John Bark: Fiender blev vänner när iDAG skapades

Uppdraget att av Kvällsposten och GT skapa den nya tidningen iDAG blev ett av John Barks tuffaste uppdrag.
Hetsiga möten och smockan i luften.
IDAG skulle bli seriös, trovärdigare och med en någon borttvättad ”kvällstidningslook”. Så löd uppdragsbeskrivningen.
Stormen lade sig och tidningen blev till, men höll bara några år.
I dag är Kvällsposten och GT editioner till Expressen.

I sin bok "Från ett tidningshuvud” beskriver John Bark i ett kapitel om det första hetsiga mötet med redaktionerna. (www.barkdesign.se och barkingdp.se)


”Uppdraget hade varit tydligt, den nya moderna tidningen iDAG skulle slåss med morgonpressen och samtidigt sätta P för konkurrenterna i Syd- och Västsverige. Det skulle göras med en tidning som var trovärdigare och lite mer seriös. Problemet var bara GT:s och Kvällspostens historia och traditioner. Särskilt den senare var en rättfram kvällstidning som inte skrädde orden eller var rädd för trycksvärta. Steget från danska Ekstrabladet var inte större än ”Pigan på sidan 9”, och hade det varit rumsrent på den här sidan Stora Bält så hade Kvällsposten varit den första att bjuda sina läsare på naket.

GT var något mer återhållen och sansad och mer i linje med vad vi nu presenterade för den tagne Hansson (chefredaktören Bengt Hansson, bilden nedan), men ändå långt ifrån det morgontidningslugn våra sidor förmedlade. Men återigen, som uppdraget var formulerat rimmade det ganska fint med våra sidskisser och efter den initiala chock Hansson känt godkände han våra skisser med uppmaningen att skruva upp svärtan lite.

Det hann vi dock inte till det möte som skulle hållas i ett litet konferensrum på GT:s redaktion, men som flyttades till en hörsal eftersom det visade sig att det alls var fyra personer som kom från Malmö utan snarare ett fyrtiotal. Göteborgarna samlade ihop ett femtiotal medarbetare för att inte hamna i numerärt underläge. Och i skottlinjen stod vi, konsulterna från Stockholm som inte uppfattade allvaret i denna katastrofala tidningsfusion utan i stället pratade finlir och typografiska finesser. Vår blotta närvaro katalyserade ondskan i många av medarbetarna. Vi lade upp våra fåtaliga skidskisser på ett konferensbord - dragningen var ju främst utgjord av Hansson och några till - och försökte få dem att se många ut.

Men skisserna var inte många. Och framför allt var de inte färdiga. De såg faktiskt ömkligt bleka ut där de låg framför mobben av redigerare och tillresta tidningsmedarbetare.

Vi började vår dragning. Det kokade redan i rummet av frustration och hjälpligt återhållen vrede. De första glåporden uttalades muttrat men hörbart. Hansson stod lite i bakgrunden och samtalade med en av cheferna från Malmö. Efterhand tilltog kritiken. Svordomar uttalades, inte längre dämpat: ”Vad i helvete är det här?!” ”Det är ju för fan ingen tidning - det är dasspapper med lite skit på! Inte ens dasspapper förresten, det är ju bara skit!”

Folk lämnade rummet i protest. En del var så upprörda att de hade svårt att hålla rösten stadig.

Det kändes tryggt att ha den respektingivande Hansson - mannen med nyporna - i bakgrunden, en garanti för att vi åtminstone inte skulle bli lynchade. Men när jag för vilken gång i ordningen sneglade åt Hanssons håll var han plötsligt borta! Han hade av någon anledning lämnat oss åt sitt öde. Efter det försvann de sista spärrarna hos medarbetarna och de öste sitt okontrollerade ovett över oss i sex timmar, tills mötet äntligen upplöstes och vi kunde vingla därifrån, fullkomligt utmattade, men vid liv.
När vi nästa dag mötte en del av de värsta antagonisterna var de plötsligt fromma som lamm. Vad Hansson sagt till dem under natten vet jag inte, men tonen var stukad hos hela gruppen. De var lågmälda och lite skamsna, malmöiterna hade rest hem och vi kunde fortsätta vårt jobb.

