onsdag 27 oktober 2010

En överblick av världen en måndag


Onsdag kväll och måndagens tidning räcker ännu.
Dagens Nyheters nya bilaga, DN. Världen, ska hålla minst hela veckan.
Utgivningen sista måndagen i månaden är lite ovanlig.

En pigg satsning för den som vill ha lite utrikes i en behändigare förpackning.
Om allt det här hade presenterats i huvudtidningen hade det blivit både tungt och grått.
Men i en färgstark bilaga i A4-format blir det behändigt och lättillgängligt.

Mycket är magasintidningstuk: några lätta öppningssidor med korta notiser innan de längre reportagen kommer.
På slutet kommer Perspektiv - en grupp kortare artiklar på högst en sida.

Redan omslaget är en pigg signal: ett rakat huvud och en leende kvinna.
Kvinnan är en av många indiskor som i hindutempel säljer sitt hår.
Ett starkt bild- och textreportage om hårlockarnas långa väg till kvinnor i de exklusiva hårsalongerna i Stockholm.
En annan rörande historia finns om lille Alexi som hittades övergiven vid jordbävningen i Haiti, men som nu fått ett hos SOS barnbyar.

Mitt i tidningen kommer det tunga - ett block med EU:s utrikeschef Catherine Ashton. Utan direkt roliga bilder och med mycket text kan det bli en ”bläddra-förbi” till nästa lättare reportage: om tjurfäktning i Spanien med fina bilder och korta texter till.

Alla bilder läggs på uppslag eller enkelsidor och all text på andra sidor.
Även om det funkar här kan det ibland verka tungt. Att mixa in lite fler bilder på textsidor kan lätta upp.

För en stor morgontidning är det här troligen en rätt väg.
Den dagliga huvudtidningen med kortare texter och nyhetsinriktning på aktuella händelser - och mer läsning i olika bilagor.
Weekends är redan fullpackade med bilagor.
Måndag är en mycket ovanlig bilagedag.
DN Världen blir ett intressant test för att se hur läsarna reagerar.

måndag 25 oktober 2010

Modern tidning mera en annonskatalog

Det doftar 50-taltidning: form, rubrikstilar och en färglagd bild.
Moderna hem ska vara den nya moderna tidningen gjord av en ung redaktion.
En modern katalogtidning, vill jag kalla den.

Redan vid omslaget ställer jag mig lite frågande.
Det finns ingen direkt logo som säger vad det är för tidning.
Men bilden är färgstark och signalerar mera mode än heminredning.
Det visar sig vara så också.

Stilen är lite annorlunda än de traditionella heminredningstidningarna. Bilderna är fina, texterna är korta, men jag saknar ändå mellanrubriker eller ingångsord som kan ge ny fart i läsningen.
En ung redaktion har en dröm om en ny tidning och en livsstil: ”…saker som ädla drycker, resor, mode, teknik… en mix av ögongodis och mys i soffan”.
Jag undrar om en tidning inte måste nischa in en grupp och inte spreta för mycket åt flera håll.

När jag bläddrat igenom de 47 första sidorna vet jag inte om det varit annonser eller något redaktionellt också.
Först på sidan 48 blänker det till.
Unga personer visar sina färgstarka hem med rött, rosa och pistage i väggar, möbler och prylar.
Några sidor längre fram kommer sångerskan Sandra Dahlberg och visar upp sitt hem.
Så långt är det heminredningstidning.

Sidorna efter dyker Sandra upp igen som fotomodell (bild längre ner). Kläder, märken priser. Fina bilder, ung 50-talsstil.
Sen kommer annonserna igen, varvat med några enkelsidor med text, men allt försvinner i en rörig blandning.
Ett reportage glimtar till om Oslo, mat med extrema närbilder, något om ett spa med tillhörande annonser.
Jag hinner inte uppfatta vad som är reportage eller bara reklam.

Här finns också tävlingar med prylar som de oblygt säger att det fått av tillverkarna. En tjusig lampa - givetvis finns det också ett reportage om lampfabriken - och en espressomaskin. Det stärker mig i misstanken att redaktionen får en hel del prylar bara för att skriva om dem.
Espressomaskinen går att vinna genom att svara på en fråga. Lampan genom att tala om vad man tycker om tidningens premiärnummer.
Tror inte jag vinner något med den här recensionen.

