måndag 5 december 2016

Snyggt förpackat om det goda livet

Livet kan vara gott i mörka tider – med ljus och varm glögg.
Det goda livet kan ha mer än så och vara mycket glassigare.
Nya magasinet The GOOD LIFE från Aftonbladet, ger en glimt av det livet.
Magasinet ”gör livet lite härligare” om läsaren ”fokuserar på den viktigaste i ditt liv – dig själv”.
Hitta energin som gör verklighet av drömmarna” heter det i en annan reklamfras som lyser på omslaget och de första insidorna.
Starten känns bra när magasinet ligger i handen; tjock, limmad rygg, lite grövre matt papper. Layouten är snygg, rak och enkel, lätt att läsa. Undantag är en del faktatexter i liten grad med tunn stil som är inlagda i bilder. En del är nästan omöjliga för ögat.
Bilderna är fina, ofta placerade i grupp och utan onödig utsmyckning.
Temasidor i block: Drömmar, ekoliv, stil, kultur, familj, reslust.
Allt är snyggt förpackat i en layout som kopplas lite till reklam. En del av texterna ligger åt det hållet också.


Det goda livet är drömmar som förverkligats eller kriser som vänts till något positivt. De flesta artiklarna handlar om kändisar som i olika sammanhang varit med i många tidningar: fotomodellen Emma Wiklund har startat ett eget företag och lanserar eget varumärke, Alice Bah tackar en tuff uppfostran för att ha nått dit hon är i dag, Per Holknekt och Johan Stael von Holstein har också rest sig efter misslyckanden. Även framgångsrika tidningsdrottningen Amelia Adamo har floppat med ett projekt som sved när åtta miljoner försvann. Fotomodellen Paulina Porizkova tycker allt är så mycket bättre nu när hon passerat 50.


Men ”vanligt” folk vänder också på sina liv. Paret i Stockholm tröttnade på det stressade citylivet och valde att på deltid leva bondeliv i ett gammalt soldattorp i
Sörmlandsskogarna (ovan). Killen från Norrlandsskogarna gjorde tvärtom: flyttade till Stockholm för att bli krögare i en tuff konkurrens (nedan). En tunnbrödspizza gick hem hos gästerna.
Reklamstuket blir klart i blocket Stil. En butiksägarinna berättar om kläder och accessoarer hon gillar. Bilder visar allt. Fyra sidor hakar på med snygga kläder på jobbet (ovan t h)och miljösäkra skönhetskrämer.
Lilla relationsskolan är utdrag ur en bok.


Resor frestar med Sydafrika som har mycket glassigt med ”det lilla extra”: tjusiga hotell med pool och vackra vyer från rumsfönstret, läckra bruncher och fina middagar på olika krogpärlor, härliga promenader och kanske vandra längst ut på Godahoppsudden.


Läsning handlar om hjältinnor i romaner och författarparet Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril, som ligger bakom namnet ”Lars Kepler” berättar att det var just namnet som gjorde att de kunde komma överens och skriva böckerna som blev storsäljare.
Lite av vardagen blandar chefredaktören Anna Zethraeus in (ovan). Hon lyckades förvandla en lägenhet på 58 kvm till ett mysigt hem där hon och tre barn fick varsitt krypin.

Hela The Good Life är med lite extra guldkant och snyggt förpackat.
Lite ovanligt är det kanske att Aftonbladet ligger bakom utgivningen.

måndag 28 november 2016

"Lokalt på kvällstidningsvis är en stor utmaning"

Katrin Säfström har tagit ett snabbt och stort steg. Från Nerikes Allehanda, en stabil lokaltidning i Mellansverige, till Kvällsposten, en sydsvensk kvällstidning med lägre upplaga. 
- En spännande utmaning, säger Katrin
Katrin Säfström
 
 * Du kontaktades i våras strax efter att du sa upp dig från Nerikes Allehanda. Blev du överraskad av er-
bjudandet?
- Ja, men framförallt glad. Det känns otroligt spännande att få jobba i en region som man inte känner till så mycket innan, och där det händer mycket. 