Uppdraget att ge iDAG en grafisk form var verkligen inte lätt i fortsättningen heller, men efter den inledande hudflängningen slapp vi åtminstone att bli hotade till livet när vi besökte tidningarna. Faktum var att några av de mest förbannade och upprörda medarbetarna under hörsalsmötet på GT blev våra bästa partner i det fortsatta arbetet. Det var inte så att alla blev omvända eller plötsligt började tro på idén med sammanslagningen, men de insåg väl det meningslösa i att hänga två designkonsulter.

John Bark: Formgivare får ta smällar när chefer duckar

John Bark har varit med om att göra om många tidningar, svenska och internationella, magasin och dagstidningar.
Det är ett uppdrag som skapar starka känslor på tidningarna.
Smockan har hängt i luften vid flera tillfällen.
Ett av uppdragen gav honom inspirationen att skriva en thriller.

När du tar tag i en tidning, hur mycket litar du på magkänslan/intuitionen?
- Till viss del litar jag på magkänslan, när det gäller val av typsnitt kanske. Men samtidigt vill jag veta så mycket som möjligt om bakgrund, organisation, redaktionell inriktning, anledning till omgörningen (om det handlar om en sådan). Mycket research är nyckeln. Det litas generellt alldeles för mycket till magkänsla i tidningsbranschen. De som besitter äkta sådan är mycket få. Ännu färre är de som har nytta av den i sitt dagliga värv.

Det var tufft när du gjorde om Dagens Nyheter och iDAG. Smockan lär ha hängt i luften och att du skulle få på käften. Hur allvarligt upplevde du läget?
- Som väldigt jobbigt periodvis. Vi hade ju ett klart formulerat uppdrag och försökte hitta en lösning på detta. Men i vissa lägen duckar chefer och ansvariga och då är det lätt att form och formgivare får agera måltavlor för allehanda missnöje som väller upp i samband med en omgörning.
iDAG handlade om att ta fram en betydligt ljusare tidning som skulle komma tidig förmiddag och således konkurrera med morgontidningarna. Seriös, trovärdig och med något borttvättad ”kvällstidningslook”. Så ungefär löd uppdragsbeskrivningen.
Det finns exempel på liknande ”kvaloider” - Berners satsning med Expressen som ju inte var något lyckokast.
Vad säger du om Expressen/GT/KvP:s form i dag?
- De har exakt den form de förtjänar. Jag skulle inte ändra ett streck.

Är inte tidningsomgörare för mycket fokuserade kring detaljer i typsnitt och stilar, sånt som läsarna knappast tänker på.
- Kan man kanske tycka. Men det är i detaljerna framgången sitter - både när det gäller innehåll och form. Annars kan man ju t ex hävda att all språkvård är bortkastad den också (vilket dessvärre vissa gör). Och jag anser samtidigt att många som sysslar med kommunicerande form i våra dags- och nyhetstidningar har för lite utbildning för sådant. Eller ingen alls. Visuell presentation är ju en viktig del av en tidnings framgång. I dag handlar det mer än någonsin om hur man förpackar sig. Väljer du papperstidningen framför nätet för en viss typ av läsning är det ju faktiskt förpackningen du väljer.
Men visst - jag har också svårt för formgivare som snöar in på nördiga detaljer och inte förmår höja blicken. Men i ärlighetens namn, hur många sådana hittar du egentligen på tidningarna? De kolleger jag tänker på är betydligt kunnigare än så. Och de flesta är dessutom duktiga skribenter.

