måndag 26 september 2016

Fördröjt inlägg

Veckans vanliga inlägg på måndagar blir lite fördröjt denna gång på grund av tekniskt strul.
Men det kommer.

måndag 19 september 2016

Snyggt förpackat Skåne - men mycket reklam/info


Svartvitt foto och en svag ton av gult i logo och rubrik.
Ett snyggt omslag som drar blickar till sig.
Den svaga gula tonen är lite skånsk färg och personen på omslaget är mycket Skåne: Anita Ekberg.
Anita är kanske inte riktigt uppdaterad för dagens yngre läsare.
Magasinet Skåne säljer det här numret på nostalgi och lite äldre läsare


Omslaget ger en fläkt av ett magasin med klass. Limmad rygg, glansigt papper i omslaget, vitt lite mattare på insidor, lättläst text, fina bilder. Layouten är lite stram utan extra utsmyckningar. Vad jag kan peka på är att vita, versala bokstäver i gul platta inte är helt lätt för ögat. Men allt annat kommer fram på ett fint sätt.
Magasinet Skåne påminner lite om Vi och Vi läser. Men så är också samma formgivare inblandat - Staffan Frid.


Skåne är lika med bördig jord och det är huvudtema i numret. Skördetid är lite mer än äpplen i Kivik. Tomater, svamp och spannmål - dinkel - är annat som trivs i den skånska myllan. Olika odlare presenteras i korta texter och fina, färgstarka bilder.
13 skördefester att besöka avslutar reportaget.
Detta är ett exempel på det genomgående temat i magasinet - att lyfta fram skånska företagare och deras verksamheter.
En mix av journalistik och info.


"Det goda livet" heter inledningen med korta notiser om aktuellt inom musik, teater, konst och krogar.
Mera kommer i slutet som handlar om shopping och krogar i det sydligaste landskapet.
Affärsägare med sina butiker och krögare med krogar presenteras i text och bilder. Listor följer på krogar och fikaställen med namn, inriktning och prisnivå (ovan).
En mix av både reklam och tips till de som vill ut och röra på sig.


Mera rörelse blir det när vandringsleder presenteras. Skåne är inte helt platt. Här bjuds på en fläkt av Grand Canyon, svindlande höjder, vildmark, hav och skog. Fina bilder kan locka de som vill ge sig ut till fots och själva upptäcka.
Så är hela magasinet - tips till skåningar och andra intresserade som vill upptäcka saker som de kanske inte vet så mycket om.


Två stora reportage finns. Anita Ekberg från omslaget får 12 sidor (ovan). Mest är det ett utdrag ur en ny bok om henne och läsarna lockas att vinna några exemplar. Fina, men tidigare kända bilder och förstås den mesta av alla: Anita i Fontana di Trevi från filmen La Dolce vita.
Den välkände trumpetaren Håkan Hardenberger får åtta sidor (nedan). Sammanträffande nog är Håkan engagerad i Malmö Chamber Musik som pågår den här veckan.


Bara Skåne och mycket info och reklam. Sett ur den vinkeln kan jag tycka att magasinet kan delas ut gratis på olika ställen. Men priset 49 kronor är inte avskräckande.

måndag 12 september 2016

Vegetariskt i vardagen ligger nära och frestande

Vem kan inte bli sugen på en burgare?
Mc

Donalds och Burger King ligger alltid nära.
Men en egen som är godast och dessutom vegetarisk?
Den får man nog sno ihop själv.
En ny tidning som heter VARDAGS-vego frestar med det.

Burgaren på omslaget ser smaskig ut och lockar säkert många. När jag bläddrar i tidningen glänser läckra rätter i mina ögon och det är lätt att tänka: Det är ser gott ut, det vill jag prova på!


Vegotrenden har vuxit stark på senare år. Förlagen ser en nisch att fånga in. I hyllorna finns redan flera specialtidningar.
Vardags-Vego är Allerkoncernens satsning med recept ihop med de befintliga tidningarna Allas, Allers, Hemmets och Året Runt och lägga i en ny tidning. Återbruk i annan förpackning.
Flera andra tidningar har använt knepet i olika ämnen.


