måndag 22 maj 2017

Att bryta "som vi alltid gjort" blev en egen karriär

Karriär, våga ta klivet, förändra och utveckla.
Egenskaper som sammanfaller.
Magasinet Karriär speglar detta på alla sätt.
Jusektidningen blev Karriär, en ny chefredaktör - Christina Öst - tillträdde och vågade bryta sånt ”som vi alltid gjort”.
Resultatet blev en snygg och innehållsrik tidning – och en delvis kort karriär.

Jag har inte sett gamla Jusektidningen, men Karriär är fräsch i både form och innehåll. Designen har mediebolaget Iris media skapat.
Vissa signaler känns igen från andra magasin, även några Iris media varit inblandade i.
Texterna har ojämn högerkant och går alltid i tre spalter på varje sida. Ett smalt utrymme lämnas mellan två spalter och där läggs något fakta in. Tunn linje går mellan varje spalt. Små rubriker läggs ibland in under två spalter.
En annan vanlig signal är runda plattor i färger med inlagda rubriker eller siffror.

Brödtexten kan ge ett blekt intryck. Jag hade jag gärna sett lite mera svärta eller en grad högre.
Sen har Karriär mycket av min käpphäst: typsnittet seriffer. Tunt, blekt och svårläst. Ofta läggs den på en bakgrundsfärg i svag ton. Här måste mera svärta i, annars blir det för svårt för ögonen.
Som rubrikstilar används två varianter: en smal med svärta och kraft, en annan lite mager. De mindre är ofta kursiva.
Allt mixas ihop lätt för ögat.

Första stora reportaget kommer alltid på sidorna 6-7 (ovan). Kraftfull rubrik och bild över hela uppslaget. Även på några följande startuppslag kan rubrik gå tvärs över, men oftast ligger rubriken på enkelsidan. I den stilen är det reportage rakt igenom på mellan 44-50 sidor i varje nummer.
Juseks för-
bunds-
info be-
gränsas till fyra sidor med blå ram runtom (t h).
Tanken vid omgörningen till Karriär var att bredda materialet, att det finns ett liv med barn och familj.
- Livet på och utanför jobbet är båda viktiga delar av tillvaron, skrev chefredaktören Christina Öst inför premiären.

Det här numret handlar mest om och kring jobbet och om unga som gör just karriär – stjärnor före 30, som temat heter.
Bilderna på personerna är porträtt i midjehöjd, leende, själv-
säkra med stark blick. Så är genom-
gående alla andra bilder också.
Balansen mellan män och kvinnor är jämn.
Två andra stora reportage är om klassiska situationer på jobbet – baktalande kolleger och kärlek mellan kolleger.

För chefredaktören Christina Öst blev karriären på Karriär ganska kort – två år. Nu har hon gått över till en annan facktidning – Lag och avtal. Säkert finns det lite att ta tag i där också.
I avskedskrönikan räknar sig Christina som en av ”vi nytänkare äger framtiden”.
Hon vågade lita på sin magkänsla vid omgörningen. Steget till att förändra Jusektidningen var modigt.
- Motargumentet att ”men så där har vi alltid gjort", det har jag inte mycket till övers för, skriver Christina.
Christina vill dock inte ställa upp och säga mera om hur hon gjorde, vad hon tänker om tidningsmakeri och om den egna karriären.
Slutet blev kanske ändå lite omtumlande.
I dagarna har det blivit klart att OTW ska ta hand om en omgörning för att göra tidningen vassare, främst i digitala kanaler.

söndag 14 maj 2017

Lätt akademisk ton ska fånga Uppsalas själ


Journalistik och reklam – går det att hitta en själ i den mixen?
I Uppsala gör Uppsala Nya Tidning ett försök i ett nytt magasin: SOUL.
Stadens själ ska fångas i ett pappersmagasin, klippt lite på höjden och bredden och lite mindre än huvudtidningens format tabloid.
Om det också är klippt och skuret för framgång är väl en chansning.
Typen av magasin känns igen från 80- och 90-talen. Några har försvunnit, andra är kvar.
I studentstaden Uppsalas akademiska kretsar kan SOUL hitta sina läsare.
Långa personligt skrivna artiklar, stora bilder, många grafiska illustrationer, ofta på helsidor. En kontrast till de allt kortare artiklarna på nätet.
En akademisk touch ligger över både text och form.
Med mellan fem och tio helsidesannonser kan SOUL ge lite inkomster också.


