måndag 20 november 2017

Mest annonser och reklam på 180 sidor

Fler annonser och fler utgivningsdagar – få tidningar klarar det i dag när det mest är röda siffror och neddragningar. Men en klarar det:
FEMINA!
Från 12 till 14 utgivningar och annonsspäckade tidningar.

Annonser är det många i Femina. Nästan bara sådana kan det tyckas vid en snabb genomgång.
Av 180 sidorna i novembernumret är 57 sidor reportage. Flera är gränsfall med riktad produktinformation. 63 sidor är helsidesannonser och 60 sidor får räknas som redaktionell reklam. Två uppslag är märkta om samarbete med ett företag (t h).
I Femina är det en balansgång om vad läsaren ska tro är annons och redaktionellt.

Medarbetare på redaktionen väljer ut varor de tycker om, presenterar dem med priser och inköpsställe. Ibland är det väl också så att de får behålla en del grejer som en liten förmån.
Allt är glassigt, tjusigt – och kvinnligt. En man hittar jag. Han är gift med en kvinna ”som lever i paradiset”. Tillsammans driver de på Maldiverna ekoturism med ett hotell på temat hållbar lyx. 17 000 kronor natten kostar det för den som vill ha det bästa.
Ett annat drömliv lever den nederländska kvinnan som köpte en tomt med ett arkitektritat 70-talshus (ovan). Det var inte vad hon ville ha, så en totalrenovering sattes i gång. På nio sidor får läsaren följa hur det blev.

Lyx är det också i en artikel om böcker för de som är trötta på alla uppmaningar om förändring och förbättringar – i hem, hälsa, relationer. Då kan det vara skönt att bläddra i tjusiga böcker och drömma sig bort i vardag med guldkant (ovan).
Mera böcker kommer på slutet i en intervju med författaren Ester Roxberg och hennes nya roman. Redaktionen tipsar också om några andra böcker.
Lite mera allvar är det i reportageserien Kvinnor som förändrar världen. I det här avsnittet handlar det om Varnika Kundu som ställde sig på barrikaderna i kampen mot den dåliga kvinnosynen i Indien (ovan).
11 sidor är mat, med smått och gott, som tapas, tunnbröd med tilltugg och skagenröra och vardagssoppor. Läckra bilder till.
Blocket skönhet-hälsa på 17 sidor är mycket produktinfo. Artiklarna om att sång (sista bilden nederst) är bra för hälsa och humör och att bli vän med magen, är dock befriade.

Hela magasinet är vacker tittglädje, lätt bläddring och njutning för ögat.
Texterna i reportagen är ok, men läsningen är inte styrkan i Femina.  
Annie Lööf inleder med fyra sidor (ovan).
Layouten är klassisk och tidlös och även rubrikstilen, allt känns igen sedan flera år. Det visar att en tidning inte alltid behöver förnya så mycket för att behålla läsarna.

Med så många annonser och mycket reklam kan också priset hållas nere – 49.90 kr är billigt för ett magasin. Dessutom finns ”exklusiva erbjudanden” till prenumeranter: 12 nummer med ett 6-pack assietter för 298 kr eller 12 nummer med ett 6-pack vinglas för 549 kronor.

måndag 13 november 2017

Skoter - för grabbar som gillar snö med sprut

Vintern är här, åtminstone i norr.
Snö, halt väglag, besvärligt att ta sig fram.
Vad kan väl passa då om inte en snöskoter – om det är natur och pudervit snö.
Snöskoter-tidningen är specialisten i den nischen.
Omslaget säger vad det handlar om. Vit bakgrund med en ensam skoter. Fjorton namn med märken. Men inte en enda rubrik på något reportage.
Här är det bara snöskotrar på 92 sidor – ett extra laddat nummer. Grejer för grabbar.
Människor syns inte, med ett undantag. Alla är förare, gömda bakom overaller och hjälm som täcker hela huvudet.

Starten på insidan är tung. Chefredaktören Pär Lidgren skriver en krönika (ovan). Pytteliten stil, bred spalt, svårläst.
Med lite ansträngning i läsningen framgår det att han är orolig för framtiden för snöskoter.
En jakt pågår på både förare och fordon. Onödigt och irriterande när de blåser fram i det fria. Hot om förbud finns.
”Vad kan vi göra för att förhindra det?”, undrar Lindgren.

Snöskoter-tidningen gör inte mycket för att förändra bilden. Här är det vit pudersnö, skoter med förare som drar på för fullt, fordon som lutar, snö sprutar.
Ingenting pekar på att en skoter är nyttig för att ta sig fram i snöterräng.
Skotern är för grabbar som njuter av att blåsa fram.
Rubrikerna förstärker intrycket: Stark och potent klättrare... ändlöst skoj... stridsflyg på leden... en sann crossover...