* Thomas Mattsson är imponerad över vad du gjort med Nerikes Allehanda. Berätta själv vad du gjort där.
- Min inställning är att det alltid handlar om ett lagarbete, och jag hade fantastiska medarbetare att jobba med. Tillsammans stärkte vi Nerikes Allehandas varumärke, lyckades hålla en god lönsamhet i en bransch där det inte är så lätt och satsade på egen journalistik. Utöver det är jag nästan mest stolt över att vi på två veckor under förra hösten lyckades samla in mer än 600 000 kronor på några veckor, till förmån för människor på flykt. Alla medarbetare ställde upp, vi gick med bössor på stan, säljarna fick
annonskunderna att skänka pengar och vi fick med hjälp av våra artiklar läsarna att ställa upp. Snabbt var vi på plats nere i Europa och kunde i livesändningar visa läsarna vart deras pengar gick, till hjälpinsatser organiserade av Svenska kyrkan i Örebro. Det var riktigt häftigt!

* Du har aldrig jobbat i kvällspressen. Vad såg du som största utmaning när du tog erbjudandet?
- Att Kvällsposten är lokal men ändå en kvällstidning var det som fick mig att tacka ja. Den lokala journalistiken är viktigast för mig, och att få göra den på ett kvällstidningsvis kändes som en stor utmaning. Grunden i journalistiken är ju densamma men det är kul att få vara med och lyfta de bästa historierna.

* Följde du gamla Kvällsposten innan Expressen köpte den?
- Nej, det kan jag inte säga att jag gjorde. Självklart kände jag till den.
* Vilken kontakt har du förut haft med Malmö och Sydsverige?
- Flera semesterresor, både som barn och som vuxen, på min pappas sida härstammar faktiskt släkten från Blekinge. Och så har ett av mina barn bott i Landskrona. Det blev en del besök då. 

* Kommer du att bosätta dig i Malmö/Skåne eller blir du pendlare?
- Jag finns på två ställen eftersom jag har min sambo på annan ort. Både han och jag pendlar till varandra.
* En av dina huvuduppgifter blir att prioritera lokala nyhetstoppar på löp och ettan. Är du bra på urval och säljande rubriker?

- Jag har ju jobbat som journalist i över 30 år så någon känsla för vad som går hem tycker jag nog att jag har. Sedan är det skillnad på den prenumererade pressens löpsedlar, och kvällspressens som ska sälja varje dag. Det här är en ny värld, men kul att lära sig nytt. 

* KvP:s lokala artiklar är oftast bara kriminalgrejer med olika brott och mord. Har du någon ambition att bredda materialet?
- Jag tycker inte alls att Kvällsposten bara skriver om brott även om det är en viktig beståndsdel i det vi gör. Min ambition är att bredda samhällsjournalistiken, att vi ska granska mer. Samtidigt behöver vi leverera hoppfulla och roliga grejer, man ska bli både upprörd och glad när man läser Kvällsposten – engagerad helt enkelt. 

* Hur lokal ska KvP vara jämfört med Expressens rikstidning? Räcker det med 5-6 lokala artiklar i nyhetstidningen?
- Vi ska vara lokala men på ett sätt att många ska kunna tal del och bli berörda av det vi gör. Vi kan aldrig vara heltäckande i vårt område och det är heller inte vårt uppdrag.
Vi gör otroligt mycket material digitalt varje dag, det bästa kommer in i tidningen. Svårt att säga just hur många artiklar det ska handla om. Ibland gör vi färre stora artiklar eller serier, andra gånger kortare material. Det viktigaste är att du som läsare ska känna att vi ger ett sydsvenskt perspektiv. Exempelvis har vi börjat med lokala ledare flera gånger i veckan, det tycker jag känns bra. 
* Värderar du material olika för digitalt och papperstidning?
- Bra nyheter är bra nyheter, oavsett var de publiceras. Vi förpackar dem på olika sätt, så att läsarna kan välja sin publiceringskanal. Precis som du säger är snabb uppdatering och rörligt givetvis något som kännetecknar webben, medan historien skrivs ihop för papperet.
- Man ska lära känna sin publik, samtidigt tror jag inte man ska utgå ifrån att papperstidningen ska göras bara för exempelvis äldre läsare. De vill läsa om det mesta, precis som yngre människor.
- I takt med att nätet blir allt snabbare, och papperstidningar generellt sett blir färdiga tidigare på kvällarna blir det lite olika prioriteringar. Min ambition är att den som väljer Kvällsposten som papperstidning ska känna sig uppdaterad om vad som händer i vårt bevakningsområde. Vill man ha absolut senaste nytt i realtid är det våra digitala kanaler som gäller.