Innehållet speglar en hel del av stadens sidor: parkerna, dofterna, scen- konst-och musiklivet har fått flera sidor. Utgångspunkten är Uppsala, men jämförelser görs med övriga världen – som i reportaget Doft på 12 sidor. Här kommer den tunga, akademiska tonen fram. Lång text, stora grafiska illustrationer på helsidor: en cigarett, en blomma, en burk med tandkräm och tandborstar. Även bilderna är speciella: en helsida med två arbetsledare vid stadens reningsverk som står vid en rötkammare och en närbild – över ett helt uppslag - från en bassäng med mekanisk, biologisk och kemisk rening (ovan t h).
Här doftar det – dock mest som vårdike, säger en av arbetsledarna.
Premiärnumret, som kom i mars, hade serier som huvudtema på tio sidor. Även här är Uppsala lite speciellt. Med så många akademiker och litteraturintresserade i stan lyckas specialaffären Seriezonen hitta sina kunder, något som inte går så bra i andra mellanstora städer.
Reportagen i SOUL är intressanta, men mixen reklam/journalistik gör utformningen speciell. Om det varit klassiska reportage med bilder och rappa rubriker, hade det lockat fler läsare.
Just mixen med att reklambyrån Södra tornet står för formgivningen, tycker projektledaren Jonas Kihlander är intressant. Byrån har fått uppmärksamhet för andra typer av design.
Formen är speciell. Ibland fyndigt, ibland konstigt. Bara vid ett fåtal artiklar kan jag se något som påminner om tidningsform.
Valet av typsnittet seriffer ser jag också som en utmaning. Oftast blir det blekt och svårläst. I SOUL är det väl ok, åtminstone i dagsljus. Men långläsning ser jag helst i vanlig brödtext. Bildtexterna måste dock bytas ut. Här är det gamla skrivmaskinsstilen typewriter - tunn, blek och nästa oläslig.

Varje nummer inleds med en helsida och kort personintervju under vinjetten ”Trippeln”med textblock inklippta i bilden (till höger). Fasta avdelningar i varje nummer är också ”Utvalt” om kommande i nöjesvärlden, ”Ät” med mat, Förresten” med korta, udda notiser och "Se”, ofta från konstvälden.
I ett nummer beskrev ”Se” konsten att visa upp ett hem inför försäljning. Skribenten våndas över allt som ska göras inför visningen på Hemnet. Annars ett reportage som är vanligt under rubriken ”Styla ditt hem och få mer betalt”.
En udda avdelning är ”Dekonstruerat” - lite annorlunda analyser av intressanta ämnen. Vi som ser fotboll kan undra över varför bollen ibland fladdrar lite okontrollerat. Här får vi veta hur bollen är uppbyggd och att ”Magnuseffekten” ger den en skruv.
De klassiska blåjeansen synas i alla delar och knepen att bygga upp en hitlåt betas av i korta punkter (ovan).
En gång i månaden kommer SOUL. Nu gäller det att se om Uppsalaborna fångas av tanken med magasinet: blir nyfikna, utmanade eller överraskade.
Fotnot: Artiklarna är ett urval från de tre första numren.



















måndag 8 maj 2017

Ny i Form håller gammal god form

Äntligen lite vårvärme.
Dags att komma i form – och givetvis bli redo för stranden med en snygg mage.
Magasinet i Form kanske kan hjälpa till. Den kallar sig ”Det nya”.
Jag vill gärna kalla den för ”Den nya”. Man magasinet har sitt original i Norge så ”Det nya” har väl följt med därifrån.

mycket nytt är det inte för att komma i form. ”Snygg mage” brukar vara formulär 1 A när ett magasin uppmanar läsarna att vässa formen.
Pang på direkt från sidan 6 och åtta sidor framåt med instruktiva bilder i tre steg: otränad mage, medeltränad mage och vältränad mage.
Varje steg ska tas i 4-6 veckor innan det är dags för nästa etapp. Den som startar nu bör alltså ha kring 15 veckor på sig för att fixa magen med tredje etappen. Då är vi framme i slutet av sommaren och lite sent för badsäsongen.
Bilderna på rörelser är klara och instruktioner indelade i tre lätt tolkade punkter.
Nu vänder sig det här helt till kvinnor. Även män bör förstås ha en tvättbräda inför sommarens beach, men det finns inte med i magasinet.