29 kronor kostar premiärnumret. Inte mycket för en glassig tidning. Eftersom det är mer katalog än tidning så bör annonser på de 172 sidorna betala allt utan läsarnas bidrag.

torsdag 21 oktober 2010

Handbollsmagasinet får inte fram suget

Handbollsfebern stiger i Sverige.
VM avgörs i januari på åtta orter i landet.
Handbollsmagasinet heter en liten tidning som vill öka suget.

Förre elit- och landslagsstjärnan Johan Pettersson - som gjort en tillfällig comeback på planen - är chefredaktör.
Han är vassare med handbollen som spelare än han är vän med orden och tangentbordet. Som skribent spelar han inte riktigt i samma nivå.

Johan har skrivit de flesta texterna, bland annat om inspelningen av Fångarna på Fortet: ”…det var verkligen en otrolig upplevelse”.
Kvällspressen har skildrat lite annat raffel där handbollsspelare var inblandade.

Till sin hjälp har han ett medieföretag; ”..som ett steg till att nå ut till alla handbollsmänniskor i Sverige”.
Ny design, står det på omslaget och detta ska vara lyftet.
Jag är inte direkt imponerad.

Formatet är av boktidningstyp, ett lite förminskat A4. Hyllade tidningar som Offside, Filter och Modern Psykologi har samma. Ett spännande format om det görs rätt.
Det ger inte så stort utrymme för flyhänt layout. Här får texten bli tyngden, vanligen två spalter per sida. Så är det här också.

Men texterna är långt ifrån gnistrande.
Många är krönikor av olika spelare eller med anknytning till sporten.
En intervju med spelaren Martin Boquist är det enda med journalistisk tyngd.
Korta artiklar finns från olika läger och camper med yngre spelare.

Bilderna har heller ingen lyster. Omslagsbilden har kraft, men slår lite fel.
Tre hunkar bröstar upp sig, men huvudpersonen, som rubriken syftar på, står i lätt skugga i bakgrunden till vänster.
På insidorna är det mest amatörbilder som buntats ihop i olika block.

Jag tycker det bör gå att få lite livfullare presentation.
En krönika från en målvaktsskola, som drivs av förre målvakten Claes Hellgren, kunde presenterats mycket roligare med lite bilder från det som beskrivs. Nu var allt staplat in med text i fyra spalter på två sidor.

Åtta sidor handlar om ”Allt du behöver veta inför VM”.
Och det var spelprogrammet och presentation av de åtta orterna med arenorna.
Jag känner inte något sug att rusa efter biljetter eller ens känna förväntan.

I mycket är det som en liten hobbytidning tryckt på bättre papper.
Jag känner inte att det här är läsning som ger handbollen något lyft.
På slutet listas månadens Topp och Flopp med tummen upp eller ner.
Sorry, men jag får göra ett tillägg där: Handbollsmagasinet är en flopp. Tummen ner.

tisdag 19 oktober 2010

Choklad för fler än gottegrisar

Brunt och svart. Som choklad.
Ordet choklad finns i alla rubriker, bara på omslaget åtta gånger.
Jag behöver inte tveka om vad jag läser.
Tidningen Journal Chocolat pumpar in sitt budskap.

Omslaget visar röda läppar som slukar en godbit. En läcker pralin som slinker in i munnen. Det är kanske är en Lilleman - en storsäljare i tusentals varje månad.
Erotik är numrets temat och choklad är en lusthöjare. En kittlande mjukstart. Casanova behövde 50 koppar kakao om dagen för att klara sina uppdrag.

Någon kopp kan läsaren också behöva som förväntar sig kittling. Tidningen är kanske inget för gottegrisar, trots att den kallar sig magasinet för dig som älskar choklad.
Jag ser den mest som en produkttidning för tillverkarna. Annonserna och förpackningar är många.
Chokladmakare är glada entreprenörer och entusiaster som öppnar små butiker här och där, mest i storstäderna.

