måndag 24 april 2017

Populär arkeologi gräver fram nyheter

Pappers-
tidningar är på utdöende men skriftspråket lever. Arkeologer har i grottmålningar hittat förtecken till vårt moderna skriftspråk – och dessutom förebilder till digitala symboler!
Populär arkeologi har grävt fram detta ur en rapport av en paleoantropolog – var ska det annars hittas.

Magasinet kallar sig för NYA! Populär arkeologi. Jag har inte sett den ”gamla”, men den nya känns fräscht uppdaterad.
Formen är ljus och luftig. Text med ojämn radutgång och bredd mellan spalterna gör den lättläst. Vissa korta texter som lagts i svag blå eller röd ton kan vara svåra att läsa om det inte är dagsljus.
Även huvudrubriken på omslaget är svårläst precis som i artikeln på insidan. Dessutom är det långt mellan orden som inte underlättar sammanhanget.

Reportaget handlar om vad som kommer fram när glaciärer och fjäll smälter i den globala uppvärmningen. Eftersom det handlar om is och snö förstår jag kopplingen i valet av vitt i rubriken, men att lägga vitt i vitt är det smartaste för ögat.
Luftigheten kommer fram i rubrikerna där det lämnas gott om utrymme mellan raderna.
Några kortare artiklar inleder innan det tyngre tar över – utan att direkt vara tungt. Det mesta är skrivet i en populär form, även om inte alla skribenter är journalister. Flera skribenter är arkeologer och forskare eller kopplade till universitet eller museer.

Åtta sidor ägnas åt vad som kommer fram när glaciärer smälter. Genvägen till Sveriges stenålder får sex sidor och vad som upptäckts på Björke, före Birka, upptar fyra sidor. Övrigt hålls nere på ett uppslag, lätt att greppa.
Alla artiklar hamnar under någon vinjett: Upptäckten, Maten, Arkegenetik, Mina gräv, Böcker och Landet runt.
Grafik och bilder kan vara svårt när det handlar om arkeologi. Men magasinet lyckas bra med mixen av nytagna bilder och äldre föremål och viss grafik.

Kartan över var Birka låg kunde varit överskådligare. En bredare allmänhet kan nog inte med enkelhet peka ut var i Sverige Birka låg, men för arkeologer är det förstås självklart.
Några bilder har lagts ihop kant i kant. Det hade varit tydligare för ögat om det separerats åt.

Och hur var det nu med grottmålningar och moderna grafiska tecken? Jo, vid studier av grottmålningar upptäcktes olika tecken som ständigt återkom. En av dem är den som liknar dagens ”hashtagg”: #. Redan för 40 000 år sedan kunde alltså folk ”tagga” olika saker.
Populäraste tecken på den tiden var den enkel linje samt punkt. Det används också mycket som grafisk symbol i Populär arkeologi. På flera ställes dras en tunn linje som avslutas med en punkt, från något i texten och vidare till en bild eller symbol. Och alla artiklar avslutas också med en större svart punkt, dock fyrkantig.

Populär arkeologi måste ha trogna prenumeranter. Bara två sidor annonser i det här numret ger inget större tillskott i kassan.

tisdag 18 april 2017

Blues - för medlemmar och nördar

Blues kan vara sköna ljud för öronen och för ögonen finns sköna ord för de som vill läsa in mera om vad de lyssnar på.
Jefferson heter tidningen för de intresserade – eller nördarna. För här är det faktaspäckat med allt om artisterna, konserterna och skivorna. Både från Sverige och USA.

Världens äldsta bluestidningkallar sig Jefferson. Nästa år fyller den 50 år och jubileet får en ny chefredaktör genomföra. Den nuvarande, Ola Claesson, avgick i och med årets första nummer.
Mest är väl Jefferson en medlemstidning för Swedish Blues Association SBA. Men tidningen finns även i affärer för 75 kr per nummer. Fyra nummer per år kommer ut.

Formen är rak och enkel. Två textspalter, infällda bilder i spaltbredd och hel- och halvsidor. Lättläst för ögat, men jag tycker nog att spaltbredder och layouter på något ställe kunde varieras för mer omväxlande form.
Men läsarna vill väl veta mera om musiken och artisterna och se mindre av vad som kan vara vackert för ögonen.

vissa sidor är texten lagt på svagt brun bakgrund (ovan) och gör det onödigt svårläst, främst om det inte är i dagsljus.
Men fakta får läsarna på matiga sidor. Många artiklar är intervjuer med artisterna och väldigt många texter går i raka citat där artister får berätta om sin karriär och sig själv.