Efter den starten smäller det på med ”Nyheter” om träning: Förbättra formen på 40 sekunder. Gå och växla emellan med korta ruscher på 20 sekunder. Stark chili förlänger ditt liv. Träna i blommigt eller med musik. Cykla snabbt på racern. Drick 3 koppar kaffe om dagen och få lägre risk för alz-
heimer. Slipp springa på toa 45 gånger per dag.
Allt hurtfriskt, korta notiser och kanske tips på vägen.
Två träningstips till finns: 1. stärk axlar och överarmar genom att träna hemma vid en stol eller bänk. 2. träna effektivt i 15 min med ett streck på golvet.

Resten av tidningen är mest om att komma i form genom att må bra utan svettig och ansträngande träning.
Frisyren ska vara perfekt för träningen, fina fransar och vackra tår också.
Rätt dofter får dig att må bra, för sexlust, energi, inre ro och att hålla fokus. Dofter-
na kommer från olja eller ljus och det är enkelt att sniffa in dem.
Läckra burgare – sliders – är nyttigt att stoppa i sig och att äta sparris är ren superfood.
Tänderna ska vara vita och du ska ge dig tid själv för ditt bästa jag.
Att springa 5 km, äta sunt och sova bättre är utmaningar som genomförs under tre veckor.
Hela magasinet är vänt till kvinnor. Jag hittar inte en enda man 84 sidorna.

Ett märkligt reportage är om att göra träningen roligare ihop med en kompis (ovan). Allt ser ut precis någon av de andra instruktionerna, men överst på varje sida står ”annons”. Det visar sig vara reklam för ett event som hålls i slutet av maj i åtta städer, en form av stadsträning – urban training.
Ett aktuellt färgstarkt – i grönt förstås - reportage är på sex sidor att undvika besvär med pollen (nedan). Siffror, pilar, ringar och rutor med olika tips. Lätt att ta till sig, kanske med undantag för ”Testa dig själv” där det kan snurra till lite med alla pilar.

Hela tonen i magasinet är hurtfrisk, fräscha kvinnor i bild, klara och tydliga instruktioner. Metoderna ger nog effekt om de följs under längre tid. Men allt känns ändå lite konstgjort och som lite inspiration för stunden.
Ingen verkar ha tränat på riktigt eller genom-
fört något. Några väl-
tränade personer eller fotomodeller visar bara hur det går till.
Texterna är lättlästa, men mycket är i typsnittet sariffer. När den läggs i bakgrund med svag färgton eller i bild, blir det onödigt svårläst.
Jag har gått igenom i Form förut och ”Det nya i Form” innehåller inte så mycket nytt. Det mesta är som förut – i gammal god form.