Vilket av dina uppdrag tyckte du var smidigast att genomföra? Och vilket var värst?
- Nästan alla mina finska redaktionella uppdrag - på papper och webb - är och har varit smidiga. Värst var iDAG. DN-omgörningarna har haft sina djävliga stunder. Men DN har också bjudit på några av de roligare omgörningstillfällena också. Jobben under mina fem år i New York var ibland tuffa, men extremt lärorika och roliga. Bäst där var att det var så många riktigt duktiga människor och proffs jag fick tillfälle att jobba med. Att ge form åt texter av Nora Ephron, William Styron, Gay Talelse m fl krävde ju att man skärpte sig.

Varför är alla svenska dagstidningar så lika varandra?
- Fråga landets redaktörer! För vem skriver ”briefar” och är ansvariga för att formgivarna jobbar fram en viss form? Ansvaret ligger hos den som valt formgivaren. Ingen kan inbilla mig att en ensam formgivare eller två, baxar igenom en form som ingen vill ha på redaktionen.
Tidningars likhet sitter i innehållet anser jag. Det är där det börjar. Samma upplägg, ettor, avdelningsnamn, vinjetter och disposition. Formen lyckas sällan knäcka de traditionerna. De redaktioner som tänker nytt innehåll, upplägg och disposition har också lagt grunderna till en ny typ av formgivning.

Vad tycker du om formen på gratistidningarna Metro och City/Skåne?
- Metro var bättre nyss och City/Skåne har jag bara sett som hastigast.

Du har skrivit en deckare från tidningsmiljö som leder till mord. Hur mycket är verklighet av dina egna upplevelser och hur mycket är fiction? (Se utdrag ur boken här: www.barkdesign.se och barkingdp.se).
- Allt utom morden är verklighetsbaserat. Fast egentligen var morden onödiga, det hade räckt med vardagsdramatiken vid en omgörning.

Hur realistiskt är det att det i verkligheten skulle gå som i din deckare?
- Jag ångrar egentligen att jag kallade den deckare, eller thriller. Det är en tillspetsad berättelse som i viss mån är en parodi. Vad jag egentligen försökt beskriva är den konservatism och oförmåga till förändring som fortfarande står i vägen för utvecklingen i många dagspressföretag. Detta trots att marken brinner under fötterna. Jag ville också skriva om hur vanligt det är ett en eller få personer kan förgifta stämningen på en hel redaktion. Viss kritik finns även mot den velighet en formgivare kan tvingas uppvisa i en sådan miljö. Men mest skrev jag boken för att det var kul. Så har vi ju ett förlag också! Varför inte utnyttja en sådan sak?

”Vargar, galningar, psykopater…” är benämningar om journalister. Uppfattar du att personer och miljön på svenska tidningsredaktioner är så risig?
- Inte längre. Folk är mycket vänligare och mer samarbetsvilliga. I Finland är de oerhört sympatiska och hövliga om man får använda ett gammaldags uttryck som dock passar just finnarna (och finlandssvenskarna). Men visst krigas det mellan ordmänniskor och bildmänniskor, en konflikt jag aldrig förstått mig på. Den har bara lett till sämre tidningar.

”Din egen tidning” - helt utformad med innehåll och form som du vill ha den - beskriv den tidningen!
- Min egen tidning ser ut som vilken som helst av de tidningar som helt går upp i sitt innehåll - det kan vara New York Times eller svenska Filter.
Jag älskar all tidningsform som har ett intimt, nästan sexuellt, umgänge med innehållet!

PÅ ONSDAG: Johan Bark berättar om skapandet av tidningen iDAG.

Mycket Nära med "hokus-pokus"

Det lyser till nära i tidningshyllan och två personer riktar blicken mot läsaren.
Nära heter också tidningen.

Riktigt nära kommer man tre personer: Madeleine Walles som skrivit nästan alla artiklar, Erika Andersson och Benny Rosenqvist, två medier som finns på nästan alla sidor. Det blir mycket reklam för Erika och Benny. De får presentera sina verksamheter och teorier, de finns med på mängder av bilder, det går att få kontakt med dem och få råd och det går att vinna deras böcker .