* Med dina 55 år är du i nivån för medelåldern på KvP:s läsare. Är åldern bra för att känna närheten till vad läsarna vill ha?
- Jag är till och med 56! Jag tror att det är allra bäst om en redaktion har medarbetare i olika åldrar. Visst kan man känna med sin egen generation, å andra sidan är det inte bra om man tror att 55-åringar vill se helt andra nyheter än de som är yngre eller äldre. Våra behov av nyheter är ganska lika faktiskt. 

* I dag krävs det multijournalister. Hur mycket praktisk multijournalist är du själv som kan skriva, filma/fotografera och redigera för papper och webb?
- Jag började ju som många andra på lokalredaktion. Redan då var man tvungen att göra många olika saker själv. Senare har jag som chef försökt lära mig nya arbetssätt även om det är svårt att upprätthålla när man inte jobbar med det dagligen. Så skriva, fotografera och till nöds filma behärskar jag. Redigera för papper har jag faktiskt aldrig gjort även om jag ritat många skisser för att förklara hur jag vill ha det. När jag var chefredaktör på Tidningen Folket i Eskilstuna hoppade jag ofta in på olika stolar och jag brukade skoja om det, att det var tur att jag inte lärde mig redigera. Då hade jag aldrig fått vara ledig.

* Lars Braw (t h) är ett starkt namn i Kvällspostens historia. Vad vet du om honom?
- Jag har fått höra att han var en dynamisk redaktionschef under många år på 60- och 70-talen, när Kvällsposten i papper hade sin storhetstid upplagemässigt. Han har också blivit hedersdoktor vid Lunds universitet för behjärtansvärda insatser.
* Kvällspostens chefredaktörer de senast 30 åren har inte blivit särskilt kända eller starka profiler. Kommer du att göra dig mera synlig? 
- Hittills, jag började i oktober, har mitt fokus legat på interna frågor, att lära känna redaktionen i Malmö och den större koncern som vi ingår i.
- Jag brukar inte vara rädd för att sticka ut hakan, så vi får väl se. 
FOTNOT: Nerikes Allehanda har drygt 40 000 i upplaga. Kvällsposten anger ingen upplaga, uppgifter ger kring 25 000 ex.

måndag 21 november 2016

Pensionärer behöver ett fräschare stuk

Pensionärer kör med gasen i botten. Många av de nya yngre är ofta väldigt aktiva – här och nu.
här&nu heter Sveriges kommunal pensionärers förbund - SKPF medlems-
tidning.
Hur är det då med tidningen? Gasar den på?
Ja lite, men den kan öka farten och bli roligare! 
Lite är den på väg. Omslaget ser ganska bra ut med en snygg logo och en kraftfull rubrik. Huvudpersonen i bild är racingkungen Erik Berger, 91 år. Längst upp i hörnet är signalen på att nya tider väntar: Rock är den nya pensionärsmusiken!
Det är inte längre Calle Jularbo, Harry Brandelius eller Ulla Billquist som är favoriterna. De som nu är på väg in i pensionärslivet skapade sin musiksmak på 50- och 60-talet när de själva var i ”rätt” ålder då.
Bruce Springsteen, 67 år, drar fullt på Ullevi i Göteborg varje år och hans musik drar snart in på ”hemmen”. Tidningen pekar också på att Madonna och Bono kan stå på tur.
Huvudpersonen från omslaget, Erik Berger 91 år, är världens äldste aktiva racerförare, enligt Guiness rekordbok. Han gjorde nyligen comeback på racingbanan – bara för att avsluta. Han tänkte sluta när han fyllde 90 år, men tyvärr kraschade han då. Och det var ju ett snöpligt slut.
Så det fick bli en comeback för att sluta med flaggan i topp.
En femte plats i sista loppet är Erik nöjd med.
Reportagen om rockmusiken och Erik är också de som i formen har mest fart.
I övrigt finns en hel del att ta tag i. Precis som med musiksmaken har de nya pensionärerna en annan syn på form och layout.