VardagsVego kanske också lyckas. "Vardags" i titeln är nog en bra signal. Recepten är inte alltför komplicerade. Flera basingredienser finns i mångas skafferi och med fräscht grönt till kan det nog bli "supergoda" och "snabblagade" rätter, som det står på omslaget. Någon total tidsåtgång anges inte mer än tiden på spisen och i ugnen.

Efter burgaren på omslaget fortsätter andra lika läckra bilder på insidorna. Utan att jag tänkt på det äter jag mycket som är nästan vegetariskt. Några få ingredienser behöver bara bytas ut.
Raggmunkar, kroppkakor, sallader, pajer, tacos, soppor, pasta, pizza, grytor...


Men lite nytt hittar jag att prova på: en kryddig tex mex-panna frestar direkt. En läcker vegobuffé, quornbullar med gräddsås, svamp- och spenatlasagne, gratinerade grönsaker, ratatouille med matvete och ägg, bourguignon på svamp med potatispuré och haricots verts - och kanske också spenatburgare...
Den röda färgplattan är för kraftig.

Grafiskt känns VardagsVego igen från de fyra tidningarna. Rak, enkel rubrikstil ibland varierat med några "handskrivna" varianter. Bilder läggs lite på snedden och ibland delvis ovanpå varandra för att det ska upplevas som lite lekfullt och inte alltför stramt.
Bilder av mat gör sig alltid bäst mot vit omgivning utan konkurrens av annat. VardagsVego har mycket färg i rubrikerna och på några ställen är de inlagda i bilder. På vissa körde det ihop sig lite. Vissa recept läggs på diskret färgplatta utan att det stör. Men på de bilder där det lagts en stor helröd färgplatta med text som dödar det bilden direkt.


Priset 39 kronor är attraktivt och många exemplar behöver nog säljas om det ska gå runt. Annonserna är få. Fyra finns för vin, två är ekologiska och de andra anges som  "passar bra ihop med många vegetariska rätter".

måndag 5 september 2016

Inte bara en dröm att driva eget utomlands


 
Fler företag som skapar jobb behövs.
Ett mantra som många ropar.
Att starta eget är då en lösning.
Driva eget heter specialtidningen för de som går med tankar på eget.
Tidningen har funnits i åtta år och startades av Anders Andersson (ovan), ekonomiskribent och profil som står på företagarnas sida.
När Andersson startade tidningen var fakturaskojarna hans hatobjekt, främst något som hette Nummerupplysningen, som lurade många småföretagare.
Andersson är lika förbannad på skojarna i dag. Nu heter de Bolagsupplysningen och agerar från Estland.
Annars har Anderson dragit sig tillbaka och nöjer sig med att stå som tidningens grundare och vara krönikör.

Yasemin Bayramoglu har tagit över och hon börjar direkt i en framgångsvåg. "Hurra, nu ökar vi" utropar Yasemin och ger siffran +26 procent. Med det menas räckviddsundersökningen som säger att Driva eget har 31 000 läsare. Det är inte detsamma som upplaga.
Jobb i Sverige får direkt en spark i det här numrets omslag där temat är att starta eget utomlands. Ännu mindre jobb blir det i grundtankarna och inledande ord: "Drömliv... semesterparadis... stanna kvar..."

Driva eget hittar fyra personer som förverkligat drömmarna:
Driva restaurang med bungalows i Thailand, köra taxi eller driva skandinavisk livsmedelsaffär på Malta, hjälpa svenskar på Gran Canaria.
Snabbt insåg de att det inte bara var sol och ett slappt liv. Byråkrati och papperskrångel kan lätt knäcka entusiasmen. Men alla klarade av det och har nu drivit sina verksamheter i flera år.

En lite annorlunda variant gör Driva eget av innehållsförteckningen i början. "Ont om tid? Läs det här! Din tidning på 5 minuter" (ovan).
Så snabbt går det inte att fånga hela innehållet även om varje punkt får 5-6 rader. Det krävs nog att hela artiklarna läses också.
Det är 88 sidor matig läsning och bara 13 annonssidor. Så visst tar det tid att gå igenom Driva eget.

