tisdag 29 juni 2010

Whisky - mer än bara en rackarbajsare

Whisky - livets vatten.
Dyra droppar.
För livsnjutare.

Klart att de behöver en egen tidning.
Den heter också Allt om whisky - magazine för livsnjutare.
Mycket läsning att sjunka ner med i fåtöljen och avnjuta med ett glas.
Den ger kunskaper att briljera med för den som mer än bara tar sig en rackarbajsare.

För en amatör, som mest sveper en efter ett halvmaratonlopp och någon irish coffe ibland, är tidningen både en grundkurs och överkurs. Här finns uppgifter.
Destillerier, siffror, årtal, historia, mäskning, jäsning, lagring, ekfat, kopparpannor, smaker, malt och rök - massor av rök från bränd torv.

Tidningen har i det här numret besökt skotska whiskyön Islay - och där röks alla ädla droppar.
Islay är en liten karg och svårtillgänglig ö i Atlanten. Här ligger destillerierna tätt. Även kranvattnet lär smaka whisky och handdukarna på hotellen dofta malt.

Rökt whisky är stort i Sverige. En smak som de flesta kan känna igen, vilket troligen beror på att vi är vana vid rök från grillrök, lägereldar och brasor.
Smak och dofter är annars rena poesiläsningen: polerat trä, hyvlat bokträ, solblekt mahogny, som stearin med urblåst ljus, vaxig och fruktig, julkaka, höstträdgård, knäckig…

Det kan vattnas i munnen bara vid bläddring i tidningen. Så mycket flaskor på bild! Det är lika mycket produktreklam som info.
Övriga bilder är från destillering, ekfat och kopparpannor - annars är det män som höjer glaset.

Roligast är det att läsa om Jim Murray (bilden), en legend som gett ut en bibel om drycken.
En kännare som säger vad han tycker - om det nu är med eller utan någon rackare.
Ballantines 17 är en blended whisky som för honom ren erotik.

Annars tycker han det mesta är en förbannad snobbism. Folk har ingen aning om någonting och whiskyprovningar är bara marknadsföringssnack. Blended whisky är det svarta fåret och namnet blended grain är bara bullshit.

Prova whisky rätt enligt Murray: ta upp näsan ur glaset! Glasets topp ska vara i kant med överläppen. Molekylerna samlas under näsan och doftkartan är tydlig. Värm glaset i handen.
Kallt vatten har inget med whisky att göra - det stänger bara ner smaklökarna i munnen. Rensa i stället munnen med svart kaffe! Och glöm det där med att bröd rensar smaklökarna. Det bara fuckar upp munnen!

Första munnen smak räknas inte. Spotta ut eller svälj. Den andra smakmunnen ger tyngden om formen. Men det är tredje munnen som räknas - då börjar detaljerna träda fram.

Undrar hur långt mina kunskaper räcker nu. Annars kan jag söka ett resestipendium som tidningen lottar ut med besök på ett destilleri en långweekend och med allt betalt!
Det gäller bara att komma på en kort och bra motivering.

onsdag 23 juni 2010

Kvällstidningar får konkurrens om vädret


Här är solen i sommar!
En rubrik som tagen från en kvällstidning.
Men denna strålar från nya Tidningen om väder.
Kanske rätt att komma med en tidning om väder lagom till midsommar.

Vädret är alltid en klassisk kvällstidningssäljare. Här har ett förlag sett nischen till en egen tidning.
I år har kvällspressen ända sedan i april minst två gånger i veckan ropat ut att ”nu kommer solen och värmen”.
Men alla har bara sett moln och regn.

Moln är också största temat i tidningen.
Askmolnet från Island, konstnärer som målar moln i sina tavlor och konsten att spå vädret med att se i skyn. Fotografer får lära sig att fotografera molnhimlar.
Detta är lätta bitar som inte ska kasta en skugga över tidningen.

Men tidningen känns lite tung.
Bilderna är på väder, flera av dem mycket bra.
Många illustrationer är i grafik. En del är svårläst, framför allt statistiken om sommarens väder.
Grafik ska lätta upp och komplettera. När det är så mycket uppstår inte alltid suget att läsa texterna. Lite akademiskt, trots rubriker i kvällstidningsstil.

Jag hade sett lite högre tempo mellan tungt och lätt.
Skepparen som efter en kärleksmiddag körde rakt in i en fyr med sin båt borde fått den dramatiska presentation som händelsen innebar. Meteorologerna som presenterat väder i tv schabblades bort med små bilder inlagda i gamla tv-apparater. Likaså borde de fem tv-meteorologerna som svarar på frågor om väder fått en lättsammare presentation.
Pär Holmgren (bilden) lyfts dock fram i ett reportage.