Nu är det inte helt lätt att ”snygga till” tidningen. Ämnena kan vara tunga och bilderna är mest porträtt av personer eller någon rörig gruppbild.
Inledningen av tidningen speglar av vad många före detta kommunalanställda upplever: att pensionen är dålig (bild nedan). Många söker sig till stadsmissionen för gemenskap och billig lunch.
Bilderna om att bygga upp kraft i vaderna var lättsam, men artikeln efter, om en personlig tränare som lockar pensionärer till styrkelyft, blev väl tung. En positiv sak som kunde fått en lättsammare presentation.


Även övrigt innehåll blir stramt och tungt med mest text och en porträttbild på en person. Inte helt lätt när förutsättningarna är så. Ett försök gjordes i artikeln om att kolla hur det gått med Löfvens vallöften (nedan). Löftena delades in i block med kommentar på vad som gjorts. Enkelt för ögat att fånga in, men kunde ändå fått en fräschare presentation.
Många annonser gör att flera artiklar får ett begränsat utrymme som begränsar layouten.

Annonserna speglar också pensionärslivet. Är du pigg och rask vill du ut och röra på dig. Elva olika annonser lockar till resor, allt från kryssningar och spa i nära vatten till äventyr längre bort i Thailand, Sri Lanka och New York. 
En som inte behöver tänka på att resa bort är Regina Massa, 64, i Brasilien. Hon var bara 48 när hon gick i pension och lever i dag ett fantastiskt liv.
Motsatsen i annonser är hjälpmedel: stödstrumpor, västar, olika fordon och läkarvård.
Ett ”exklusivt erbjudande”, som följde med på ett särskilt kort, var ett välkomstpaket värt 378 kronor (t h). Den som fyller i och sänder in beställer samtidigt en prenumeration på lottpaket för 160 kronor i månaden. Lite smålurigt.


Pensionärer är nog en grupp som fortsätter läsa tidningar och inte tar så mycket från datorn.
Precis som rockvågen drar in i pensionärsbostäder, så kan en frisk vind svepa fram över formen av här & nu. För även de nya pensionärerna vill nog ha lite mera rockmusik över sin tidning.

måndag 14 november 2016

Klurig skåning kastar sig in i jultidningskampen

Jultidningarna är här. Kalle Anka, Åsa-Nisse, 91:an, Kronblom, Fridolf och de andra välkända får i år en vass konkurrent:
Nils-Ude – en genuin sydskånsk figur - kommer med sin egen
Julatidning.
Bakom den ligger Lars Yngve, i sig själv också en sydskånsk profil.

En dag när Lars Yngve slog huvudet i köksluckan fick han en uppenbarelse: Nils-Ude skulle få en egen Julatidning!
Lars Yngve                          Foto: Inge Naning
Nu är den ute i handeln. 92 sidor i ett klassiskt format och utseende med teckningar av Martin Reslow. 
- Jag är jättenöjd, den blev precis som jag vill - fast ännu bättre än jag trodde. Jag får dagligen positiva reaktioner och glada tillrop från läsare och affärer som säljer tidningen, säger Lars Yngve.
- Nils-Ude är universell, gränslös och finns i någon form inom alla människor, har jag märkt. Jag har dock vågat ge min Nils-Ude en röst som talar till folk i alla åldrar och kön, oberoende social tillhörighet, det tycker jag är bra.


Julatidningen är laddat med ”landsbygdsaction i ultrarapid” och ett ”manga fårr Ståkkholmare!”.
För de sistnämnda kan tidningen vara knepig. Språket – en variant från sydöstra delen av Skåne – är inte helt lätt att läsa.
Textrutorna är lite längre. Små noveller har delats upp till tecknade rutor. Ett genuint språk kommer oftast bäst fram i korta pratbubblor. Det känns lättare på de sidor med traditionella strips och rappa repliker (bild nedan).

Även för icke Stockholmare kan det vara svårläst. De som kan hamna i riskzonen som målgrupp läsare är bred. Här räknar Lars Yngve upp allt från hammockgungande slöfockar till människor med fågelbofrisyrer och glasfiberull i kalsongerna.
- Vår humor är roligare, vassare, finurligare, mer eftertänksam och mer godhjärtad än humorn generellt sett är i resten av landet.