Benny är ett medium som finns i flera sammanhang, han brukar ha rätt till 92 procent och han känner i tankarna sin döde morfar med i framsätet i bilen som en skyddsängel. Morfars råd har varit rätt många gånger.

Erika är 30 år och lanseras som ett nytt spännande medium. Hon har kontakt med de döda på Andra sidan.
Där, på Andra sidan, finns himmelriket som ingen behöver vara rädd för att möta efter döden. Det är en plats med strålande ljus och ett vackert landskap. Men efter en tid vill de flesta återvända till jorden igen.

En kvinna berättar att hon ser spöken och hör knackningar i väggar och golv. Benny och Erika kommer på besök och förklarar allt. En gammal dam i vit särk som spökat åker ut till Andra sidan genom en tunnel och en gammal man som också härjat blir hämtad av sin son.
Sen viskar Benny ner i ett glas vatten, kvinnan dricker upp vattnet för att genomgå en reningsritual.
Efter två veckor är allt lugnt, inga knackningar hörs och kvinnan sover gott.

Malin Berghagen blir stark och trygg med yoga, Christina Schollin tackar sina änglar för att hon lever, en 44-årig kvinna som var sambo blev blixtkär i en 31-åring och följde sitt hjärta.
En annan kvinna säger sig kunna tala med djuren. En lär ut astralresor, att låta själen resa iväg medan kroppen är kvar på jorden.
En frisör blev medium genom att lära sig lyssna på sin inre röst.

Man får lära sig telepati och att testa sin fjärrsyn. En amerikan lär ut healing, magiska händer och möten som påverkar kroppen på de mest otroliga sätt. Funkar det inte på en person, så testa på katten.
Det är nästan uteslutande kvinnor som lär ut och är mottagliga för budskapen.

Och så Heikki Vesa - denne siare och astrolog som har sina ”aningars aningar” om det mesta i livet. Han är lika underhållande bara man tar pauser från honom ibland. Även en kvällstidning har använt Vesa för att öka upplagan. I Nära ger han de vinnande spelråden. På lördag bör jag ha chansen till klippet på Lotto om jag har numren 25 och 7. Jag är inte ensam om numren, Stenbockar kan konkurrera med nummer 7. De får dessutom tips om de andra sex rätta siffrorna.

Dessutom spår han om hur det blir 2010: räntan börjar höjas lite nästa år, tillväxten blir två procent, Swedbank klarar smällarna i Baltikum, kommunanställda kan känna sig säkrare på att behålla jobbet än industriarbetarna som går ut i arbetslöshet, kapitalismen går starkare ur krisen till missnöje för vänstern, semestrarna blir dyrare och under mandatperioden kommer vi att folkomrösta om euron - det blir ja.
Vesa kanske blir ett hemligt vapen för Reinfeldt eller Sahlin…

Nu ska det inte ironiseras över Nära. Den har nog träffat rätt mot sin målgrupp. Nära kommer riktigt nära sina läsare. Artiklarna är lättlästa, texterna har ”rätt” längd och layouten har egen profil.
Men hela tidningen känns som en produktkatalog för personer som försörjer sig på denna ”hokus-pokus”.

Årets kulturtidskrift !?

”…och vinnaren är - Språktidningen!”

På fredag presenteras vinnaren av priset ”Årets kulturtidskrift” i samband med Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg. Priset är bland annat 40 000 kronor.
Kandidaterna heter Arena, Bild & Bubbla, Ponton, Re:publik service, Byggnadstidningen - och Spåktidningen.
Vinnaren bör vara given - Språktidningen.
Den har tidigare granskats här i bloggen.

En pigg liten uppstickare i kultursfären. Den finns i hyllan i de flesta tidningsaffärer. Liten till formatet - lite större än A5 - sticker den ändå ut. Titeln lyser starkt, rubriker som väcker nyfikenhet. Lättläst och med flera olika knep att dra in läsaren. Människor kopplas till orden och språket. Den har lyft fram kulturen från den lite slutna världen.