Tidningen om väder är lite större formatet än andra. Den har profil i sin form och bör hitta sina läsare. Ändå känns det som om det bara blir det här testnumret.
Kanske skulle en kvällstidning gett ut den. Lite fräckare, roligare och mer människor.
Eller så skulle förlaget använt samma koncept som syskontidningarna Språktidningen och Modern psykologi med sina ovanliga format och lättsamma presentationer.

Även höst och vinter har väder. Därför bör tidningen få ett vinternummer. Bredd finns, lättsamma ämnen kan kopplas till väder och locka fler läsare - och annonsörer också. Nu är det bara fem stycken på 52 sidor.

måndag 21 juni 2010

Kvällstidningarnas VM-kamp i bröllopstidningar

Störst och bäst.
Lika som bär.
Båda vann.
Expressens och Aftonbladets bröllopstidningar var giganternas kamp.
En uppvisning i VM-klass i vad kvällspressen kan.

Vilken samordning under stress och press!
Hoppet var att konkurrenten missat något.
Jämnheten och likheten hos båda var slående.
Samma bilder, samma rubrikstilar. Aftonbladet valde den kursiva varianten.

Aftonbladet var färgstarkare i öppningen - sex hela sidor i färg gav skjuts in - och det höll hela vägen; alla sidor i färg. Här tappade Expressen med flera svartvita uppslag.
I VM-tider med fotbollsresultat:
6-4 till Aftonbladet i bilder:
Victoria och Daniel i vagnen, när de tog av tårtan, kungen och svärmor i dansen. Bildvalet till Victorias, Daniels och Olles tal avgjorde för AB.

Expressen bäst med Victorias klänning - fyndig rubrik ”För Sverige i siden” - översikten kring slottet och folkfesten, dansen. Alla vimmelbilder: 12 sidor med betyg på brudparets och alla gästers klädval var tittgrejen och den lättsamma biten.

Expressen hade lite fler kringreportage och Aftonbladet mer från Ockelbo.
Kyssbilderna blev oavgjort.
Slutresultat som i VM: oavgjort - men många bildpoänger, rätta rubriker och en uppvisning i samordning.

Röda kort: Expressens chefredaktör blandade in Dawit Isaak och att Eritrea var representerat på festen: ”Skammens gäst”.
Jag anar att redaktionen ville kasta ut sidan, men de varken fick eller vågade. Aftonbladet tog in ledarsidan och kulturen och krävde monarkins avskaffande. Och Jan Guillou fick kalla bröllopsbevakningen för mediernas dårhus.

Båda tidningarna är emot monarkin. Men den finns och det är big business och kvällspressens överlevnadskamp.
Mer kom dagen efter: Aftonbladets Royal med en sammanställning av söndagens bilder. Expressens Bröllopet i bilder med mest från festerna dagarna före.
- Jag tror ingen slår vår bilagefabrik, sa en inblandad Expressenredaktör.
Jag håller med honom.
Veckopressen får känna av det.

onsdag 16 juni 2010

Antingen botar jag mig själv eller blir hypokondriker


Apoteksbladet - en tidning om att må bättre.
Jag fick den gratis på Apotek 1.
Att få något gratis mår man alltid bra av.

Titeln är inte den fyndigaste för en tidning, men säger vad den handlar om.
Mixen är en blandning av veckotidning och kvällspress - men i en lugnare ton.
Cissi Ehrling från Lets Dance och Alexandra Pascalidou är kändisar som lockbeten. Cissi måste träna för att inte bli grinig och Alexandra bjuder på grekiska rätter. Vi har väl sett det förut.

Kvällspressen kan skrika ut med ”Slipp ryggont med enkla övningar” men Apoteksbladet säljer det torrare med ”Ryggont - de flesta får besvär någon gång”.
Sådan är tonen. Sakligt och upplysande. Inte alltför uppjagande och hetsande.
För en kvällstidningsredaktör med sommartorka kan Apoteksbladet vara en uppslagsbok för att rädda löpsedlar.

Det stora temat är att förbereda sommaren; skydd mot solen och myggen, snygga fötter efter barfotalivet och första hjälpen för semestersexet.
Ett keligt djur hjälper många människor till ett lugnare och friskare liv.
Det korta notiserna med alla råden är många: blåbär mot tarmsjukdomar, råg mättar mer än vete, käken påverkar ryggen, acne i ansiktet, bråck vid magmunnen, rökfri på tio månader.
Artros och cystor, bihålorna, tinnitus, springmask, analutslag, rinnande snuva, leverfläckar, nässelutslag… allt!