Julatidningen är inte bara tecknade serier. Lars Yngve blandar med nya inlägg av favoriter från hans förra tidning, Nya upplagen, som horoskop, Adi S., TestFnisse, Kära Hjärtanes och Doktor Hall. 
Jonas Hallberg skriver flera noveller och Jan Sigurd bidrar med många humoristiska notiser.
Däremot passar inte svartvita teckningar av Lars Sjunnesson in (bild ovan t h). Både svårtolkade och brist på humor.

Nils-Ude lär även ut engelska – som den här:!
*Det ger jag sjutton i!
*I give seventeen in that!


Nils-Ude bygger på Lars Yngves morfar. Med ett eget språk och humor fångade han det unga barnbarnet som sakta sög åt sig. Allt mognade med åren. 
*Kommer du att lära dina egna barnbarn samma språk? 
- Absolut, det ser jag som en självklarhet. När de, på min ålders höst, hört mig sitta men munnen full av en tand och gagga på dem med min dråpliga historier och en humor som de troligtvis inte uppskattar i ung ålder, och jag inte finns längre, så ska de kunna läsa böckerna och förhoppningsvis minnas mig med värme och ett glatt leende.


Det blir dock inte mera med Nya upplagan, en papperstidning med kulturinriktning och lite längre tunga artiklar, ofta av välkända skribenter. 
- Nej aldrig, jag har lämnat Nya Upplagan bakom mig. Men väldigt ofta kommer folk fram till mig och säger att de saknar tidningen.
- Jag har absolut ingen längtan efter att börja skriva något nytt igen. Jag jobbar som lärare på Färsingaskolan i Sjöbo och trivs storartat.
Han nöjer sig med att följa sin lokaltidning Ystads Allehanda.
- Den är bra. Mer lokaljournalistik åt hela landet, typ!
Nils-Udes Julatidning blir nog en vanlig julklapp i sydöstra Skåne – och kanske också hos några av de många ”Ståkkholmare” som häckar på Österlen under sommaren. Läsningen bör räcka över julen och en bra bit in på nya året.
Priset på 100 kronor är dock inte riktigt uppdaterat. En populär 9-siffra hade varit bättre – som 99 kronor. Det låter billigare och hade nog Nils-Ude gillat.

måndag 7 november 2016

Hälsa - mest för pigga kvinnor

Mörka, ruggiga november är här och vem vill då inte känna sig piggare och gladare med hälsan på topp?!
Tidningen Hälsa kanske visar vägen. Tidningen är nu ”NYA” och ”Ännu större och ännu bättre!

Jag kollade Hälsa för fyra år sen. Så mycket nyare tycker jag inte senaste numret är. Större är formatet som vuxit någon centimeter på höjd och bredd, lite mer än ett A4.
Och bättre? Det är en fråga för vad läsaren söker.
Jag hittar en artikel som direkt passar mig: Tummen upp för handträning (bild). Min tumme har de senaste veckorna ömmat vid roten och det knäpper till lite när jag böjer tummen.
Om orsaken är artros kan träning hjälpa, säger professorn Leif Dahlberg. Många får ont i tummens nedersta del, där tummen övergår i handen.
Precis vad jag känner!
- En ganska liten träningsinsats, cirka 15 minuter varje dag, kan hjälpa, säger Dahlberg.
Allt hålla tummen rätt, träna med gummiband, rulla ihop handen, forma handen och krama en liten boll är övningarna jag nu bör göra.
Vi får se om råden från professorn och Hälsa hjälper mig.