I första halvdelen av tidningen finns Joanna Connor, Bröderna Delmore , Bror Gunnar Jansson (sista bilden), Grady Champion – översatt från amerikansk tidning - och Guitar Shorty.
I ett mittblock kommer recensioner av olika konserter  (ovan). Ett block efter är längre intervjuer med Nils Lönnsjö som ordnar Åmål Blues och Memphis Gold som uppträdde där. Sven Zetterberg som som avled i höstas får fyra sidor hyllning.

slutet kommer tio sidor med skivrecensioner (ovan). Texten är i gammaldags skrivmaskinstil – typwriter. Den räknas som ovanlig i dag och känns här lite svårläst. Det tar tid för ögonen att vänja sig, särskilt i längre spalter. Jefferson hade nog vunnit på att välja en annan stil, gärna avbrytande mot övriga text
Allt på 64 sidor med initierad läsning för insatta, men knappast som populärtidning för allmänt musikintresserade.

måndag 10 april 2017

Politiskt magasin försvinner från arenan

Tidningar försvinner från arenan.
Nu har en till kommit ut med sista numret – arena.
Sista numret går röd ton - både i färg på sidorna och i rubriker - vilket är helt logiskt. Magasin arena har vänster-
inriktning, men är inte bundet till något parti.

Omslaget strålar både lystert och dystert. Lyster i rött och med rubriken Gör rött! Dyster är huvudpersonen själv, Göran Therborn, en marxistisk sociolog som är flitigt citerad med sina ideologier.
Therborn ger inte så mycket inspiration till läsning med sin dystra uppsyn. Med tio sidor bilder och text får han utrymme för sina visioner.
Öppningsuppslaget (ovan) är starkt i helrött och handskriven rubrik ” Gör rätt gör rött”. Lite fyndig koppling.
I intervjun säger Olle Svenning, före detta ledarskribent i Aftonbladet:
- Man kan säga mycket om Göran, men någon humor har han inte.
Alla insidor har tema: Ledare, Naturvetenskap, Rapporter, Kultur, Juridik, Kritik och några till.
Reportagesidorna fortsätter i den röda linjen med att söka sossarnas nya väg. Tolv sidor där olika profiler försöker bena ut en linje. Flera är inne på vad som sagts från flera håll: rädda landsbygden och gör något åt miljonprogrammet.
Göran Greider tror förstås att rörelsen är allt för att nå målet.
Sandro Scocco kräver lite djärvare politik, men säger att partiet är försiktigt för att inte förlora röster.


Intressant är att se vad två yngre säger om arbete.
Nina Björk uppmanar s att ”sluta krama entreprenörsandan: ”Kom ihåg att arbete är grunden till allt vi behöver”.
Roland Paulsen vill förkorta arbetsdagen: ”För de allra flesta är arbetet ett ekonomiskt tvång som man tvingas till för att få lön. Med förkortning av arbetsdagen skulle det tvånget reduceras”.
David Jonstad är en annan som vill ge folk tid, inte pengar: ”Sänk arbetstid och inför basinkomst. Ge mer utrymme umgänge med familj och vänner”.


Layouten i magasinet är annars stram, precis som det brukar vara i motsvarande internationella magasin.
Genomgående ligger alla texter i två spalter med en bred spalt emellan där mindre rubriker och bilder läggs in. Rubrikerna är små och ligger alltid i vänsterkant.
En miss ligger på omslaget där mycket små rubrikrader staplats ovanpå varandra. Förutom att det är svårläst, så har det ingen läslockande effekt.


En miss är också uppslaget (ovan) där vikarierande chefredaktören Björn Werner gör en analys av science fiction romanen-Dune. Tung rubrik - ”Profetisk ökenlitania” - och tung text i svart lagt på en brun bakgrund. Att det handlar om boken framgår inte klart då den lilla bilden av boken och titeln i rött helt försvinner.
Allt blev närapå oläsligt.
Med bara två annonser går det att ana att arena även haft det tungt ekonomiskt.

måndag 3 april 2017

Snyggt från Värmland - rakare hos SvD


Papperstidningar hänger med – traditionellt och förnyade.
I förra veckan kom Nya Wermlandstidningen kom med ett klassiskt grepp och Svenska Dagbladet en förnyelse.