tisdag 2 maj 2017

Forskare gör det tungt, tungt för socionomer

Snyggt och klass i förpackningen, men tungt i innehållet.
Att läsa Socionomen, ett organ inom Akademikerförbundet, är inte det lättaste. Socionomer har det ofta tungt i sina jobb med människor. När de vill läsa sitt fackorgan blir det inte lättare.
Just detta nummer ger inte rätta bilden av magasinet.
Det här numret, nr 1 2017, inleds med 52 sidor (!) forskarrapporter. Textspalter sida upp och ner, grått, kompakt och tungt skrivet. Forskare tar reda på olika förhållanden och bakgrunder. Men skribenter är de inte.
Detta blev en tråkig start i ett magasin och kan ge fel i min analys av Socionomen om jag inleder med det.
Reportagen som kommer på slutet, har en attraktiv presentation. Här kommer allt fram på rätt sätt: snygg layout och intressanta reportage.
Där syns att Socionomen var värdig en nominering till Tidskriftspriset 2016.
Pompe Hedengren har svarat för designen. Han har gjort flera andra uppdrag med framgång och lyckas också bra med Socionomen.
Öppningsuppslagen är kraftfulla. Den första artikeln handlar om en diskussion kring IS-återvändarna. Andra artikeln om tillgången på skolkuratorer och den tredje om Europas säkerhetsläge när Nato, USA och Ryssland börjar skruva upp läget.
Både i text och bilder var det sista bästa reportaget.
Bara tre reportage i ett magasin på 88 sidor är i magraste laget. Nu beror det på att detta var ett temanummer där forskarrapporter fick dominera.
I andra nummer lyfter Socionomen fram innehållet på rätt sätt med intressanta texter och bra bilder.
Omslagen har en konsekvent stil i svart och med bara en bild utan kraftiga rubriker. I topp ligger fyra små puffar för innehållet.
Ofta starka artiklar: en man återvände till Kurdistan efter 10 år i Sverige, men vill nu tillbaka igen.
En kvinna flydde från familjen i Somalia för att undgå könsstympning, en mamma berättar om hur det känns att vara hemlös med tre barn. Andra artiklar är om svårigheten att lämna gängkriminalitet, barnpsykoterapi, stängda gränser i Europa för flyktingar, alkohol och beroendevård, flyktingarnas trauman...
Alla artiklar är inte skrivna av journalister, men kommer ändå fram på ett lättläst sett.
Även ”kändisvinkeln” plockas fram i artiklar: Rikard Wolff berättar om hur han som barn genomgick psykoterapi. Suzanne Osten berättar om sin film och hur det var att växa upp med en mamma som är psykiskt sjuk.
Sett på detta blev därför starten i nr 1/2017 totalt fel.
Efter 51 sidor kommer Socionomens anvisningar i olika punkter för hur de ska skriva: Abstrackt, Introduktion, Metod och Material, Resultat, Diskussion/slutsatser, Referenser…
Allt ska rymmas inom max 5 000 ord eller 35 000 tecken inklusive blankslag eller 15 sidor med dubbelt radavstånd.
Resultatet blev som jag redan sagt: tungt.
Jag tycker nog att forskningsrapporterna i Socionomen skulle fått en journalistisk bearbetning, framför allt när det ska
Skrivanvisningar för forskare
läsas av ”vanliga” läsare. För även socionomer reagerar som ”vanliga” läsare, även om det är fackmaterial inom deras yrkesområden.
Journalistik innebär att bearbeta materialet, inte bara stampa in allt rubb och stubb. Forskarnas ämnen var aktuella och intressanta: Varför stannar socialsekreterarna inom barnavården kvar längre än tre år i jobbet? Den andra om hur olika enheter inom socialtjänsten kan samverka.
Grafisk sett kunde materialet delats in i olika block som fått egna rubriker och även fått små illustrationer infällda i blocken. Det hade lyft läsbarheten mycket. Nu var allt bara grå textrader avbrutet av några illustrationer på helsidor.
I kanter låg presentationer av forskarna med bild och text i blått. Även det kan vara svårläst för många. Texter gör sig ofta bäst i svart.
Allt blev en tung start och helt fel i dispositionen. Detta kunde lagts i slutet av tidningen – eller ännu bättre: bifogas som separat lösblad. Det var fel att slösa dyrt magasinpapper på det.

Bland satsningar Socionomen gör är att dela ut   10 000 kronor till den som skriver årets bästa artikel från fältet.
Jag kan med en gång säga, att några forskare inte får några pengar.

måndag 24 april 2017

Populär arkeologi gräver fram nyheter

Pappers-
tidningar är på utdöende men skriftspråket lever. Arkeologer har i grottmålningar hittat förtecken till vårt moderna skriftspråk – och dessutom förebilder till digitala symboler!
Populär arkeologi har grävt fram detta ur en rapport av en paleoantropolog – var ska det annars hittas.

Magasinet kallar sig för NYA! Populär arkeologi. Jag har inte sett den ”gamla”, men den nya känns fräscht uppdaterad.
Formen är ljus och luftig. Text med ojämn radutgång och bredd mellan spalterna gör den lättläst. Vissa korta texter som lagts i svag blå eller röd ton kan vara svåra att läsa om det inte är dagsljus.
Även huvudrubriken på omslaget är svårläst precis som i artikeln på insidan. Dessutom är det långt mellan orden som inte underlättar sammanhanget.

Reportaget handlar om vad som kommer fram när glaciärer och fjäll smälter i den globala uppvärmningen. Eftersom det handlar om is och snö förstår jag kopplingen i valet av vitt i rubriken, men att lägga vitt i vitt är det smartaste för ögat.
Luftigheten kommer fram i rubrikerna där det lämnas gott om utrymme mellan raderna.
Några kortare artiklar inleder innan det tyngre tar över – utan att direkt vara tungt. Det mesta är skrivet i en populär form, även om inte alla skribenter är journalister. Flera skribenter är arkeologer och forskare eller kopplade till universitet eller museer.