 
Första reportaget handlar om ett eget arrangemang – Hälsoresan. En kryssning på en båt som i andra sammanhang kanske inte är känd för särskilt hälsosamma resor. På den här kryssningen var det full fart med olika träningar, föreläsningar, smakprover, behandlingar, yoga och en vegansk 3-rättersmeny.
1000 nöjda läsare fick en kickstart.
Hälsa kan inte vara någon tidning för män. Jag ser bara kvinnor på bilderna. Inte enda man. Glada, fräscha, pigga kvinnor lyser och de har alla löst olika problem:
Boxningsträning var bra vid ADHD-diagnos, rätt mat hjälpte mot MS-skov, rödblossande kinder fick lindring, njutning i spa ger lite guldkant och löpträning på morgonen gör en poliskvinna bättre på jobbet.
Övriga hälsoknep är örter mot förkylning, 10 olika korn, som hirs, bulgur, quinoa eller olika vitaminer och kosttillskott. Rätt mat är ”rena rama höstlyxen”: 11 sidor med bland annat tomatsoppa och halloumi, mozzarellasallad, pasta med broccolipesto, belugalinser och grillade grönsaker, rödbetssnittar... Färgstarka bilder och läckra anrättningar som säkert skapar hunger och sug att göra.
Inget av tipsen känns särskilt nya utan har redan gått i de flesta andra tidningar. Hälsas egen reklam ”ännu bättre” kanske inte har full täckning. Men tidningen är färgstark, ljus och lättläst och lyser upp i novembermörkret.
De grafiska signalerna känns igen. Tunna linjer mellan varje textspalt och så den speciella signalen – att lägga lite färg över vissa textrader för att framhäva något extra intressant eller bara för att ge några färgklickar i texten: rött, grönt, orange och gult.
Jag gör varken tummen upp eller ner för Hälsa – men ska med spänning se om min egen tumme blir bättre av träningen.

måndag 31 oktober 2016

Sex och skönhet när tjejtidningen försvinner

HejSolo! En tjejtidning försvinner, men tjejerna lämnas inte i sticket. Tidningen fortsätter på nätet.
Nr 9/2016 blev det sista på pappret till ”superpriset” 39 kr.
"Extra viktigt och extrasnyggt nummer”, skriver chefredaktören Katarina Muhr. Hon har älskat att göra tidningen, stått på tjejernas sida och hoppas de får en fantastisk framtid med en jäkla massa girlpower. Själv går Katarina vidare på nya äventyr, men säger inte vad.
För mig är innehållet inte så mycket intressant läsning. Dessutom är all text i det typsnitt jag anser en tidning inte ska ha: seriffer.
En blekt typsnitt i liten storlek som ögonen lätt tröttnar på. Dock är det mest korta bitar och med bra luft mellan raderna kan ögonen fånga det i dagsljus. Läsarna är unga tjejer och de har kanske en annan syn.
Det extra viktiga i detta sista numret verkar vara sex. Författaren Katarina Wennstam har skrivit boken Flickan och skammen – om skillnaden i synen på killar och tjejers sex. Varför får inte en tjej gilla sex och ligga lika mycket som en kille? En ”skön” siffra ligger kring fem. Fler ligg får en tjej inte ha utan att killar kallar henne slampa.
Katarina Muhr sätter sin högra hand på att de flesta tjugonånting-singlar ligger långt ovanför den siffran.
Fem sidor tar upp Wennstams bok och temat sex och skam. De båda Katarinorna är lika upprörda över att tjejer som känner lust kan stämplas som äckliga och slampiga.
Internet, sociala medier och rykten är en del av orsaken. Många tjejer har i skolorna blivit knäckta av detta.
"Våga ta snacket”, säger Wennstam.
Advokaten Elisabeth Massi Fritz hakar på med vad lagen säger om ryktesspridning.
Tjejpanelen tar upp slut-shaming (bild ovan) – att tjejer ska sluta skämmas över sin sexualitet. ”Våga säga ifrån... hitta vettiga kompisar... börja läsa på om sex...” är bland råden.
Orgasm 2.0 heter en artikel som handlar om hjärnans njutning. En olycklig krock– eller medveten - dyker upp. På sidan bredvid finns en annons för vuxenleksaker.
Det finns förstås annat än sex i Solo. Mode, skönhet och smink dominerar sidorna. Vid en genombläddring verkar nästan alla sidor handla om detta.
Lite annat skjuts in: en sida om 10 heta böcker i höst, om tjejerna skulle vilja läsa lite mera. Ett uppslag om hälsa finns och ett om resor.
Och Solobloggaren Hanna Friberg (bild nedan) ger en glimt av sin härliga värld. Hon sticker till Benidorm och New York ibland och njuter gärna i spa. Till hösten tipsar hon om att rensa ut det gamla i garderoben och ta in lite nytt. Hösten är läge att köpa ytterligare en stickad tröja.
Längre artiklar finns inte många. En handlar om Airbnb och att bo hos andra personer. Ett reportage handlar om tjejer som lyckats och hittat sina drömjobb (bild nedan t h).
Det här ger en signal: att unga tjejer helst inte läser längre artiklar, utan mest vill ha korta snuttar och snygga bilder emellan. Och det passar bättre på nätet. Därför dör Solo på papper, men lever vidare på nätet.
Är då sista Solo ”extrasnygg”?
Jadå, det är en lättsam bläddring, vackert för ögonen och lätt att ta till sig, utan att direkt bli plottrigt. Matigt också och det tar tid att gå igenom de 116 sidorna.