Mår jag bättre nu? Som tidningsläsare gör jag det. Redaktionen har lyckats bra med en snygg och lättläst tidning med en blandning av underhållning och goda råd.
Följer jag alla råden förebygger jag det mesta och botar jag mig själv.
Eller så blir jag hypokondriker och inbillar mig all världens krämpor.

måndag 14 juni 2010

Präktiga Icakuriren säljer ut sig


Icakuriren är en färgstark tidning.
Duktig och präktig, men ändå lite avslagen.
Den griper inte riktigt som Ica-Stig i reklamen.
Här fångas ett urval som finns i andra veckotidningar.
Mat, mode och trädgård dominerar.
Lugnt och lättläst med en stram layout.

Läsarna ges många aktiviteter; skriv- och bildtävlingar, tips om mat, blogga på nätet.
Frågespalter finns i mat, hälsa, relationer och djur. Linda Skugge svarar på tonårsfrågor som bygger på hennes egna erfarenheter.
Allt känns präktigt, hemvävt och jordnära.

Icakurirens styrka ligger i konsumenttester av varor. Ofta väcker de uppmärksamhet. De ger en vägledning, men är inte lika starka som Råd och Rön och Sverker i tv.
I det här numret fanns ”alla” goda råd inför båtköpet. Samtidigt hakar de på med lite mat för sjöbjörnar.

Mycket är aktuellt på ett nästan förutsägbart sätt.
Nu vid fotbolls-vm tipsas om lite plockmat hämtat från värdlandet Sydafrika. En strutsrostbiff på friterad sötpotatis kan sitta rätt mellan matcherna.
I bröllopstider uppmanas läsarna att virka en prinsesskrona!
Ingen tidning så här års utan några grilltips! Här en liten riv-ur-bilaga i halva tidningens format.

Icakuriren hittas inte i alla tidningsställ.
Ändå tycker jag vid genomgången att jag känner igen mycket från en annan tidning jag brukar kolla.
Och visst - delar och grafik finns i en bilaga som följer med en kvällstidning varje vecka.

Tidningar har i dag mer och mer samarbete för att överleva.
Att sälja ut sin profil är fel väg.
Varje tidning ska vara rädd om sin egenart - annars försvinner läsarna ännu fortare.

torsdag 10 juni 2010

Blossom satsar friskt i hälsonischen

Ännu en kvinna gnistrar till i tidningsstället och ler mot läsarna:
Blossom.

Signalorden på omslaget är lika många som de är välkända:
”stoppa sötsuget… rätt för just din kropp… bli stark och snabb överallt… jobba med dig själv… nå dina mål… hjälp att komma igång… ger dig kraft…”

Insidorna
är tätt förpackade. Många korta artiklar inleder i framvagnen. Rörigt kanske en del tycker, men ändå lättillgängligt.
Formen på insidorna känns igen, influenser är hämtade från olika håll.
Men profilen är ändå markerad mot de andra hälsotidningarna.
Det är mycket läsning för 49:90 kr.

Temat är juni och vad som händer då i mat, kläder och träning.
Kaffe, rabarber och potatis, auberginerröra hör till månaden.
Tio sidor kosttest kräver lite ansträngning att gå igenom.
Mat, mode och skönhetstips finns precis som i andra tidningar.

Träningsråden är inte alltför flåsiga och påträngande, utan det handlar mera om människor som sköter sin friskvård.
Tre kvinnor ska coachas av Blossom i träningen för att nå sina mål.
En grupp kvinnor leker sig i form med improvisationsteater.

Hela tidningen har kvinnoprofil - men mitt i dyker en man upp:
Lars-Gunnar Skoog, löpartränare som bland annat jobbat med Umeås damlag i fotboll.
Han har ett svettigt råd: aldrig en ”tomdusch”. Man måste anstränga sig före och öppna porerna, kanske springa en runda eller göra 30 armhävningar…

För den som tycker ”vanlig” träning är för tråkig så tipsas om indisk Kama Sutra-sex. Ställningar som kungsfiskare, svanar, drakar, enhörningar och flamingos kräver dock lite smidiga kroppar.
Här finns en sidoeffekt: det är bra mot matsmältningsproblem, huvudvärk, dålig blodcirkulation, reumatism och blodkärlsproblem. Dessutom ger det energi.

Målgruppen som läsare är kvinnor 35+.
Blossom Tainton Lindquist själv är en 48-årig trebarnsmamma, utan en rynka i ansiktet om det inte trixats med bilden. Slät och leende med vita tänder.
Blossom ska sälja med sitt namn, lyskraft och entusiasm.

Blossom är hurtfrisk och har bra spänst i artiklarna hon skriver.
Kanske räcker det, för konkurrensen är tuff bland hälsotidningarna.

måndag 7 juni 2010

Boule behöver lite mera muskler


Boulekloten rullar lite här och var i parker och på tävlingsbanor.
Boule är då värd en egen tidning när entusiasterna verkar bli fler.
Svensk Boule heter tidningen med undertiteln ”Mindre muskler - mera hjärna”.