När Sven-Erik Magnusson gick bort fick hela Värmland sorg – och stora delar av Sverige.
Sven-Erik var älskad för långt fler än dansbandsälskare.
NWT gjorde en minnesbilaga – 48 sidor tjock, snyggt förpackad.
En uppvisning i att även en landsortstidning kan göra fina tidningar.

Egentligen är det ett nytryck av bilagan från februari i fjor om Sven-Ingvars 60-årsjubileum. Några nya artiklar tillkom - bara två sidor med minnesröster – men allt lästes nog en gång till, sida för sida.
Sven-Erik Magnusson får förstås själv största utrymmet med sex sidor, men Ingvar Karlsson får fem sidor.
Alla bandmedlemmar genom åren presenteras (t h), likaså personerna bakom låtarna. På det sista kan jag sakna helt kompletta texter från några låtar – men det behövs kanske inte. Allt sitter där i huvudet på alla lyssnare.

Det här är en snygg tidning, genomarbetad och genomtänkt. En lätt och konsekvent layout.
Två eller tre spalter på sidorna, bra luft mellan spalterna och ofta luft i utkanterna. I botten på flera sidor ligger små notiser med gul eller svart bakgrund.
Kortare texter i en bra mix med bilderna. En fin balas.

Vad jag kan kritisera är att öppningsuppslaget har en röd bakgrund med liten svart text inlagd (ovan). Onödigt svårläst.
Ett annat uppslag med nu-
varande med-
lemmar fick lite för mycket rött över sig.
Längre bak kommer en hel röd sida med vit text, inte heller helt lätt för ögat (ovan).
Sista sidan skulle nog ändats lite. ”...och vad händer nu?” med planer på nytt album och utsålda turnéer. En del gjordes i fjor – men mer blir det inte utan Sven-Erik.

Men minnestidningen kommer nog att sparas av NWT:s läsare.

*    *    *
Svenska Dagbladet förnyar sig lite i vårsolen.
Fler artiklar och faktarutor, raka nyheter där analyser som hör till skiljs åt tydligare. Mer personligt skrivna artiklar ska också markeras. Åsikter och kolumner ska minskas.
Allt förpackat på ett attraktivt och tillgängligt sätt, som det heter i programförklaringen.

Allt på enkelsidor - inget går över på nästa sida
Visst blir det en matig och innehållsrik tidning, men formen skiljer sig inte mycket åt från andra dagstidningar. Mycket är mallat i raka block, rubriker hålls nere i storlek. Inga artiklar är långa, på helsidor finns flera kortare notiser.
Alla artiklar läggs på enkelsidor. Bara två reportage går över på andra sidan – ett nyhetsuppslag i rosa delen och ett sportuppslag.

Text som fortsätter på nästa sida
Formen är också gjord för att anpassas så att tidningssidorna ska kunna läsas digitalt med samma utseende som pappret.
En rätt linje. När fler väljer att säga upp papperstidningen för att i stället läsa den digitalt - främst i iPad - kan det var viktigt att läsarna känner igen tidningen som de är vana vid.
Det här betyder också att det inte blir några stora bilder, dragna över mittvecket. Många andra tidningar väljer ännu den vägen med att ge tyngd åt vissa uppslag genom att dra upp bilden i storlek.
Nu brukar väl inte SvD briljera med bildjournalistik. De två och trespaltiga bilder som finns är personbilder, oftast män i kostym och slips. Kvinnor finns ibland, då i typisk affärsdress.
Inte heller med sporten brukar SvD briljera. Fyra sidor per dag med det största sporterna och viktigaste händelserna brukar räcka. Nu är sport inget SvD:s läsare prioriterar särskilt högt, enligt en undersökning tidningen gjort.