Råden till företagarna är väldigt många. Försäkringsfrågorna, bokföringshjälpen, hur personalen stannar kvar, att företaget lyckas, konsten att bli effektiv och prioritera rätt och så förstås grundtanken att företaget går med vinst och därmed hur utdelningen maxas. Den dystra sidan som också kan inträffa får en belysning: hur delas företaget om det blir skilsmässa mellan makar som drivit allt tillsammans?
Drömmar om eget får en rejäl knuff i reportage om personer som lyckats. En riktig framgångssaga är Charlie Hansson med it-företaget Chas. Med pappa som hemlös och mamma ofta långtidsarbetslös var förutsättningarna inte de bästa. Men Charlie lyckades. I dag omsätter hans företag 71 miljoner och har 91 anställda.
Killen som älskade bilar med svulstiga fälgar (nedan) såg också en dröm - att förse svenska bilar med de snyggaste fälgar som fanns. Dem hittade han i USA och började med import. Bara några millimeters skillnad för bultarna kunde göra att de inte passade. En egen liten uppfinning - en kona - gjorde att fälgarna kunde monteras på vilken bil som helst.


Grafiskt är Driva eget lättläst. Texterna är ganska korta, mycket delas upp i block under punkter. Men jag hade gärna sett lite större grad på texten, särskilt när seriffer används och de läggs på färgplatta är det inte alltid lätt för ögat om inte belysningen perfekt.
En genomgående linje är nämligen plattor med svag grön färgton. Andra signaler är handtecknade mindre rubriker och tunna linjer med pilar.

måndag 29 augusti 2016

Hösten blir mörk i hemmen


Sensommar med nästan tropisk värme.
Men hösten och mörkret väntar.
Heminredningsmagasinen är redan ute och visar vart det går.
RUM hemma lockar med rubriken "Inred för en mysig höst".
På omslaget och insidorna slår hösten till ordentligt: brunt, svart, mörkt.



RUM hemma är mer en tjock och glansig reklamkatalog än ett redaktionellt inredningsmagasin.
Det tar 31 sidor med rena annonser och sidor med utvalda prylar i bilder som någon i redaktionen valt ut, innan det första reportaget kommer. Om jag nu kan kalla det reportage.


En kvinna i Norge föll pladask för ett svinstall och bestämde sig för att göra om det till sin bostad (bild ovan). Hela andra våningen målades helt i svart. Enkla brädväggar, kraftiga takbalkar, rå golvplankor, synliga springor mellan väggplankorna och kring fönster, fritt luftinsläpp i taksprånget.  I bottenvåningen är de rå betong och tegelväggar. Oisolerat och inga synliga värmekällor. Hur det här kan vara en bostad är svårt att tänka sig, ens under varma sommardagar.
Jag ser det mera som en ovanlig fotomiljö för reklambilder. Och mycket riktigt driver kvinnan en inredningsbutik i Oslo.


Svarta väggar och mörkt blev det också när en man i Bristol hittade sin drömlägenhet i gregoriansk stil (ovan). När han flyttade in var allt beige och creméfärg, men han ville ha något murrigt och ombonat. Förvandlingen skedde i etappar och lyckan kom när den murriga heltäckningsmattan revs upp. Därunder fanns ett svart trägolv. I sovrummen behölls de beige väggarna och stora fönster släpper in ljus.
Även den här ägaren driver in inredningsbutik. Det gjorde han inte är lägenheten skaffades, men eftersom inga lämpliga möbler fanns fick han starta en butik också.