Det är länge sen Yvonne Lombard sa ”Mmm…Marabou”.
Nu är det mycket mera än Marabou.
Det syns i tidningens många annonser. Här vimlar det av läckra praliner, tjusiga förpackningar och produktmärken.
Inte många uppslag är rena från annonser.

Ett reportage med smaskiga recept finns, annars är det svenska tillverkare som berättar. De ler med hela ansiktet på de flesta bilder.
Det ges en liten utblick i världen om kakaobönder i Dominikanska republiken som får svenskt stöd, kaffeodling i Panama och te i Kina.
Layouten är rak och enkel och jag ser att det kan vara svårt att få fram reportage och bilder som inte krockar med de färgstarka annonserna.

Journal Chocolat är inte den läckraste pralinen i tidningsasken, men inte heller den med körsbär som är kvar till sist.
Jag skulle gärna se variation i bilderna och ransonering av ordet choklad i rubriker.
Mest godbitar finns i annonser och därför mer producenttidning. Åtminstone det här numret.
Tidningen kommer ut med fyra nummer om året.

fredag 15 oktober 2010

Weekendkrönika: Motorsågsmassaker på en annonstidning.


Fasten seat belt and no smoking för nu blir det rena motorsågsmassakern mot en ”tidning”.
Den ramlade ur Sydsvenskan i dag.
Samhällsutveckling heter den.

Knappt hade jag i veckan kritiserat flera annonstidningar innan ett riktigt skräckexemplar dyker upp.
Tidningen produceras av något som heter Smart Media.

I en liten ruta med tunn text på grå bakgrund och närmast totalt oläslig, kan jag uttyda bland annat att: "den grafiska formgivningen görs av kreativa formgivare med känsla för modern tidskriftsproduktion".
Och vidare: ”…når våra kunder den bärande tidningens hela spridningsområde och selekterar automatiskt ut den målgrupp som är i marknad för företagets produkter och tjänster.”
Pust!

Jag skulle vilja kalla det här för ett smart sätt att ta död på all tidningsläsning. Här saknar all proffsighet i att göra det attraktivt.
Om internet och läsplattor kan hota papperstidningar, så är det här en lysande uppvisning i konsten att själv sätta in den absoluta dödsstöten.

Texten är extremt liten och svårläst.
Med ansträngning på gränsen till självplågeri går det att plöja igenom den.
Allt är ett invecklat och överdrivet ordbajseri om något som kan uttryckas kort och klart. Som t ex att det är bra att privata pengar kommer in i stora projekt utom skattepengar eller om den glömda energin som finns i marken. För detta krävdes nästan meter text att förklara.

omslaget lyser Malmöentreprenören Percy Nilsson. Reportaget på insidorna är helt ok, till och med populärvänligt skrivet. Men i Malmöregionen kan alla hela Percystoryn utantill.
Där fanns knappast några läsare att fånga in.

Övriga ämnen är inte helt ointressanta: Billiga BoKlokhus presenteras, Malmös nya skyline vid centralen, vindkraftens framväxande och samhällsplanering. En intressant artikel handlade om all solenergi som lagras i berg, jord och sjö, men som inte tas omhand.
Till detta fanns en hyfsat grafik till.
Det presenterades under den läslockande (?) rubriken: Förnybara naturresursen Geoenergi borde få miljöintresserade att vakna.
Vem lockas att läsa?

Allt hade gått att göra lättläst vänt till vanliga tidningsläsare.
Men här lyckades Smart Media göra det tvärtom.
Vem/vilka vänder sig då tidningen till?
Eftersom den ramlade ur morgontidning måste det vara helt vanliga läsare.
Samhällsutvecklare, tekniker, ingenjörer och byggherrar läser väl inte en tidning som ser ut så här?

Landshövdingen i Skåne län, Göran Tunhammar, skriver på sidan 2 så antagligen är han inblandad.
Jag undrar om landshövdingen fattat hur lurad han blev på en info som inte fångade några läsare.
Jag skulle närmast vilja likna det här med gamla hästhandlarmetoder - att lyckas sälja en häst som är halt, sjuk och inte ens har slaktvärde.

Det är länge sen jag blev så förbannad på en tidning.
Medievärlden måste här ta till lite självsanering om den ska inge förtroende och se en framtid för papperstidningar.

onsdag 13 oktober 2010

En vardagsrutin ledde till ett scoop!