Entusiasmen och njutningen lyser. Grabbarna trivs bäst i terrängen med sina skotrar.
Lika bra går det inte när de kommer till datorn och ska skriva ner sina upplevelser.
Texterna är förstås personliga med många ord, märkesnamn och teknikförklaringar – som det ska vara för de insatta. Men de flesta artiklarna skulle må bra av lite tvättning. På flera ställen har de helt missat korrekturläsningen.

En skoter är en nöjesmaskin. En del beskrivs ha ”körglädje”, precis som för bilar. Skotern kan vara ”kul och kraftfull”, en fartmaskin där ” det känns som om man slungas iväg när gasen pressas in”, den kan också vara ”en komfortabel ledmaskin för familjen”, eller för ”hopp och lek med trygghet i luft och landningar”, eller ”den är mycket lätt att vinkla omkull och går att hålla i sjuka vinklar”.
 
Texterna är tydliga och lätta att läsa i de flesta artiklar, men i flera går de ner i storlek för att pressa in den i utrymmet som finns. Bara irriterande och jobbigare att läsa. Bättre är här att korta ner och hålla samma grad i hela tidningen.
Rubrikstilen är en extremt fet variant. På flera ställen är det dock inga rubriker, utan bara namn på en skoter eller pro-
dukt.
På ett ställe blev bok-
stäver-
na helt oläsliga med svarta och vita streck (ovan, där den är lättare att läsa än i tidningen). Som tur var förklarades det i överraden: Dan Adams står det och han intervjuas i en längre artikel. Jag har aldrig sett namnet förut, men kanske är han skotervärldens svar på Zlatan.


I den artikeln kom skribentens orutin fram med långa och ordrika frågor till Adams.
Ett annat, mer personligt och lite invecklat kåseri, handlar om en skoteraffär där jag inte blev riktigt klok på ”Lill-Bertil-metoden”.
Lika invecklad var berättelsen om skotern som inte ville starta mitt ute i ödemarken (ovan). Det blev skidåkning i sju mil efter hjälp, sju mil tillbaka tolkande efter en skoter och sju mil till med skotern på släp till verkstad. Där fick föraren beskedet: han hade bara satt i tändstiften fel när han mixtrade med motorn.

En artikel handlar om ett besök på företaget Ogio i USA (ovan). Den borde nog varit annonsmärkt som den presenterades.
På slutet kommer racingsidor och där finns en kvinna också: Miranda Tjärnström som kör watercross på vatten (nedan). Hon skriver själv om sin långa väg tillbaka efter en skada och med benet gipsat i sex månader.
Sist kommer en test av en bra dragbil med plats för en skoter.


Entusiasmen lyser, snö och skoter rakt igenom. Men skickligheten i att göra tidning kommer inte upp i samma nivå. Texterna behöver en putsning. Bilderna är en skoter, med eller utan snö. Layouten är rak och enkel och kan också behöva ett litet lyft.

måndag 6 november 2017

Snygg EXPOnering - men ingen vinnare

Den som vill vinna ett pris måste förstås exponera sig.
EXPO är en tidning som gärna vill vinna ett pris.
För tidningar finns fler tävlingar. Två är Svenska Publishingpriset och Designpriset.
Expo var nominerad i båda, men nådde inte riktigt fram.
Men det är ett snyggt magasin som tävlade i en tuff konkurrens.

Formatet är lite större än A5 och ligger mera åt en boktidning med ett tjockare omslag.
Jag kan gilla formatet; det ligger behändigt i handen och är oftast lättläst.
Expo klarar båda punkterna bra.
Den här typen av magasin passar bra när man vänder sig till en viss målgrupp och inte och inte är så kommersiellt inriktad.
Expo är en stiftelse, grundad 1995, med syfte att ”upplysa allmänheten om rasism och främlingsfientlighet”.

Rött och svart är signaler på omslaget, nog helt beroende på att huvudartikeln handlar om extremhögerns kamp för att hamna i rampljuset.
På insidorna är dock gult signalfärgen. Ett gult kryss dyker ofta upp, plattorna är många och gult används för att öppna avdelningarna Ingång, Agenda och Kultur.
En helt gul sida finns och även ett helt uppslag.
Det sista slår läsaren direkt i ögonen, men blev inte helt lättläst. Texten är lagd i det gula och griper inte ögonen lika mycket som färgen (ovan).
Uppslaget är öppningen till det tyngsta reportaget: tolv sidor om om en terrorcell.