Åtta sidor ägnas åt vad som kommer fram när glaciärer smälter. Genvägen till Sveriges stenålder får sex sidor och vad som upptäckts på Björke, före Birka, upptar fyra sidor. Övrigt hålls nere på ett uppslag, lätt att greppa.
Alla artiklar hamnar under någon vinjett: Upptäckten, Maten, Arkegenetik, Mina gräv, Böcker och Landet runt.
Grafik och bilder kan vara svårt när det handlar om arkeologi. Men magasinet lyckas bra med mixen av nytagna bilder och äldre föremål och viss grafik.

Kartan över var Birka låg kunde varit överskådligare. En bredare allmänhet kan nog inte med enkelhet peka ut var i Sverige Birka låg, men för arkeologer är det förstås självklart.
Några bilder har lagts ihop kant i kant. Det hade varit tydligare för ögat om det separerats åt.

Och hur var det nu med grottmålningar och moderna grafiska tecken? Jo, vid studier av grottmålningar upptäcktes olika tecken som ständigt återkom. En av dem är den som liknar dagens ”hashtagg”: #. Redan för 40 000 år sedan kunde alltså folk ”tagga” olika saker.
Populäraste tecken på den tiden var den enkel linje samt punkt. Det används också mycket som grafisk symbol i Populär arkeologi. På flera ställes dras en tunn linje som avslutas med en punkt, från något i texten och vidare till en bild eller symbol. Och alla artiklar avslutas också med en större svart punkt, dock fyrkantig.

Populär arkeologi måste ha trogna prenumeranter. Bara två sidor annonser i det här numret ger inget större tillskott i kassan.

tisdag 18 april 2017

Blues - för medlemmar och nördar

Blues kan vara sköna ljud för öronen och för ögonen finns sköna ord för de som vill läsa in mera om vad de lyssnar på.
Jefferson heter tidningen för de intresserade – eller nördarna. För här är det faktaspäckat med allt om artisterna, konserterna och skivorna. Både från Sverige och USA.

Världens äldsta bluestidningkallar sig Jefferson. Nästa år fyller den 50 år och jubileet får en ny chefredaktör genomföra. Den nuvarande, Ola Claesson, avgick i och med årets första nummer.
Mest är väl Jefferson en medlemstidning för Swedish Blues Association SBA. Men tidningen finns även i affärer för 75 kr per nummer. Fyra nummer per år kommer ut.

Formen är rak och enkel. Två textspalter, infällda bilder i spaltbredd och hel- och halvsidor. Lättläst för ögat, men jag tycker nog att spaltbredder och layouter på något ställe kunde varieras för mer omväxlande form.
Men läsarna vill väl veta mera om musiken och artisterna och se mindre av vad som kan vara vackert för ögonen.

vissa sidor är texten lagt på svagt brun bakgrund (ovan) och gör det onödigt svårläst, främst om det inte är i dagsljus.
Men fakta får läsarna på matiga sidor. Många artiklar är intervjuer med artisterna och väldigt många texter går i raka citat där artister får berätta om sin karriär och sig själv.

I första halvdelen av tidningen finns Joanna Connor, Bröderna Delmore , Bror Gunnar Jansson (sista bilden), Grady Champion – översatt från amerikansk tidning - och Guitar Shorty.
I ett mittblock kommer recensioner av olika konserter  (ovan). Ett block efter är längre intervjuer med Nils Lönnsjö som ordnar Åmål Blues och Memphis Gold som uppträdde där. Sven Zetterberg som som avled i höstas får fyra sidor hyllning.

slutet kommer tio sidor med skivrecensioner (ovan). Texten är i gammaldags skrivmaskinstil – typwriter. Den räknas som ovanlig i dag och känns här lite svårläst. Det tar tid för ögonen att vänja sig, särskilt i längre spalter. Jefferson hade nog vunnit på att välja en annan stil, gärna avbrytande mot övriga text
Allt på 64 sidor med initierad läsning för insatta, men knappast som populärtidning för allmänt musikintresserade.