberg, kärlekspar som gift sig och Unni Drougge som krönikör, så är det nästan ett veckotidningsstuk.
Kärleksparet i Afrika borde dock fått ett större utrymme.

Kvar från gamla tidningen finns sidorna med den interna informationen, som gärna kunde fått en ny formgivning. Inte minst avdelningen ”Landet runt” kan utvecklas lite.
Allt kan inte bli nytt i första numret och en del läsare vill gärna känna igen sig.
Auris är dock lika pålitlig som den japanska bilmodellen och ansiktslyftet har vässat den betydligt.

Dagens löpsedelskrock!

På söndagens löpsedlar.
Aftonbladet la till lite extra i botten.
Säljande..?

Ännu mycket text när Vi bilägare höjer farten

Vi bilägare har många tidningar att läsa.
Entusiasterna, nördarna, nostalgikerna, fartälskarna - alla har sin favorit.
Men bara en kan räknas som en klassisk konsumenttidning.
Vi Bilägare heter den också.

Det har alltid varit en tidning matig med texter. Lite för mycket har jag ibland tänkt.
Därför väntade jag mig ett lite lättare stuk nu när den gjorts om: luftigare, öppnare, mera fartfylld.
Men Vi bilägare känns igen och jag hade nog inte noterat förändringen om det inte kommit en signal om den.

Chefredaktören Niklas Carle ser dock helt annorlunda på den nya stilen:
- Fartig, ungdomlig och en form som sticker ut hakan, skriver han.
A4-gruppen har gjort om tidningen. De har gett många tidningar ett lyft.
Lite av dragen känner jag igen från deras egna experimenttidningar.
Här och var har de lagt gult över vissa textrader som de speciellt vill lägga fram. Ett sätt att variera ingångsorden i textblocken eller de klassiska mellanrubrikerna.

Typsnittet i texten verkar vara detsamma, allt tätt förpackat.
Texterna i varje artikel är kanske inte långa, men här och var kunde det kapats lite. När allt utrymme på sidan utnyttjas blir det kompakt. Lite luft här och var hade lättat upp.
Kanske är det så Vi Bilägare vill ha profilen, att en konsumenttidning ska vara stram och inte så fartfylld som andra motortidningar.

Jag reagerar mot att tidningen öppnar sidorna 4-5 med ett tungt uppslag insändare (bild ovan). Det känns som en broms direkt. Det borde kommit längre bak i tidningen och dessutom gjorts lättare med vinjetter och lite luftigare.

De flesta artiklar ligger på enkelsidor, även om många fortsätter på följande sida.
Det tar de trettio första sidorna innan jag kommer till en bild över hela uppslaget: ett test av kombibilar för familjen. (bild).
En traditionell typ av duell som alla motortidningar brukar göra.

Biltester är tidningens stryka: provkörningar, dueller, långtids- och veterantester.
Tabeller som brukar höra till kan vara svettiga att ta sig igenom. Men jag tycker Vi bilägare hittat ett enkelt sätt att fånga in jämförelserna.

Läsare vill ofta känna igen sig och Vi Bilägares behöver inte bli förvirrade av den nya stilen. De får vad de är vana vid - massor av läsning om bilar, präktigt och pålitligt.