Scoopet.
Alla journalisters dröm. Att vara först och ensam om en nyhet.
Häromdagen small det till för Lena OlssonKvällsposten.
Helt ensam satt Lena på en nyhet som konkurrenterna inte hade en aning om.

Allt började med skimmning av kontokort hos ett taxiföretag. Hos den misstänkte hade polisen även hittat några tavlor. De visade sig komma från Malmö museum.
En tavla var av Edvard Munch och värderad till tio miljoner kronor. Museet sa sig ha full koll över alla tavlor och inte visste att något blivit stulet!
Denna nyhet satt Lena ensam om när andra malmömedier fortfarande inte kände till kopplingen mellan en av de misstänkta för taxiskimningen och konstkuppen.
Nästa dag kunde Kvällsposten gå ut med nyheten om Munch-stölden, långt innan andra medier kände till den.

* Hur lyckades du får reda på detta om tavlorna?
- Jag sökte bedrägerisektionen på Skånepolisen för att fråga om en misstänkt skimningshärva i taxibranschen i Malmö. Den ansvarige utredaren förklarade att man vid husrannsakan hos en misstänkt gjort "andra fynd som kunde vara intressanta". Jag blev nyfiken, fortsatte fråga och till slut visste jag att det rörde sig om stora värden. Senare fick jag besked om att varje föremål kunde vara värt flera miljoner kronor och att ägaren befann sig i Malmö. Då kom tanken på konst. Några telefonsamtal senare hade jag en idé om vad det rörde sig om och kunde få det bekräftat av museichefen.

* Var du aldrig orolig för att tavlorna skulle komma upp presskonferensen?
- Jag valde medvetet att ligga lågt till dess att det troligen skulle vara för sent att kalla till presskonferens samma dag. Jag visste att det skulle komma ut uppgifter nästa morgon via polisen. Men då skulle vi vara långt före de andra medierna.

* Vilka reaktioner blev det när artikeln publicerats?
- Bara positiva. Jag har fått jättemycket beröm och gratulationer både privat och i jobbet, av kolleger och av redaktionsledningen på Kvällsposten. Tycker också att det redigerades väldigt bra i tidningen, att gavs utrymme och tyngd. Inte minst viktigt för genomslagskraften i andra medier, Kvällsposten citerades bland annat i TT:s texter, i radio- och TV-nyheter.

* Kvällspostens ägare Expressen tog inte ens in en notis om scoopet. Hur kände du inför det?
- Jag var lite förvånad. Men jag utgår från att de gjort en annan nyhetsvärdering. Jag berördes personligen inte så mycket av det eftersom våra läsare finns i Kvällsposten. Å andra sidan så kunde även Expressen- och GT-läsare ta del av nyheten via vår webbsida.

* Blir det svårt att återgå till vardagsrutinerna efter det här scoopet?
- Det där var egentligen mest "vardagsrutin", det ovanliga är att magkänslan håller hela vägen och att man lyckas vara först ut med nyheten. Så det är ingen större förändring.

* Kvällspressen är en slitsam bransch. Känner du dig ännu hungrig där?
- Absolut. Men visst behövs det lite "morötter" ibland, scoopet om konstkuppen är ett sådant exempel på hur viktigt och tillfredsställande det är att få feedback på det man gör.

* Vad handlar den artikel om som du just senast har lämnat ifrån dig?
- Drömmen om ett skånskt tempel i Jönstorp och en mångmiljonstrid mellan ägaren och Anni-Frid från Abba som satsat stora summor i projektet.

* Vilket/vilka jobb drömmer du om att få göra?
- Jag har ingen särskild dröm, det dyker hela tiden upp nya intressanta idéer och infallsvinklar. Men en sak som jag inte gjort på länge är djupintervjuer/personporträtt. Det är spännande att försöka komma en annan människa in på livet.

söndag 10 oktober 2010

Annonsbilagorna som sällan blir lästa

De dimper ur morgontidningen nästan varje dag.
I det här fallet ur mitt husorgan Sydsvenskan.
Annonsbilagor om allt möjligt: hälsa, jobb, företag, kommuner, utbildning…
För läsarna går alla snabbaste vägen i retur till pappersåtervinningen utan att bli lästa.