söndag 23 oktober 2016

Mycket hästar utan vinnartips för spelare

Travhästar kutar precis som de vill och inte alls som de prickats in på den egna travkupongen.
Lite kunskaper om hästar kan behövas för att själv hamna i vinnarspåret.
travet heter ett magasin som kanske ger lite hjälp.
Omslaget kan förvirra lite. Sista t i logon travet är lite täckt av prislappen. Lätt att läsa som travel, en tidning om resor.
”Nytt livsstilsmagasin för travintresserade” står det på omslaget. Men ny är tidningen inte. Detta är nr 3 som redaktionen ”pusslat ihop med lite möda och angenämt besvär”, skriver chefredaktören Jessica Ortiz Bergström. Nyheten kan vara en sänkning av priset till 49 kr mot ordinarie 69 kr. Kanske i ett försök att locka fler läsare.
Rubrikord med ”häst” ger klara signaler, men själva bilden gör det inte på samma sätt. Ett mörkt hästhuvud med ett öga griper inte direkt tag.
Men på insidorna är det hästar, hästar, hästar och många som jobbar med dem.
Lite kunskaper om hästar kan även den få som bara satsar på en kupong med Harry Boy:
*I Åmål har det testas att köra loppen i högervarv i stället för vänster (bild ovan).
”Helkul”, tycker en som provade.
*Moa Andersson skriver dagbok från en ponnyvecka. På onsdagen lärde hon sig en longeringsvolt. ”Det var häftigt”, tycker Moa.
Tre tjejer berättar vad de alltid gör för inför loppen. Rosett i grimman, kamma manen och borsta svansen är vanliga knep.
Under vinjetten ”Mitt hästliv” berättar tre profiler om sina hästliv och längre fram kommer 12 sidor med ”Travfamiljen” där olika personer berättar om sitt engagemang.
Även hästar behöver bra tänder för att äta sitt grovfoder. En häst tuggar i sig ungefär 3500 kilo hö per år plus gräs, halm och kraftfoder.
Tandvärk slipper inte heller hästar. På fem sidor med bilder visas hur hästens tänder sköts (bild nedan).
En invandrare från Afghanistan fick jobb i ett svenskt stall.
För hästägare är det intressant att hitta en vinnare – en riktig stjärna.
Det är stamtavlan och exteriören de tittar efter när de går runt på auktioner.
Tyra Tyrann heter den vinstrikaste ponnyn. Han har sprungit in 201 000 kronor.
Lutfi Kolgjini har årligen en auktion för ettårshästar. Här är priserna höga.
Avgörande är också vem som kör en vinnarhäst. Näsvallens Aldur, en shetlandsponny, vet knepen. Det är många travkuskar hon lärt upp, vänligt men bestämt.
Magasinet frestar med 100 sidor mycket matigt om hästar.
Layouten är rak och enkel. Öppningsuppslagen till de större reportagen är kraftfulla med bild och rubrik som magasin brukar ha. Insidorna har sin profil. Ganska konsekvent används versaler i rubriker omväxlande med gemena i mager stil.
Jag stör mig lite på att texten i reportaget om intervallträning är lagd på svag röd bakgrund (bild ovan). Det försvårar läsningen. Kräver bra dagsljus för att helt gå fram. Och vit text i ljus grön färg, som finns i en spalt, är ännu mer svårläst.
På bilderna är det bara hästar och en del leende människor som finns kring dem. De flesta bilder läggs tätt ihop i kollage. De hade mått bra av att delas upp med vitt emellan och för att variera lite mera i layouten.
För mig som spelare ger magasinet inte så många tips för att vinna. Det blir nog till att lita på turen och Harry Boy. I helgen blev det 94 kr på en bolagskupong.