Försök hitta de andra tidskrifterna i tidningshyllan eller ens på biblioteken.
Kulturtidskrifterna har alltid varit lite udda, bara haft sin begränsade läsekrets.
För juryn blir det också en test. Vågar den belöna en tidskrift som försöker nå ut till nya läsare och presentera sig attraktivt? Eller håller den sig kvar vid det texttunga och udda?
På fredag ges beskedet.
Här har redan vinnaren utsetts.

Helena bytte bransch: "Journalistik och psykologi har likheter

Från journalist i stressig miljö till psykolog som bland annat löser sömnproblem - det steget har Helena Kubicek tagit.
Nu sitter hon i ett korsvirkeshus i Ystad och behandlar människors problem, oftast genom internet.

Det är en stor kontrast mellan dina båda yrken.
- Mötet med människor och intresset för att fördjupa sig i olika fenomen är nog ganska överensstämmande mellan yrkena. Däremot har man som psykolog mer rimliga arbetsvillkor och tider som egenföretagare kan man ju styra betydligt mer själv, liksom att man jobbar med ”längre” projekt. Däremot kan jag emellanåt sakna ”pulsen” i journalistyrket som kan bjuda på överraskningar dagligen.

Du ger bland annat hjälp genom att prata med klienter över internet - ger det inte en distans jämfört med personlig kontakt?
- Villkoren definieras från början därför ”saknar” man inget, upplever jag. Företrädesvis använder vi webcam så vi ser varandra, en del vill inte göra det till en början och då använder vi bara telefoni. Jag tycker att många faktorer kan vara övertygande till internetterapins fördel, som att tillgängligheten är större, det är lättare att ”komma” även om man är på en annan plats, är sjuk, måste jobba över etc. Flexibiliteten likaså att vi kan använda oss av så många olika medieverktyg. Det effektiviserar mitt jobb.

KBT utgår från att en människas problem bygger på något undermedvetet. Hur lockar du få fram det?
- Inte undermedvetet i den traditionella psykodynamiska meningen, utan istället att allt vi gör och tänker är inlärt och kan vara befäst i inre strukturer som man måste avtäcka och ibland förändra för det bidrar till att man inte mår bra i livet här och nu. Det är inget hokuspokus kring att avtäcka detta, utan det görs genom noggrann kartläggning av vardagliga situationer t ex.

En tidningsredaktion kan vara ett ”gökbo” med starka viljor. Lärde du dig något om psykologi där?
- Ja mycket! Det är nog en organisationskonsults både dröm och mardröm att gå in på en tidningsredaktion och jobba med såväl team som individuella viljor. Yrket bygger mycket på att man ska profilera sig och köra eget race samtidigt som vardagen måste flyta med sina medarbetare. Jag upplevde själv flera gånger hård inre konkurrens och ibland till och med illvilja, som säkert är resultatet mer av strukturerna än ont uppsåt.

Vad var det som en gång drog in dig i journalistiken?
- Det verkade så spännande. Allt man fick uppleva och alla möten med människor. Jag sa till min SYO i nian, att jag ville bli journalist och då sa hon att jag borde tänka om för sådana jobb fanns inte - då fanns det nog en vilja att bevisa med i det hela också.

Journalister ska lämna branschen i tid, då kan det gå hur bra som helst, är ett gammalt talesätt. Kände du något sådant när du bytte yrke?
- Jag kände nog ganska tidigt att det inte var ett yrke jag skulle kunna utvecklas i och landa i, jag hade inte vad som behövdes för det. Men det är ett häftigt yrke som det tog tid för mig att lämna.