Detta är medievärldens variant av bondfångeri.
Annonsbilagorna görs mest av fristående redaktionskollektiv.
Ibland kan tidningens egen annonsavdelning vara inblandad.
Alla utför de det lika dåligt.
Sällan vill tidningens redaktioner känns vid bilagorna.

Layouten är rörig. Dåliga bilder, ofta bara porträtt.
Märkliga typsnitt i rubriker och text som är ovant och svårläst för ögat.
Usla ”rubriker”, typ: Expansivt Malmöföretag störst på kvalitetssäkring av mjukvara.
Någon som blir sugen att läsa?

Oftast kommer annonsavdelningarna eller redaktionskollektiven till företagen med en idé om en bilaga.
Ibland kan kommunchefer själva få för sig att göra en bilaga:
Upptäck möjligheterna i expansiva Ekocity.
Och - faktiskt - häromdagen kom en ”tidning” som hette: Upplev Sjöbo!

Sen sitter cheferna och ser sig själva i tidningen.
”…Jo, där är ju mitt företag omskrivet. Och där är jag själv på bild.”
Få fattar att det aldrig nådde någon större grupp läsare.
Tidningen åkte direkt till pappersåtervinningen.
Annonsörerna och företagen kan lika gärna göra som Schyman: bränna upp pengarna.

Sidorna är alltid annonsmärkta.
En artikel kan finnas på ena sidan där något presenteras och på sidan bredvid finns en annons från samma företag!
Allt är långt ifrån journalistiskt skött.
I mängden finns artiklar som kan lyftas ut och gå i ”vanliga” tidningar.
Hela tidningar kan vara hyfsat bra. Många kundtidningar har fått ett rejält lyft på senare tid.

Här finns mycket att utveckla.
Men journalister vill inte riktigt ta i det här, inte gå över gränsen.
Annonsbilagorna har ett problem i att de inte får vara för lika tidningen de följer med. Det får inte se ut som en redaktionell produkt.

Jag mejlar chefredaktören Daniel Sandström (bilden) på Sydsvenskan och frågar vad han tycker om annonsbilagorna.

*Brukar du själv läsa dessa tidningar?
- Vår regel är att jag ska se dem innan de går i tryck. Alltså läser jag dem.
*Vad anser du om den journalistiska kvalitén i dem?
- Det är annonsbilagor och därför också vinjetterade som sådana.
*Vad tjänar Sydsvenskan på att distribuera tidningarna - eller göra dem själva?
- På rak arm kan jag inte svara på det i kronor, men det finns helt klart en marknad som vi behöver finnas på för att kunna finansiera verksamheten.
*Ställer Sydsvenskan några krav på hur dessa tidningar får se ut eller innehålla, med tanke på den egna huvudtidningen?
- De ska vara annonsmärkta. De ska vara inom ramarna för vad våra läsare kan acceptera. Jag har svårt att tänka mig en bilaga om, säg, vapen.

fredag 8 oktober 2010

De vann Svenska Designpriset

…och vinnarna är:
Svenska Dagbladet, Aluma, Stockholms stadsteater och Tecknaren.
Fyra som fick guld i Svenska designpriset.
Det är resultatet från 28 445 röster, hälften från en jury, hälften från folkets röster.

Min bedömning (se tidigare inlägg) föll till stor del på samma vinnare.
Tävlingen ser mest till design och mindre till helheten: text, bilder, form och hur ”mycket tidning” det är.
Jag tog bara del av de insända bidragen som visades på nätet. Det var ett fåtal exempel.
En bättre bedömning är att se hela tidningarna.
Här är vinnaren och juryns motivering:

Dagstidning: SvD.
”Konsekvent design som är lätt igenkänningsbar. Små förändringar förnyar ständigt och bildmotiven utnyttjas föredömligt”.
Silver: K 2 - Kristianstadsbladet.
Min kommentar: Fyndig förstasida av SvD. Men jag såg inget av övriga av tidningen. K2 var en klar favorit för mig också.