Eftersom magasinet är i ett mindre format är också texten ganska liten. Den går att läsa, men jag förordar alltid en grad större. Läsning blir lättare så, särskilt om texten är längre.
De här tolv sidorna är kanske inte tunga, då texten delats i kortare bitar på varje sida.
I två andra spalter reagerar jag direkt för att det är svårläst: dels redaktionsrutan i början och en spalt längre bak om finska krigsbarn.

Blocken Ingång i början, och Kultur och Agenda på slutet, har sidor med svart ram runtom. En profil på avdelningarna med korta artiklar.
Tyngden finns i reportagen som samlats i mitten.
Förutom de tolv sidorna om terrorcellen, finns åtta sidor om när en grupp högerextremister ville hindra organisationen NGO:s hjälp till migranter och flyktingar på Medelhavet.
Avdelningen Granskning får också tolv sidor om högerextrema grupper som vill komma fram i rampljuset.

Texterna är inte helt lätta. Reportagens rakare ton finns i flera artiklar, men många andra får räknas som personligare åsikter och kampanjtexter.
För läsaren gäller det också att vara insatt i vad alla namn står för: NGO, The right staff, Infowars/PrisonPlanet, Defend Europe, all-right-rörelsen, NMR...
På 68 sidor blir det mycket för den intresserade läsaren att fånga in.

Allt är snyggt förpackat, kraftfulla öppningsuppslag med dragarbilder, hyfsade andra bilder med många personporträtt som som hålls i mindre storlek. Grafik används på ett fåtal ställen. Layouten är stram och fin, och släpps loss i uppslaget Granskning där de lyckats lägga text i grå bakgrund som ändå blev fullt läsligt. Inte alla klarar med det (ovan).

Bara två annonser finns, från fackförbunden If Metall och Byggnads.
På ett uppslag tackar Expo tolv företag och organisationer för att de ger sitt stöd. Förmodligen är de generösa. Lösnummerpriset 85 kr kan nog inte täcka allt i detta påkostade magasin.
Expo vann inget pris. Men de är värda nomineringen och bör ha fallit på mållinjen.

måndag 30 oktober 2017

Här behövs inte många råd om hur de ska göra

Goda råd om olika produkter. Både bra och dåliga och en del svartlistade.
Råd & Rön står på konsumenternas lista.
I en egen tidning delger de sina råd och resultat.
Kan den tidningen behöva några goda råd..?

Lite förutfattat kan en sådan här tidning tänkas vara trist och tråkig. Inget kan vara mera fel!
Råd & Rön är pigg och lättläst med en rak layout utan extra utsmyckningar.
Tester växlas med redaktionella artiklar.
Omslaget kan se trist ut, men med mycket nostalgi för de som minns vinylskivor. Rubriken säger rakt vad det handlar om.
På åtta insidor får dagens digitala lyssnare lära sig om vinylens bakgrund, klassiska omslag och test av lämpliga skivspelare. Rubriken är träffande: Dags att sätta nålen i spåret igen.
En tabell finns från test av skivspelare med sifferbetyg på olika bedömningar. Som alla tabeller kräver den linjal och pekfingervals för att följa (ovan).
Fakta om hur tabellen ska läsas är satt i för liten text och är svårläst.

Små runda färgklickar finns med text inlagd. Dessa lyser förstås upp. Men vit text i orange eller grönt, är inte alltid helt lätt för ögat. Inte heller när en ingress går i svagt grön färg. Mycket beror förstås på ljusförhållandet och vilket typsnitt som används. Typsnittet seriffer i mager grad är aldrig bra när den läggs på färgad bakgrund.

Allt är presenterat ljust och luftigt. Tre block finns: Fritid, Teknik och Hem. Inom de här områdena presenteras och granskas mycket. Gamla grödor kommer tillbaka och lockar till nya former av bak (ovan), nyckelbrickor spårar borttappade saker, kontanter försvinner snart, tvättmaskiner får bedöms på hur de sköljer och tumlare får betyg, tips ges för att lyckas med bästa köpet av säng.
 
En kul rubrik är: Så börjar du plastbanta. Nej, det handlar inte om hur man bantar bort några kilo på kroppen, utan hur man bantar sitt användande av prylar i plast.
Här har jag synpunkter på texten i typsnittet seriffer. Men det tillhör min käpphäst att klaga på det. Det är alltid lättare att läsa annan typ än denna magra variant.
Annars lättas granskningarna upp i korta avsnitt med mindre rubriker eller siffror.
 