Det sista skulle jag vilja vända lite på och säga: mera muskler och hjärna för att göra tidning!
Svensk boule är nämligen inte så upplyftande.
Logon är alldeles för blek och lyser inte till i tidskriftshyllan. Det räcker med Boule i kraftfull stil.

Rubrikorden på sidan 1 väcker inte nyfikenhet att läsa. Möjligen Tove Naess. Kändissignalen finns och bilden är bra. Tove borde dominerat mera i bild och rubrik på ettan.

Flera personbilder på insidorna är bra, men lyfts inte fram tillräckligt. Detta blandas med en hel del ”amatörkort”.

Bitvis är texterna svårlästa. Man lägger inte svart text på grön bakgrund om det ska gå att läsa! Även när texten är vit blir det svårläst. Kanske borde även övrig text varit i lite större grad eftersom de flesta boulespelare är veteraner.

Layouten saknar kraft. Text, text på alla sidor och så någon liten bild i utkanten. Enahanda och tungt.
Mitt i tidningen gnistrar det plötsligt till på några sidor; intervjun med förbundsordföranden som berättar om sitt roliga liv. Allt var dock lagt på svart bakgrund, vilket gjorde texten lite ansträngande att läsa.

Oj, det blev mycket gnäll!
Kritiken gäller mest presentationen, att sälja ut innehållet.
Största missen finns dock på sidan 1 - där står: Nummer 1/2009.
Hallå - det är 2010. Åtminstone tolkar jag tidningens innehåll att det är årets första nummer. Ett litet pinsamt feltryck.

Artiklarna speglar en bra bredd: rapporter från tävlingar och svenska landslaget. Flera intressanta personporträtt, bl a om flerfaldige världsmästaren, fransmannen Bruno Le Boursicaud (bilden). En inblick i spel i Frankrike, Malaysia och Australien. Hur man ska får fart på unga spelare, få se boule i tv. Veteraner som håller igång och skånsk gladboule för alla.

Innehållet går att sälja ut bättre till både tävlingsspelare och glada amatörer.
Det är kul att spela boule. Det vet jag själv. Då bör det också vara kul att läsa en tidning om boule.

Redaktören heter Lasse Franck och är värd all beundran. Av 25 artiklar har han skrivit 20 och dessutom tagit bilderna till!

onsdag 2 juni 2010

Mera svårläst när reklambyråer gör tidningar


Det här är ett litet lästest. Jag har bytt från bloggens vanliga stil till denna.
Tryckt på blankt tidningspapper hade detta varit svårläst. Här kan det vara OK med stort radavstånd. I tidningar är det ofta tätare.
Typsnittet - bokstäverna - är en sans seriff.

On Track
heter en tidning som genomgående har detta typsnitt.
Det är en gratistidning som delas ut på Göteborgs central. Den går att läsa med lite ansträngning. Om man nu inte sätter sig på en skakig buss eller tåg.

Reklambranschen
älskar sans seriffer.
I tidningar passar typsnittet bara i korta notiser. Annars blir det för jobbigt att läsa.
On Track är givetvis gjord av en reklambyrå.


Jag har
förut kritiserat många svårlästa tidningar med det här typsnittet.
Senast var det SJ:s tågtidning Kupé. Chefredaktören Claes Salomonsson svarade med att tidningen i sommar kommer som ljudtidning för synsvaga.
Det är inte synsvaga som har besvär. Alla ögon och åldrar tycker typsnittet är tråkigt.


Det
går att läsa, men ofta är storleken för liten.
Stilen är tunn. Svärtan svag. Det blir bara ansträngande. Mellanrubriker saknas ofta. Det är bara jobbigt att försöka hålla kvar ögonen och följa raderna.
Om graden höjs är det betydligt lättare.


On Track
har åtminstone två bra artiklar:
Ebba von Sydow gnistar med ögonen från omslaget. Intervjun, i frågor/svar, var intressant. Frågor i fet stil, svar i mager. Trollkarlen Stefan Odelberg fick vit text på helt svart bakgrund. Läsbart, men krävande för ögonen.

Resten var för magert och blekt! Ofta utan mellanrubriker. Många texter på bakgrunder av grått eller svag färg. On Track dödar läsintresset direkt när de kommer fram till åtta korta bokrecensioner. Pytteliten textstil, ungefär så här stor, och lagt på rosa bakgrund! Här behövdes förstoringsglas.

Reklambyråer ska inte göra tidningar!

Låt tidningsmänniskor göra det - de vet vad och hur läsarna vill ha det.

De här tre sista raderna är mera det rätta typsnittet i tidningar.