Helvita linjen på alla väggar är en trend som stylister och mäklare älskar. Det lockar köpare och säljer bra. Men när en stylist fick uppdraget att göra om en tvåa i Stockholm, så åkte det vita ut (bild ovan). Väggarna blev genomgående grå. Möbler, mattor, golv och tavlor fick gå i brunt, svart eller mörkt blått.
Det var inredningsreportagen, om de nu kan kallas så, gjorda av personer som jobbar med inredning. Tonen i texterna är efter standardformuläret: familjen/paret hittade av en slump sin drömbostad och bestämde sig för att skapa ett personligt hem. De både bevarade och rev ut, gjorde om, blandade nytt och gammalt, gjorde överraskande upptäckter och kom i efterhand på att en del gör de aldrig om. Men slutresultatet blev ett hem de är nöjda med. Så som körschemat brukar vara när sådana här texter skrivs.

En skön kontrast och mera folkligt är det när en kvinna visar upp sin tvåa. Helt vanliga möbler, många i rent trä och av typen populära auktionsfynd. Akvareller och kärleksbrev dekorerar väggarna, kökets pinnstolar och skåpens insidor är målade i pastellfärger, golvet är schackrutigt.
Mer färger blev det också när magasinet granskar Miami. Mest är det olika exteriörer och gnistrande neon. Färgstark inredning visas också i en lägenhet i Phoenix i USA. Givetvis är ägaren verksam inom inredning och design.


Tema i magasinet är kök vilket visar sig mest vara ett fotokollage av kökets mest använda och föga trendiga prylar - vispar, slevar, potatisskalare, formar, durkslag, byttor och saxar...

Om det är mörkt i inredningsbilder så är det ljust, luftigt och lätt för ögonen på de andra sidorna.
Visst kan läsarna få inspiration när de vill göra om hemma, men de 148 sidorna ser jag mest som en reklamkatalog, med snygga saker, vad de kostar och finns att köpa, med en bra bredd från olika företag. På inredningssidor är det ofta det som läsaren frågar efter när de ser bilderna.
49 kronor är ett lågt pris. Olika möbelföretag kan ha liknande kataloger, men då är de gratis.

måndag 22 augusti 2016

Amelia håller glansen på papper



Amelia trappar ner men behåller greppet om M magasin och sina läsare.
Åtminstone på omslaget. Där finns hon kvar i varje nummer, leende och fräsch från topp till tå. Inga tecken på åldersrynkor syns.
Amelia Adamo har varit med i många år och slitit hårt med sina tidningar Amelia och M magasin.

Precis som Amelia själv håller tidningarna stilen utan större förändringar.
M magasin känns igen: Format, tyngd, lättläst, stora bilder. Och priset 57 kronor är attraktivt i magasinvärlden där det ofta ligger på 85-90 kr.
M kan i många delar vara en förebild på hur en tidning kan förpacka attraktivt. Inte minst när det gäller att använda typsnittet seriffer där många använder för liten grad, tätt mellan raderna och tunn, blek svärta. Svårläst och ögonen tröttna fort.
Så är det inte i M. Många texter går i seriffer men allt flyter på i läsningen och det gäller både vid normal svärta och halvfet.


En grafisk signal i Amelias tidningar brukar vara stora siffror för att dela in i olika punkter eller ämnen. Det används flitigt i M också. En annan signal är streckade ramar och tunna linjer med pilar. Det finns bara på få ställen i detta nummer.
M:s läsare är kvinnor 50+, en grupp som vet vad de vill, har friheten och vågar bryta mot traditionella roller. Det är en klar profilskillnad mot kvinnor i familjetidningarna, som Allas och Året Runt, som jag senast gick igenom.


Damer 50+ och även 65 vågar tatuera sig. En av de som vågar tycker det är ascoolt med äldre tatuerade kvinnor. Hon började med en symbol på svanken, nu är armar och axlar täckta och och hon vill fylla hela ryggen. Vackert..? Nja, i mina ögon är det nog snyggare med en diskret symbol som skymtar någonstans.

Amelia själv har ingen tatuering, inte vad som syns på bilderna i det här numret. Hon väljer att ge sig själv ett nytt ansikte på en kvart. Det fick hon på ett ställe i Stockholm och skimret höll sig en vecka. I London provade hon en halvtimmes kur och kände sig fräsch som nyponrosor.
Det är dock ingen av dem kurerna som används till bilden på omslaget. Här är det något som heter Photoshop. Med några enkla penseldrag i bilden försvinner alla rynkor, varje hårstrå ligger perfekt, ögonsvärtan är diskret och de röda läpparna har en glans.