Magasin: Aluma.
”Vågad magasindesign som sticker ut. Ett starkt innehåll ges stor utrymme och får ta den plats det behöver. Talande bilder som man inte kan blunda för.”
Silver: Svenska Dagbladets magasin K.
Min kommentar: Jag hade Aluma också: djärv design med starka bilder och texter. Men jag såg Modern Psykologi som en lika klar vinnare.

Kundtidning: Stockholms stadsteater.
”En härlig design i ett format vi nästan glömt. Bilder som så direkta att man inte kan värja sig. Variation och hantverksskicklighet hela vägen till sista sidan”.
Silver: Scanpix 7 familjer.
Min kommentar: Vinnaren har starka bilder, men det var mest ett program och mindre en tidning. 7 familjer var också en typiskt designprodukt med bilder.
Jag hade sett Entre och BI Advantage mera som tidningsvinnare.

Personaltidning: Tecknaren.
”Ett varierat utseende som väl tillgodogör kundgruppens nyfikenhet på nya talanger. De rika illustrationerna gör tidningen alltid intressant att bläddra i.”
Silver: Catchup
Min kommentar: Juryns bedömning håller, mycket teckningar och strama sidor. Men jag hade sett Catchup som vinnare.

onsdag 6 oktober 2010

Designpriset 3: Kund- och personaltidningar är lika

I dag, 7 oktober, utses vinnarna av Svenska Designpriset. Kundtidningar och personaltidningar är två egna tävlingsgrupper.
Dessa tidningar har de senaste åren satsat mycket på förnyelser. Mer journalistiska och bättre presenterade.
Här är min genomgång av tävlingsbidragen.




Av de tio tävlande kundtidningarna ser jag två vinnare:
* Entre - byggföretaget JM. Snyggt förpackat om hus, byggen och inredning. Kombinerar läsning med lättläst design.
* BI Advantage - Handelshögskolan Norge. Lysande bilder, ibland med infälld text, ibland rena textsidor. Kombinerar bild och text.
Och de övriga tävlande:


* Kanalen - KD Pharma. Annorlunda grafik, bilder och layout. Effekten går dock inte alltid fram. Och lägger man röd bakgrund på svart text i en stor intervju med Sverker Olofsson, så blir det minus i kanten.
* RIK - Nordnet. En typisk designad tidning. Vissa uppslag ligger nära en ”riktig” tidning, andra mer en grafisk lek. Lättläst.
* Scanorama - SAS. Bra bilder, men mycket traditionell magasinstil. Inget nyskapande.
* Etthundrafemtio 150 - Edita kommunikationsbyrå. Tråkigt omslag! Mkt designade insidor vilket märks i leken med rubriker.
* Ericsson Business Review. Omslaget ger signalen på form och innehåll; stram affärstidning. Mycket text. Hur kunde den bli nominerad?
* PMU Nu: Traditionell, som ett av många andra liknande. Engagerande läsning på lätt sätt.


* Scanpix 7 familjer. Typiskt designtidning. Några djärva bilder, ingen läsning i tävlingsbidragen.
* Jubileum 2010 -Stockholms stadsteater. En programtidning om kommande uppsättningar. Visar några djärva bilder på fyra sidor. Ingen ”riktig” tidning.


Personaltidningar innehåller mycket text och porträtt på chefer som berättar om verksamheter, allt i en stram presentation.
Jag ser en klar vinnare:
* Catchup - McDonalds. Företag med unga anställda. Syns i tidningen med ”ung” form och layout. Snygg grafik när storsäljaren Big Mac beskrivs.


Övriga tävlande:
* Tecknaren - Svenska tecknare. Visar mest teckningar, strama sidor med läsning.
* Kontakten - Ericssonkoncernen. Förväntad form av en personaltidning, mycket text på vissa sidor.
* Fotografisk tidskrift - Svenska fotografers förbund. Ska förstås innehålla bilder och gör det, men också mycket text. Stram form med små rubriker.