Redan som 19-åring skrev du om kändisar i en damtidning. Vad lärde du dig av det?
- Vikten av att stava personuppgifter rätt (!), samspelet mellan media och kändisar, kändisfester som arenor för kontaktskapande, hur man på en timme skulle få ut så mycket som möjligt av en person - hitta en egen vinkel, och oron efteråt om man fått rätt ”grej”. Men när jag var inom kändisreporterbranschen var vi bara cirka tre tidningar, i dag finns ju en uppsjö och konkurrensen och vad man utsätter kända människor har förändrats mycket, tror jag.

Varför älskar folk att läsa tidningar med kändisar och om deras kärlek, skilsmässor och nya romanser?
- Ingen läser dessa tidningar men alla vet vad det står, lärde jag mig på Svensk Damtidning. En forskare jag hörde hänvisade till skvaller som ett mänskligt behov, ett sätt att relatera till oss själva och vår omgivning. I dag har det väl sannolikt flyttat från kvartersskvaller till globalt skvaller. Man vet ju i dag mer om vad Britney Spears har för sig än om sin granne.

Kändisar som gör allt för att få exponera sig i medier har väl lite med psykologi att göra?
- Ja, ibland har jag nästan känt för att kontakta vissa kändisar som har ett så tydligt bekräftelsebehov att det blir självdestruktivt. Givetvis skulle jag inte göra det, men ibland är det övertydligt hur ett beroende växer fram och inte gynnar personen. Lär man sig hur branschen fungerar kan man ju använda den på ett gynnsamt sätt istället för att det blir nedbrytande.

Längtar du inte ibland tillbaka till journalistiken?
- Jo, som att man vet om saker före alla andra och det häftiga i att se sin artikel redigeras och publiceras, och så klart vissa arbetskamrater. Det är mer konkreta processer än de jag har som psykolog.

Är det något i journalistiken du direkt reagerar mot?
- Jag måste säga ytligheten. Att man hellre väljer en ytlig ickebalanserad vinkel för att sälja in jobbet istället för att fördjupa det. Att allt är så kortsiktigt, inte på sikt hållbara resonemang. I medier är bilden ofta svart eller vit, inom psykologin är det många nyanser av grått istället.

Till sist: det här var också lite internetterapi - vad tycker du intervjun gav?
- Det var mycket trevligt att få fundera på och uttrycka min relation till de här två yrkena som jag inte gjort på detta vis tidigare. Det här var ett bra nyanserat samtal med många nyanser.
Foto: Peter Knutson

Dags för makeover i heminredningstidningar

Homestyling och makeover.
Två trendord kring hus och lägenheter.
Men de två ledande tidningarna har helt missat orden.
Både Hus & Hem och Allt i Hemmet behöver en makeover i sin form.

Det är rörigt, plottrigt och svårt att skilja mellan vad som är redaktionellt och annonser.
Tidningarna är lika varandra och både inleder med nästan 40 sidor mix av småplock och annonser.
Redan efter den inledningen är det förvirrat för ögonen.
När det första reportaget kommer ger det heller ingen balans eller struktur.

Formen i tidningarna är lite som när Lulu Carter stuvat om ett rum i ett tv-program; det är fullt med kuddar i stolar och soffor så ingen vet var de ska sitta, det är farligt fladdrande levande ljus över allt och det är massor av lull-lull här och där. Man vill ropa ”hjälp!”

Tidningarna är annonsfeta och det ges inte så mycket ledigt utrymme.
Men reportagen borde markera ett avbrott, få en tydligare profil att det är redaktionellt. Utnyttja det vita som en balans mot bilderna. Balansera med rubriker och text. Nu ligger bilderna väldigt tätt, text och rubriker läggs ofta in i bilder, det blir kompakt.
Och när golv och tapeter presenteras så rörigt att man kan tro att det är själva tidningssidan som är mönstret, då är något fel.