Annons över helt uppslag
Annonser verkar det vara hyfsat gott om i den torsdagstidning jag kollade – och då var det annat än vinannonser som kvällstidningar är nedlusade med.
Två annonser gick över helt uppslag.
En stram linje, fler nyheter på sidorna och en stil anpassad för dator gör kanske att SvD hänger med en tid till.
Börs och affärer - som vanligt på rosa papper

måndag 27 mars 2017

Glutenfritt - lika läckert som "vanlig" mat

Mat, mat, mat…
I tv, kokböcker, tidningar.
Nu har det kommit ännu en ny mattidning – Glutenfri matlust.
När är läsare och tittare mättade?
För ögat ser matbilderna lika läckra och aptitretande ut som i andra mattidningar. Det är ingredienserna som skiljer recepten åt.
Mycket är sånt som inte finns i många kök: bovetemjöl, majsmjöl, glutenfritt, kokosmjölk, laktosfri yoghurt, mandelmjölk, mandelmjöl, kokosolja, puylinser…
De amerikanska pannkakorna i Glutenfri såg mycket läckrare ut än de jag själv gjorde i veckan med vanligt recept. Jag hade fått byta allt i mitt recept mot mandelmjölk, mandelmjöl, rårismjöl, durramjöl och kokosolja.
Läckrare på bild var pannkakorna, kanske också godare. Jag får prova nästa gång. Friskare blir jag i alla fall, enligt texten. Pannkakorna ingår som en av flera rätter som kostrådgivaren Nilla Gunnarsson delar med sig av (ovan). Hon gick för några år sen omkring med en allmän sjukhuskänsla. Men ett sätt att äta gjorde henne frisk. Nu ”lyser det om Nilla” står det i texten och det syns på bilden.
Just uttrycket ”Bli frisk” kan jag reagera mot. Jag blev inte sjuk av mina amerikanska pannkakor med lönnsirap.
Sunda och friska ser alla människor ut i Glutenfri. Kanske med undantag för chefredaktören Malin Randeniye (0van). (På bilderna ser hon ytterst allvarlig ut när hon presenterar sina goda rätter med rotfrukter. På bilden i presentationen av tidningen viftar hon med en brödkavel. Hotfullt…
Annars är förstås Fredrik Paulún med. Den här gången lär han ut knep att bli sockerfri.
Paulo Roberto berättar om glutenfri pasta, Hanna Göransson visar sina favoritbrödrecept, Helén Sahlstrand kommer med recept och smak av Kambodja (nedan), Jamie Oliver frestar med supermat för hela familjen. Alla ger de ut egna kokböcker som lottas ut till läsarna. Det gör även Nilla Gunnarssons och Malin Randeniyes böcker. Bara fem eller tre läsare har chansen att vinna.
Kopplingen till att de ger ut kokböcker blir ett samarbete som kan tolkas som reklam.
Det gör inte recepten sämre. Det finns massor av andra som inte är kopplade till en speciell person.
Mycket är frestande: pyssligt påskgodis, pan pizza utan ugn, smaskiga energibars, grön chokladmousse, hälsosamma brownies i blond tappning, asiatiska rätter, våfflor, vegobifffar, wraps och olika bröd.
Allt snyggt presenterat i fina bilder och recepten verkar inte komplicerade – om man nu har alla de olika ingredienserna hemma.
Lite knepigt kan det vara att tolka färgsymbolerna i små punkter. Det visar vad recepten innebär, allt från laktosfritt till äggfritt. Förklaringarna till punkterna finns i början av tidningen. Bland recepten är det lätt att det glöms bort och mest ses som en färgglad rad.
Layouten är lättsam med en blandning av olika rubrikstilar utan att det blir rörigt. Rutor och varianter av illustrationer i olika färger lyser upp.
På flera uppslag är allt lagt på färgad bakgrund i rött, gult, blått med små prickar eller rutor. Troligt tänkt som att allt är upplagt på en köksbordduk. Bilderna försvinner dock inte i färgglädjen.
Glutenfri matlust hittar nog sin målgrupp läsare och även andra som inte är så inne i glutenfritt kan lockas av recepten.
Nästa gång en ny mattidning kommer tycker jag den ska inrikta sig på nischen ”Mat du kan äta utan att bli sjuk”










måndag 20 mars 2017

Nyfikna lockas att bli lite smartare

Nyfiken och vill bli smart?
Mer än du redan är..?
Magasinet Forskning & Framsteg satsar hårt på att värva nya läsare.
En påkostad och snygg värvningstidning ramlade ur ordinarie morgontidningen. Åtta sidor som visar vad magasinet vill.
Kort utdrag på olika typer av innehåll, snygga sidor och attraktivt presenterat.
Nyfikenheten väcks absolut. Och vem vill inte framstå som lite smartare.