* Skopet - Sundsvalls kommun. Oj, vad mycket text. I kommunen måste de gilla att läsa. Inga särskilt roliga bilder.
* Steel - Svenska stål AB. Mycket att läsa i stålbranschen. Snygg förstasida, tyngre insidor. Inga bra bilder, mest män, med eller utan hjälm.
* Globetrotter - Volvo lastvagnar. Här var det stora bilder med lastvagnar, lastvagnar, lastvagnar…Och chefer i bild som berättar om verksamheten.
* Oss emellan - Helsingborgs stad. Ett roligt uppslag om rockande brandmän. Flera tunga uppslag med svaga rubriker och bilder.
* Access - Nobina. Stramt, mycket text, mest porträttbilder.
* Praktikan - Praktikertjänst. Snyggt omslag, inte lika spänst i insidorna.

söndag 3 oktober 2010

Designpriset 2: vackert att titta på - eller också att läsa?

Svenska designprisets klass för magasin har stora skillnader. Dels magasin med bara design och knappt något att läsa - och så kvalificerade läsmagasin med fin layout.
Gruppen blir ett test på juryns tänkande: vackert att bläddra igenom - eller att också läsa.
Här är min korta genomgång. (Dagstidningar i förra inlägget(.

Aluma - de hemlösas tidning. Satsar mycket på ovanlig grafik och bildlösningar. Lek och photoshop i bilder.
Angeläget innehåll i stram, lättläst förpackning.
* Vinnarkandidat.

Betong låter grått, tungt och tråkigt. Men tidningen kallar sig den kreativa byggtidskriften.
Mycket byggen med bilder på komplicerade ställningar och kranar. Stora bilder fångar ögat i en rak och uttrycksfull layout som säkert lockar branschfolk att läsa i ett område som anses tungt.
* Utanför vinnarlistan

Dorian är ett magasin och en reklambyrå som har som mål att göra världen vackrare. Och vad är det…
Några uppslag med vältrimmade manskroppar, svulstiga klockor och möbler.
Snyggt om man bara ska bläddra och vila ögonen på design. Dock ingenting att läsa.
* Troligen en juryfavorit.

Forskning och Framsteg visar upp några förstasidor; en med en kvinna, en med barn och en med spruta och pillerburkar.
Layouten är rak och enkel och känns ingen från andra tidningar.
Försöker blanda in människor bland piller och sprutor och svårillustrerade ämnen.
* Håller inte hela vägen.

Rum - arkitektur, inredning och design.
Hus, interiörer och exteriörer. Stramt och sterilt. Enkelt och tittvänligt.
En hel del andra tråkiga bilder med män.
Text i två breda spalter utan avbrott av mellanrubriker och ingångsord.
Inga rubriker som suger in.
* Ingen vinnare.

Modern psykologi - boktidningsformat, lättläst, attraktiv layout, bra rubriker, intressanta ämnen, gör det tunga läsvänligt.
* Absolut en vinnarkandidat!

Nya Upplagan - den kanske mest osannolika kandidaten. Text, text, text på alla sidor, inga rubriker, bara namn på den som intervjuas. Försiktigt med bilder.
Lars Yngve som gör tidningen går sin absolut egen väg och vinner på det. Allt kan sägs vara anti-layout.
Lars Yngve säger i en kommentar till bloggen: - Vi tävlar i klassen mot dyra glassiga magasin. Vi är gratis, på vanlit papperi, tabloidformat. Hur svårt är det inte att bara bli nominerad. Tänk om vi - mot alla odds - kunde åka upp och ta hem tävlingen. Och på ett vis är det lika bra vi vinner när vi nu är nominerade.
* En skräll om den vinner.

K är Svenska Dagbladets kulturbilaga. Fyndigt omslag att illustrera utbrändhet med en utbränt glödlampa. Små diskreta rubriker under om andra ämnen.
* Räcker bara en sida?

Vi är en präktig tidning som funnits i många år. Har fått ny layout nu. Suveräna bilder, bra intervjuer, intressanta ämnen. Satsar även på grafik.
Enkel layout, bilder på ena sidan, text på den andra. Suveränt lättläst text.
Rejält och tryggt och mycket en förebild i hur en tidning görs utan att krångla till formen.
* Absolut en vinnarkandidat!

Vagabond - den bästa av resetidningarna. Fina bilder med både människor och miljö, texter i raka block, bra mix i layouten. Reportage och guider blandas. Läslust och tittglädje.
* Ligger i vinnarspåret.