Texterna är skrivna efter en standardmall och tonen känns igen sedan många år:
”…familjen föll pladask när de såg huset/lägenheten, …det var i stort behov av renovering men de såg möjligheterna, …de slogs av det fantastiska ljuset, …charmigt och ordentligt slitet, precis allt behövde fräschas upp…”

De river ner och bygger om, slipar, målar och tapetserar, hittar charmiga detaljer och gör fynd, anlitar arkitekter och lokala hantverkare, hittar nya lösningar, tar hjälp av vänner och föräldrar, allt tar mer tid än väntat, de lever i en byggröra - men allt slutar lyckligt:
”Vi har hittat en plats där hela familjen kan leva och trivas.”

Visst, som det går till vid en renovering. Men man önskar lite variation i texterna, lite annorlunda berättelser. Och i nästan varje nummer kan man hitta huset på Gotland eller Österlen som den stora drömmen att förverkliga.

Hus & Hem har störst upplaga. Allt i Hemmet gjorde comeback för några år sedan och har fångat in läsarna igen. Båda minskade kring 13 000 i upplaga förra året.
Allt är mycket tajt mellan dem.
Men den av dem som vågar bryta mönstret och skapa sin egen profil borde bli en vinnare när konjunkturen vänder.

Konsulten får ta hand om en egen tidning

Han har gett flera svenska dagstidningar en ny kostym.
Nu får Rickard Frank ta ansvar för en hel tidning när han kliver in som chefredaktör för Trelleborgs Allehanda.

Tidningen är inte är helt ny för honom. I våras var han med och gjorde om både TA och Sydsvenskan, två tidningar som i delar har samma innehåll och utseende och ingår i Skånemedia tillsammans med Ystads Allehanda och Kristianstadsbladet.
Men nu vill Rickard ge TA en mer egen profil.

Hur blir det att få helt ansvar för en tidning?
- Otroligt spännande och en stor utmaning. Jag har varit på DN, Di och framförallt Svenska Dagbladets redaktion under många år så den redaktionella miljön känns som hemma. De senaste åren har jag drivit en byrå som utvecklat tidningar på många olika sätt, alltså inte enbart design och formgivning.
Varför ser alla nästan alla svenska dagstidningar likadana ut?
- Ja, det undrar jag också. Jag tror inte att det i första hand är en design/formfråga, utan beror nog mer på att vi är så förbannat ängsliga. Det är inte många som vågar bryta mönstret och göra tidning på ren magkänsla. Så det hoppas jag kunna tillföra i Trelleborg - mer känsla och mindre måsten.

Nämn några svenska och utländska dagstidningar du gillar formen på?
- Filter och Offside tycker jag är fantastiska produkter. Marca i Spanien är också en favorit.
Kan en dagstidning lära av webben när det gäller presentationen?
- Absolut. Betydligt fler länkar och integrerade textformer vill jag se i pappret inom kort.

Metro och SvD har redesignat inför hösten. Vilken av dem gillar du bäst?
- Metro har jag ingen åsikt om, eftersom jag inte tilltalas av dess svaga innehåll och därför aldrig läser den. Jag läser hellre City.
- Vad gäller SvD så är jag besviken eftersom de lovade att göra en helt ny tidning med framtidens journalistik. Det skulle inte bara vara nya färger, typsnitt och vinjetter, men så kommer den i brevlådan med precis just det - nya färger, typsnitt och vinjetter. Blä, vad tråkigt.
- Dessutom har de tvättat bort mycket av SvD:s identitet och placerat tidningen närmare en hel drös andra tidningar rent anslagsmässigt.
- Tråkigt att SvD, som verkligen legat i framkant designmässigt de senaste åren, plötsligt följer designtrend skapad av andra.

Ni hämtar material från Sydsvenskan och andra byråer. Kommer det att redigeras om för att ge TA-profil?
- Principen att använda journalistik från Malmö istället för att använda TT från Stockholm tror jag är helt rätt. Däremot är det lite väl mycket som blivit Sydsvenskan i TA nu. En tydligare, mer egen identitet och mer Trelleborgsmaterial kommer adderas i framtiden.