Vanligtvis brukar åtminstone jag bli lite skeptisk när forskare presenterar sina upptäckter.
Macchiarini-affären på Karolinska
Ovan: reklamtidningen
förstärkte intrycket.
Detta är också en liten bakgrund till reklambilagan.
- Forskning & Framsteg ges ut av en stiftelse som har till uppdrag att sprida information om forskning och forskningens villkor. I tider när vetenskapliga resultat och journalistik i ökad grad ifrågasätts tyckte vi det var extra viktigt att göra reklam på ett lite mer seriöst sätt. Att berätta vilka vi är och vad vi står för, säger chefredaktören Patrik Hadenius.
Omslaget på Forskning och Framsteg, med olika djur och en rubrik inkastad lite på snedden, kan ge kännas lite rörigt och ge intryck av en barntidning.
Öppningsuppslaget (ovan) har samma lekfulla intryck, men texten är en saklig redogörelse. Djur kan genom olika läten kommunicera med varandra. Babianer för mycket oväsen, men en zebra eller gnu kan tjuvlyssna och avgöra om de bara bråkar med varandra eller varnar för fiender.
Som alla andra magasin är öppningssidorna en mjukstart med korta artiklar: en plastfilm kan kyla huset i sommarhettan, självkörande bilar ska träna i Göteborg, ostrester blir spindeltråd och musorgan kan odlas inuti en råtta (ovan).
Tyngden är de längre artiklarna. Alla frestar med attraktiva öppningsuppslag. Rymdsonden Cassini har i 12 år rusat fram med 25 km i sekunden för att nå Saturnus. Snart är det dags att kraschlanda. Snygg grafik, inte alltför svår för en ”vanlig” läsare, visar vägen.
Dykan-
de turister hjälper till med att rädda de ungefär 75 procent av jordens alla korallrev som är hotade.
En ny typ av material – perovskit – håller på att arbetas fram för att göra solceller bättre och billigare (ovan t h). Det tog en stund innan texten förklarade vad det är för material. Men det är en gul vätska ”som enkelt kan göras hemma i köket”. Riktigt så enkelt är det dock inte.
Texterna är hyggligt lätta för ”vanliga” läsare som är ”nyfikna på allvar”.
Det gäller dock inte artikeln på åtta sidor om den svenska skolan (ovan). Texten är skriven av en professor i pedagogik, vilket knappast kan innebära konsten att skriva. Här var det tungt, tungt, långa stycken med ”tråkiga”ord, siffror, grafik och rapporter från PISA och TIMSS. Det var också ett material som inte var helt lätt att göra enkelt
- Vi har en mycket blandad läsekrets. Lite fler lärare, men annars är det verkligen alla möjliga yrken och från hela landet. Av läsarna är nästan hälften kvinnor och hälften män, säger Patrik Hadenius.
Layouten är lätt och uttrycksfull, framförallt de kraftfulla öppningsuppslagen. Här krävs lite tanke och fantasi för att få fram en läslockande inledning. Anna Lundin, som är AD, gör här ett bra jobb. En del signaler känns igen från andra tidningar, som gula överstrykningar av vissa ord och linjer som dras mot någon liten bild.
Forskning & Framsteg sitter i samma lokaler som de andra tidningarna Patrik Hadenius är inblandad i som ägare och chef för Vetenskapsmedia: Språktidningen, Modern Psykologi, Modern Filosofi och Populär arkeologi.
- Vi har ett samarbete och sitter i samma lokaler, men alltså olika ägarformer.

De här tidningarna som förnyat magasinvärlden de senaste åren. Patrik Hadenius har själv några favorittidningar.
- Vi-tidningen är jag imponerad av. Bland utländska är jag fortfarande förtjust i Wired. Sedan köper jag också ofta Flygrevyn och Båtnytt. När jag går i tidningsaffären hittar jag dessutom nästan alltid någon udda rolig tidning. Det finns många bra och smarta tidningar.
FoF har bara sju annonser och det kan verka i minsta laget. Patrik Hadenius oroas inte av det.
- Annonserna ger ett litet extra tillskott, men de står för ungefär 5 procent av omsättningen. Jag tror att ett skäl till att det går bra är att vi mest förlitar oss på prenumerantintäkter. Vi satsar på kvalitet och en ganska liten utgivning.
Upplagan under 2016 var 31 200 så de bör ge en stabil inkomst. Och med reklambilagans erbjudande om fem nummer för 99 kronor ramlar nog fler prenumeranter in.