Färg, tempo och omväxling speglar M. Människor och relationer inleder där Kjell Olof Feldt och Birgitta von Otter talar ut, kändisbarn berättar om försoningen med föräldrarna, en kvinna gifte om sig med sin man sedan gjort könsbyte till kvinna, en annan kvinna gav sig ensam ut på världshaven.
 
Sen tar det mera lättsamma över: mode, möbler, mat och vin, hälsa, böcker. Och så reser kvinnor - dit sommaren håller länge och ännu längre bort till Kuba där det lockas med nedcabbade gamla bilar, drinkar, cigarrer, heta rytmer och härliga bad. M är själv medarrangör till många resor.
På slutet kommer Mkrysset - bara ett enda korsord på en sida. I familjetidningarna får kvinnorna minst 16 sidor korsord som omväxling till all matlagning.


M - med den egna reklamen - "Nu med ännu fler läsare", hänger nog med flera till med att följa de tankegångar som Amelia skriver om i sin krönika: Var nyfiken med engagemang.

måndag 15 augusti 2016

Blunda och välj - alls är de lika

allas är ett namn som antyder att det borde vara en veckotidning för alla.
Folklig, varm, vänlig och positiv.
Men den är bra en av fem familjetidningar som alla är likadana.


 
allas har ingen egen profil. Jag trodde nästan det var samma tidning som jag gick igenom i förra veckan, men då hette den Året Runt.
Mat, kryss, människoöden, noveller, mode, hem och trädgård, hälsa. Samma stuk och samma ordning som i Året Runt och de andra.
13 sidor mat och 16 sidor kryss på sammanlagt 112 sidor säger att det materialet inte är dominerande i innehållet. Som läslockande tar det dock hela omslaget.


Alla tidningarna - Allas, Hemmets, Allers och Året Runt kommer från samma förlag. Hemmets journal, som är den femte, kommer från annat förlag.
Ibland tror jag de kan byta bilder och text med varandra. En smulpaj i all
as i år kan nog duga som smulpaj i Hemmets Veckotidning eller Året Runt nästa år. Få läsare skulle märka något. Men jag tror inte de byter.

Skillnaden mellan allas och de andra verkar vara att allas vill nå yngre kvinnor i 30-årsåldern. Det syns i bilderna i frisyrspecial och mode. Fotomodellerna är också "vanliga" kvinnor.
Men inget i inne-
hållet 
sticker ut som eget eller annor-
lunda. Människorna i reportaget har haft någon motgång men vänt till något ljust och positivt.
Novellerna med sina teckningar har landsbygdsstuk. I trädgården och stugan är det höstfint. Efter sommarrufset är det dags att få ordning på frisyren till hösten.


Hälsosidorna är lite fler - 11 stycken. En kvinna har botat din tandläkarskräck, en annan kvinna säger att städning är bästa sättet att rensa skallen. Flera expert ger sina råd i olika ämnen. Läsare berättar direkt från livet. Ett par som skilde sig hittade varandra igen och gifte om sig. Ett annat par hittade sin barndoms sommarstuga.
Allt är varmt och medmänskligt.


Efter allt det positiva, de mumsiga pajerna, fina frisyrerna och alla hälsokurer behövs någon svårsmält motvikt: Veckans brott. Den här veckan är den en man i London som länge misstänktes ha mördat sin fru och till sist blev fälld för det.
På slutet kommer en annons om innehållet i nästa veckas nummer. En bakbok följer med på köpet - något som läsaren inte får missa. Precis samma sa Året Runt i förra veckan om sin bakbok. Jag gissar att det snart är en en bakbok är kommande bilaga även i de andra tidningarna.


Lika som bär, ingen har egen profil. Jag skulle vilja be några köpare att blunda och på måfå välja en av de fem familjetidningarna och de skulle inte märka om de tog någon annan än den de brukar läsa.