Vilken tidning är bäst för folk på näset - TA eller Sydsvenskan?
- Ha båda så får du TA för halva priset.
Finns Trelleborgs Allehanda kvar som självständig tidning om tre år?
- Ja, och en stark sådan också.

Hur mycket tid lägger du ner på twitter och bloggande? Vad ger det egentligen mediechefer för något?
- Jag läser mitt twitterflöde ett par gånger om dagen, men skriver sparsamt. Jag plockar upp en hel del saker som är viktiga i mitt jobb.
Du är gaisare - hur går det ihop Trelleborgs FF?
- Ha, ha - är det Offsidegänget som lurat i dig det eller? Gais är ju ett riktigt losergäng.
- Nej, det första ord jag kunde säga var faktiskt AIK och det är fortfarande en passion. Jag gillar fotboll i alla dess former, även den som spelas på Vångavallen, så jag kommer att spendera mycket tid där. Men AIK:are förblir jag, jag tror att de fotbollsintresserade i Trelleborg skulle tycka att det var mindre trovärdigt av mig att säga att jag är TFF:are bara för att jag flyttat ner.

Jag avslutar med att önska din drömrubrik som du vill se på TA:as förstasida!
- Nej, den får du se i verkligheten snart i stället.

Vädret är värt en vin(n)are!

Sommaren var strålande med fint väder!
Nu är den slut och därmed det fina vädret…
Eller är det inte?
Bloggens lilla tävling om väder är däremot avslutad.

Alla vill ha fint väder. Det vet tidningar.
I tävlingen ingick att gissa hur många gånger Kvällsposten skulle toppa sidan ett eller löpsedeln med vädret under perioden 1 maj till sista augusti.

Det var flera som gissat - allt från 11 till 36 gånger.
Juryn tappade nästan räkningen vid löp och ettor… var det inte kanonväder så var det supervärme och strålande solar…
En jury enades efter en kontroll att det var 18 gånger i topp på löpsedel eller förstasidan.

Och exakt rätt tippade en och därmed vinnare av en flaska vin: Mirijam Geyerhofer.
Grattis! Rött, vitt eller rose?
- Rosé. Inte för att jag på något sätt är en mittimellan-tjej, utan för att rosa är den finaste färgen. Och för att jag får huvudvärk av rött och tycker att vitt är lite sürt…
När smakar ett glas vin som bäst
- På en filt i en park i kvällssol i goda vänners lag. Med en ny klänning och brunsolat sommarskinn. Varför? För att det är livet när det är som bäst, med kärlek, solsken och vin.

Vad säger då chefredaktören Lars Mohlin om tävlingen och sommarens väder?

Du kallade den här lilla tävlingen för en “bloggattack”! Hur tolkade du det?
- Ibland möts jag av synpunkten att väder skulle vara ett dåligt ämne för löpsedlar. Typ att "det borde finnas viktigare nyheter”. Missuppfattade kanske dig och trodde att du delade denna inskränkta syn på nyhetsvärdering, därav ordet bloggattack. Sanningen är ju att få ämnen engagerar oss nordbor som eventuell förekomst av sol och värme under sommaren.
Har du siffror på att vädret på ettan eller löp säljer bra?
- Ja.

Vad är bra väder respektive dåligt väder för dig?
- Sommaren avnjutes bäst på stranden vid Haväng. Blå himmel och en ljummen sjöbris får det gärna vara. Kallare än 18 och varmare än 30 grader är inget vidare.
Hur var ditt eget semesterväder?
- I stort sett bra förutom en vecka jag tillbringade i Grekland. Då åskade och regnade det sju dagar i sträck.

I höst/vinter finns inte sol och värme att sälja på. Säg ett annat bra löp/förstasida som kan sälja bra.
- Bra säljande löpsedlar handlar ofta om tragiska händelser, och sådant vill man ju inte önska sig. Jag drar till med ett sportlöp:

E X T R A
ZLATAN
KLAR
FÖR MFF
I NATT