Sist kommer beslut från Allmänna reklamationsnämnden. Texten är redaktionellt skriven i lätt form, men tyvärr är allt lagt i kompakta block, utan utgångar och ny radstart som alltid lättar upp. Men det är kanske så myndigheters beslut ska presenteras (ovan).
Råd &Rön är en av nominerade till Tidskriftspriset 2017 med den här motiveringen: ”Vem kan man lita på? När betalda bloggare marknadsför prylar och gränserna mellan journalistik och kommersiella budskap suddas ut, står Råd & Rön som en Sven Dufva och slåss outtröttligt för den oberoende konsumentjournalistiken”

Råd & Rön är helt annonsfri. En bra signal på att de inte vill gynnas av några sponsorer.
Ett betyg på tidningen får bli 4 av 5.

måndag 23 oktober 2017

Verkligheten bakom polisens vardag

Poliser är i tidningar varje dag.
Ett utsatt jobb i stökiga miljöer där deras insatser ofta granskas.
Sex gånger om året dominerar poliser en hel tidning:
Svensk Polis, Polis-
myndig-
hetens tidning till alla anställda.
Här kommer mera fram om bakgrunden kring vardagens insatser.
Direkt när jag bläddrar i tidningen tycker jag mig känna igen den: papper, vinjetter och layouten har likheter från någon av de många andra tidningar som jag gått igenom. Vilken kan jag inte direkt pricka in.
Det matta, lite tjockare pappret, kan jag uppskatta när det gäller att ge en tidning egen profil. Bilderna kan dock ibland uppfattas som lite mörka.
Polisers språk när de lämnar sina insatsrapporter, lockar ibland fram både leenden och ironiska kommentarer. I tidningen är det dock rappt journalistiskt rakt igenom.
Spalterna är smala, har ojämn vänsterkant och linjer emellan vid de kortare artiklarna.
Lätt att läsa, men jag skulle ändå rekommendera en liten höjning av storleken i bokstäverna.
Jag uppfattar att läsare i dag vill ha det så. Med större text måste också skribenten hålla sig kortare. Internet har ändrat läsarnas tid på att gå igenom en text.
Däremot är Svensk Polis svårläst i de kortare notiserna. Här används den gamla ”skrivmaskinsstilen”, typewriter.
Storleken är liten och den känns gammalmodig i dag.
När den texten läggs i en grå bakgrund blir den svårläst och när den fälls in i bilder är den i flera fall helt omöjlig. Likaså i ljusblå eller röd färg. På omslaget försvann flera mindre rubriker.
Svensk Polis kräver perfekt dagsljus om inte läsaren ska missa flera texter. För att läsa redaktionsrutan krävs förstoringsglas.
Tre poliser berättar om att deras egen bakgrund är en hjälp i det dagliga jobbet. De vet eftersom de själva har tuffa erfarenheter.
En av dem växte upp med bråk och fylla i hemmet och krökade själv friskt i unga år.
En annan var den störste och tuffaste i sitt tonårsgäng.
Bilstölder och vilda slagsmål var en del av vardagen.
En tjej hade det svårt med en dominerande pappa och i tonåren ingick hon i ett ”ligistgäng”.
Med polisjobbet kom alla tre på rätt väg i livet.
Bakgrunden i vardagens jobb lyfts fram i de flesta artiklarna.
Insatsstyrkorna får rycka in i de svåraste uppdragen och tidningen (ovan) följde den regionala styrkan i jakt på en mordbrännare i Säter och en man i Värmland som hotade med självmord.

Circa-gruppen är en annan, mindre känd specialgrupp (nedan). De stoppar bedragare, ofta utländska ligor, som inriktar sig på att stjäla från äldre.
En annan polis berättar om hur ett mord på en ung kvinna, fick honom att komma mycket nära kvinnans familj och skapa sig en bild av kvinnans liv (ovan). En kontakt som familjen uppskattade och polisen fick komma och säga några ord vid begravningen.

Många andra bakgrunder kommer fram som ger en bild av dagliga nyhetsrapporter. Alla anställda inom polisen får tidningen, liksom riksdagsledamöterna.
Tidningen är helt utan annonser. En klar signal på att polisen vill vara oberoende.
Framme vid sista uppslaget (nedan) kommer fler signaler som jag absolut känner igen: gul färgplatta, runda bilder, pilar, infällningar...
Den layoutstilen har jag sett någon annanstans.

FOTNOT: Svensk Polis är nominerad i Tidskriftspriset 2017 med motiveringen: "...en skickligt producerad tidning som tar oss med till polisernas vardag. Den är en tillflyktsort för sin målgrupp – människor som bokstavligt talat har kulorna vinande runt huvudet".